Ett experiment

Aftonbladets söndagsbilaga 1986.

Aftonbladets söndagsbilaga 1986.

Ett fejkat reportage som vi på Clarté och Folket i Bild/Kulturfront lurade på Aftonbladets söndagsbilaga. Vi hade retat oss på deras fixering vid vidskepelse, new age-idéer och annat oförnuft. Fanns det någon gräns för vad de kunde ta in i den vägen? Vi totade ihop en fullkomligt osannolik historia om en ny terapi: navelskådning. Artikeln publicerades den 17 augusti 1986.


NÄR AMELIA ADAMO VAR REDAKTÖR för Aftonbladets söndagsbilaga fylldes tidningen med anderöster, new age-profeter och mystiska terapier. Läkaren Hans Isaksson och jag beslöt att göra ett experiment. Vi fantiserade ihop en artikel om en dansk doktor som ställde diagnos genom att studera naveln i 700 gångers förstoring (en yta motsvarande en fotbollsplan). Vi skickade artikeln till Staffan Dahllöf i Köpenhamn som bearbetade den ytterligare och ringde Aftonbladet. Han hade ett reportage av den danske journalisten Lave A Visfup ( ett anagram som på svenska betyder ”ordna en tidningsbluff”), förklarade han. Ville redaktörerna på Söndagsbilagan publicera en översättning? Det ville de, men hade vi bilder? Det ordnade vi. 2.000 kronor skulle söndagsbilagan betala för reportaget, men det var en hake: tidningen behövde ett uttalande från socialstyrelsen eller en riktig läkare att publicera i en ruta intill artikeln:

– De säger säkert att det är bluff, men vi måste ju ha en kommentar.

Staffan Dahllöf ringde Hans Isaksson som i ett yttrande för tidningen helt sannningsenligt förklarade att den beskrivna terapin verkade vara ”ett rent skämt”. Det var i maj. Den 17 augusti 1986 trädde navelskådaren Jesper Ernst-Olesen fram i söndagsbilagan:

ÄRRET SOM BOTAR

Han kallas navelskådare. Genom att ställa daignos i naveln och behandla den botar han sjuka. Humbug, säger kritikerna. Mina patienter blir friska, säger han själv.

Jesper Ernst-Olesen är en ovanlig man. Han botar krämpor legitimeraderade läkare har svårt att rå på. Han utgår från männsikans navel – ärret som märkt oss för livet.

– Janni Spies skulle ha komnit till mig. Då hade hon sluppit sin svåra sjukdom, säger han.

Jesper Ernst-Olesen praktiserar omfaloskopi, naveldiagnostik. Kritiker som gjort sig lustiga kallar honom navelskådare. Det tar han lätt på.

– Låt dom hållas, säger han och ler godmodigt. De har hackat på mig i tio år. Men mina patienter är nöjda. Det är huvudsaken för mig.

Jesper Ernst-Olesen tar emot i sin lägenhet på Vesterbro. Hans hem är också hans mottagning. Han bjuder på solrosfrökakor och öl.

-En bra kombination för matsmältningen.

Han skrattar, och jag är inte helt säker på att han menar allvar. Jag ber honom demonstrera sin vetenskap.

Han tar på sig den, vita rocken. Jag leds in i ett mottagningsrum. Han säger att jag skall ta plats på britsen. Jag är avklädd till midjan.

Först lyssnar han på hjärta och lungor, tar mitt blodtryck och ber mig gapa och räcka ut tungan.

Standardnavel

Så penslar han min navel med ett fluorescerande ämne, och belyser den ur olika vinklar med ultraviolett ljus. Han kikar genom ett specialobjektiv som förstorar 700 gånger. Han ritar in iakttagelserna på en mall där konturerna av en standardnavel är inritade.

Så drar han sin slutsats.

– Det finns ett samband mellan olika sjukdomar och navelns utseende, förklarar
han. Jag kan se att du har besvär med ryggen.

Jo. Det stämmer. Värken från en gammal ischias gjorde sig påmind för två dagar sedan. Den strålar fortfarande nedåt högerbenet.

Jesper Ernst-Olesen frågar om jag vill ha behandling. Jag tvekar, men lägger mig igen på britsen. Jag tänker att det någonstans måste finnas en hake.

Kliar med el

Nu tar han fram en elektrisk apparat.

– En hudmotståndsmätare, säger han.

Han applicerar en knappnålsstor elektrod på en utvald punkt vid naveln. Och ytterligare en elektrod på höger lilltå.

Jag är spänd. Han säger jag skall slappna av. Svagström slås på. En lätt klåda sprider sig runt naveln.

Efter 15 minuter på britsen är behandlingen klar.

– Men ett säkert resultat kräver upprepade behandlingar, säger Jesper Ernst-Olesen.

När jag reser mig är strålvärken i benet borta. Jag böjer mig, sträcker ryggen. Inga ilningar. Inga hugg.

Fyra veckor senare har jag fortfarande inte känt av min ischias.

Efter terapin äter vi kakor och dricker öl. Jesper berättar att han började sin karriär för sjutton år sedan som en av Danmarks första manliga barnmorskor.

– Redan då funderade jag mycket över naveln. Jag tänkte att den måste ha en särskild betydelse för människan.

– Genom navelsträngen får fostret sin livgivande näring. När strängen kapas stiftar det lilla barnet för första gången bekantskap med en hård och skoningslös värld. Kvar blir ett ärr som märker oss för livet.

Jesper studerade medicin vid universitetet i Aarhus. Kort innan examen hoppade han av. En protest mot den akademiska vetenskapens inkrökthet.

– Jag började resa. I den rätoromanska delen av kantonen Vallis i Schweiz kom jag i kontakt med omfaloskopin. Det var nästan som en uppenbarelse.

Kroppens spegel

Hemma i Danmark hade intresset ökat för akupunktur.

– Inom akupunkturen använder man öronmusslan. Zonterapin använder fotsulan. Iridoskopin använder ögat. Gemensamt för dem alla, liksom för omfaloskopin, är hologramprincipen. Varje kvadratmillimeter av kroppsytan av speglar hela kroppen.

Jesper Ernst-Olesen talar med allt större allvar.

– Människan har ju utvecklats ur en enda cell, säger han. Det befruktade ägget delar sig miljoner gånger. Varje cell har alltså till syvende och sist en total information om hela organismen. Varje del av kroppen har ett samband med alla andra delar. Varför då inte utgå från den centrala och livgivande naveln?

– Jag tror att omfaloskopin och kanske även andra holoterapier har en förmåga att utjämna obalanser i kroppen.

Mellan spänning och avslappning i musklerna. Mellan hjärtats pumpkapacitet och kärlmotståndet. Mellan höger och vänster hjärnhalva. Men den vetenskapliga förklaringen kan man bara spekulera över – ännu.

Sakta men säkert håller Jesper Ernst-Olesen På att dokumentera sin egen praktik. Han har fotograferat över 4 000 olika navlar. En persondator lagrar navlarnas olika koordinatpunkter i patienternas journal.

Vid sidan av sin dokumentation håller han kontakt med övriga omfaloskopister i världen.

– Det innebär många resor. Senast vi höll kongress var vi tretton stycken som möttes i Bulgarien. Men vi blir fler, och intresset ökar.

När jag reser mig för att gå frågar jag vad behandlingen kostar. Han viftar avvärjande.

– Första gången tar jag aldrig betalt. Vid fortsatt terapi debiterar jag efter vanlig privatläkartaxa.

Text: Lave A Visfup
Översättning: Staffan Dahllöf

BIFOGAD KOMMENTAR

– Verkar vara ett skämt

I Sverige är omfaloskopin ännu en oprövad behandlingsmetod.

– Mig veterligen har den inte utvecklats här, men den tycks vara besläktad med
zonterapi och liknande, säger Hans Isaksson tillförordnad överläkare vid medicinmottagnigen på Långbro sjukhus.

Hans Isaksson har i föredrag och tidskriftsartiklar kritiserat de olika alternativa behandlingsmetoder som praktiseras i Sverige. Han säger:

– Så vitt jag förstår innehåller omfaloskopin inget nytt med möjligt undantag för en viss anspråksfullhet.

– En metod som gör anspråk på att lösa så allmänna problem innehåller, medvetet eller omedvetet viss humbug. Den skopistiska delen verkar luta åt ren ockultism, jag har svårt att förstå massmedias besatthet vid de här fenomenen. Som jag har fått metoden beskriven verkar den vara ett rent skämt, säger Hans Isaksson.

PS. Vid tidningens publicering har artikelförfattaren genomgått en andra omgång omfaloskopiterapi. Han har fortfarande inte känt av sin ischias.

EFTERSPELET

Vi meddelade TT bluffen.

– Jag är helt tagen på sängen, förklarade Amelia Adamo för Förenade Landsortstidningars reporter. Vi har blivit lurade. Men jag tycker inte att det här med navelskådning var underligare än till exempel healing, som vi skrivit om tidigare.

Senare samma höst tilldelades Amelia Adamo Stora journalistpriset för sitt arbete med Aftonbladets söndagsbilaga.

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone