Storföretagen tar kontrollen

Så fungerar EU: kommissionen i Bryssel låter storföretagen planera utvecklingen av telekommunikationerna. Aftonbladet 11 november 1994.


DET NYA EUROPA påminner alltmer om Los Angeles efter kriget.

Länge hade Los Angeles USA:s största nät av spårvägar, men kollektivtrafiken såldes till General Motors, så det blev bussar i stället och småningom inget annat än bilar. Los Angeles formades efter General Motors försäljningskalkyler.

Det nya Europa efterliknar Los Angeles både i främjandet av bilismen och i privatiseringen av samhällsplaneringen. Det ena följer av det andra. Med miljardinvesteringar i ringleder, broar och motorvägar ämnar EU lätta krisen för det bilindustriella komplexet. Planerna linjeras i samarbete mellan byråkratin i Bryssel och ledarna för de stora företagen, organiserade i direktörslobbyn European Round Table of Industrialists.

I denna symbios har de demokratiska processerna ingen plats. Demokratin bör bli en kontrollfunktion vid sidan av en självrådig byråkrati, förklarade Nic Grönvall, den främste av svenska ämbetsmän i det hittillsvarande EU-samarbetet, i en artikel i Dagens Nyheter den 14 maj:

”Det unika med Europaunionens konstruktion är att regeringsmaktens förslagsrätt har ersatts av en byråkratins exklusiva förslagsmakt – en byråkrati som kan agera utifrån stor integritet, stor sakkunskap och visioner som inte är tyngda av gammaldags ideologier!”

Sin integritet utvecklar EU-byråkratin i symbiosen med storföretagens förvaltare. Sakkunskapen och visionerna hämtar den på samma ställe.

EU har pekat ut telekommunikationerna som ett strategiskt fält i konkurrensen på världsmarknaden, men informationsteknologin kräver politiska åtgärder för att utvecklas. Vägvalen bestämmer villkoren för kulturen, den offentliga debatten och hela samhällsutvecklingen in i det nya seklet.

I februari tillsatte EU en grupp under ledning av kommissionären Martin Bangemann för att utreda frågan. Gruppen bestod av ledare för storföretag med intressen i telekommunikationerna. Ingen folkvald politiker, ingen småföretagare, ingen facklig företrädare, ingen representant för konsumenterna fick vara med. Sex av ledamöterna kom från European Round Table: Carlo de Benedetti, Olivetti, Etienne Davignon, SGB, Jan Timmer, Philips, Candido Velazques, Telefonica, Heinrich von Pierer, Siemens och Pehr G Gyllenhammar, f d Volvo.

Bangemanngruppen rekommenderar EU att lita till marknadsmekanismen i utvecklingen av det nya informationssamhället. De privata eller bolagiserade företagen ska anförtros de strategiska besluten.

Avregleringarna och privatiseringarna av telenäten måste enligt gruppen påskyndas, och nationella bestämmelser som försvårar utvecklingen av alleuropeiska koncerner med intressen i TV, tidningar och andra massmedia ska genom EUs försorg röjas undan.

Ett krux är de sociala uppgifter som de nationella televerken hittills ålagts. Samtal, anslutningar och annan service har prissatts så att även fattigt folk i avlägsna trakter har haft råd att utnyttja telenätet. De bolagiserade och privatiserade operatörerna måste befrias från dessa icke kommersiella krav, hävdar Bangemanngruppen. En ”rimlig tillgång för alla till infrastrukturen” ska garanteras, men reglerna måste ”utvecklas i takt med teknologin”.

De vinstdrivande teleföretagen måste få rätt att anpassa teletaxorna till marknaden. Ett avgörande första steg sägs vara höjda kostnader för lokalsamtal. Då får de europeiska telejättarna råd att sänka sina avgifter för samtal mellan olika länder och för nya tjänster som mobiltelefoni och kommunikationsnät uthyrda till enskilda företag.

På dessa villkor vill de privata kapitalen leda utvecklingen. Mer subventioner och anslag från det offentliga behövs inte, försäkrar Bangemanngruppen. I alla fall inte genom en utvidgning av den offentliga sektorn. De statliga investeringar som kan krävas ska åstadkommas ”genom en omprioritering av existerande utgifter”.

Telenäten kallades tidigare liksom järnvägar och andra kommunikationsleder ”naturliga monopol”. Nyttjandet av dem antogs ha positiva samhällseffekter som inte kunde fångas i enskilda företags vinstkalkyler. Kostnaderna för utbyggnaden ansågs vara alltför stora för privata finansiärer. Alltså skulle det offentliga ta hand om saken.

I Europa idag realiseras alltfler offentliga monopol till privata spekulanter. Byggentreprenörer får leasa broar och motorvägar för att som feodalherrar begära tull av förbifarande, och staten garanterar att deras lokala monopol inte undermineras av konkurrerande färdvägar. Mats Odells Arlandabana är ett mönsterexempel. Samma konstruktion har Bangemanngruppens program för de elektroniska motorvägarna.

Public service-ansvaret skjuts åt sidan för de privata monopolen, men det offentliga försvinner inte ur bilden. Det offentliga garanterar lönsamheten för de privata operatörerna.

I denna nyordning kommer den nya teknikens demokratiska möjligheter att förminskas, och de demokratiska hoten att förstärkas. Avmätt skriver Bangemanngruppen om Internet, det internationella elektroniska nätverk som växt utom kontroll för storföretagen.

EU-parlamentet och enskilda medlemsländer har gjort försök att bromsa privatiseringen av telekommunikationerna. Det tjänar inget till. 1998 ska enligt beslut konkurrensen släppas lös på telenäten, och kommissionen driver på för en snabbare avreglering. I EU råder inte bara en byråkratins exklusiva förslagsmakt. Ämbetsmännen i Bryssel har på vissa områden diktatoriska befogenheter. Med hänvisning till paragraf 90 i Romfördraget hotar kommissionen att utfärda ett dekret om liberalisering av telemarknaden. Privata mobiltelefonföretag ska inte behöva vänta på tillstånd att nyttja de statliga telenäten. De ska få rätt att utveckla sina egna nät.

Så snärjs de kvarvarande offentliga inrättningarna i den avreglerade marknadens ofrånkomligheter. Det blir nödvändigt att premiera affärskunderna. Det blir viktigt att vinna kontrakten med de världsomspännande koncernerna. De behov av kommunikationer och informationer som de icke köpkraftiga medborgarna har blir lika out of date som spårvagnarna i Los Angeles efter kriget.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 11 november 1994

 

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone