Rastänkaren från Harvard

En granskning av Samuel P Huntingtons bok om civilisationernas krig. Expressen 10 juli 1997.


Politiker och offentliga debattörer brukar betrakta rasismen som en spontan främlingsfientlighet utbredd i samhällets undre skikt. Dagens Nyheter förklarade i en ledare 1991 att det finns ”mänskliga gener som predisponerar för främlingsfientlighet i vissa lägen”. Samma tanke förde psykologiprofessorn Anders Öhman nyligen fram i tidningens kulturdel.

Argumentet tycks vara riktat mot rasismen men gömmer den fördom som all rasism kretsar kring – tanken att människor av olika härkomst naturligt utvecklar en misstänksamhet mot varandra.

Hos Samuel P Huntington, en av USAs mest inflytelserika akademiker, är förbindelsen mycket tydlig. Huntington var en av rådgivarna när president Jimmy Carter drog igång USAs retorik kring de mänskliga rättigheterna. Nu har han i en uppmärksammad artikel och i en bok öppnat ett nytt spår: kriget mellan civilisationerna. Efter det kalla kriget går vi in i en tid av slitningar mellan olika religioner och kulturer, hävdar han.

Detta är mer än en stilla sammanfattning av mörka drag i den aktuella utvecklingen. Professor Huntington ser i renässansen för ras och religion den naturliga främlingsfientligheten utveckla sig. Ju tätare kontakterna blir mellan människor från olika kulturer, desto mer fjärmar de sig från varandra. Det som till sist betyder något är nämligen ”blod och tro”. Den västliga kristenheten måste rusta sig för den kommande kraftmätningen. Huvudfienderna är konfucianismen och islam.

För tre år sedan avfärdade Per Jönsson i Dagens Nyheter Huntingtons bevisföring. Nu finner han den i långa stycken övertygande, ja bitvis förkrossande: ”…vem presterar en mer användbar världskarta för sekel- och millennieskiftet än Huntington?” (DN 20 februari).

Den karta Huntington lagt fram är utkantsrasisternas världsbild i Harvard-tappning. Hans argument kring islam är av samma typ som Ahmed Rami använder om judendomen – själva den islamiska religionen påstås vara krigisk – och i sin fixering vid befolkningsutvecklingen i de fattiga länderna anknyter han till fascister som Jean Raspail.

Världspolitiken förvandlas hos Huntington på nytt till en kamp om livsutrymme mellan olika folkslag. Han varnar för ”den demografiska explosionen i de muslimska samhällena”. Tillgången till stora mängder arbetslösa män mellan femton och trettio år påstås vara en ”naturlig källa till instabilitet och våld”. Stora, växande populationer sägs tränga undan demografiskt mindre dynamiska folk. ”Kristendomen sprids främst genom omvändelse, islam genom omvändelse och fortplantning.”

Denna oro för den västligt kristna kulturens fortvaro återkommer allt oftare i säkerhetspolitiska diskussioner och i offentlig debatt i Nordamerika och Europa. Skräcken för de främmande civilisationerna bryter fram i ett samhälle som för sitt välstånd fordrar gränslös tillgång främmande arbetskraft och främmande naturtillgångar. Nationella säkerhetsrådet i Washington konstaterade 1974 att USA med sex procent av jordens befolkning ensamt förbrukade en tredjedel av dess råvaror. Befolkningsökningen i utvecklingsländerna äventyrade fortsatt tillförsel på förmånliga villkor. Riskerna för revolutioner ökade och ”fördelningen av vinsterna mellan producenter, konsumenter och värdländernas regeringar” kunde försämras.

Trots utvecklingen sedan nederlaget i Indokina och OPEC-ländernas oljeprishöjningar har rädslan för folkmassorna i tredje världen tilltagit. I en rapport till en planeringskonferens i USAs armé 1991 förklarar forskaren Nicholas Eberstadt att demografiska och ekonomiska trender kan ”skapa en internationell miljö som är ännu hotfullare mot västalliansens säkerhet i framtiden än det kalla kriget var för tidigare generationer”.

Med vilken rätt gör USA och Europa anspråk på de tillgångar som folken i Asien, Afrika och Latinamerika behöver? Det är den springande punkten.

Talet om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter lurar ingen, förklarar Huntington. Det duger snart inte ens till att vinna hemmaopinionen för operationerna i utlandet. Så låt oss sluta hyckla, säger han. Lägg de universella principerna åt sidan, avblås kampanjen för de mänskliga rättigheterna och gör dubbelmoralen till vår moral.

Teorin om civilisationernas krig är ett inlägg i en pågående debatt om inriktningen av USAs utrikespolitik. Den gömmer kyliga avvägningar av styrkeförhållanden och intressen i olika världsdelar. Huntington vänder sig mot högmodet efter 1989. Han företräder en bourgeoisie som på höjden av rikedom och framgång känner sig omringad av fientliga krafter. Sovjetunionen är upplöst och de folkliga upproren kvästa, men på sikt blir basen för Nordamerikas och Västeuropas särställning allt svagare. Då har statsledningarna inte råd att för universella principers skull sätta vitala intressen på undantag. Då måste västerlandet vara försiktigt, ruva på sin kultur som ett unikum, spela ut de fientliga civilisationerna mot varandra och alltid betänka att varje stam är sig själv närmast.

En Fästning Europa av transatlantisk omfattning är Huntingtons mål. När horderna hotar de strategiska tillflödena ska regeringar och soldater veta vad de har att göra.

Samuel P Huntington: The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order, Simon & Schuster 1996.

Mikael Nyberg, Expressen 10 juli 1997

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone