Den vite mannens börda

Peter Wallenberg från Afrika till Övervikt

Peter Wallenbergs samlade visdomsord. Ordfront Magasin 6/98.


VI LEVER I ETT kunskapssamhälle. Börd och ärvda rikedomar har förlorat sin betydelse. Nu är det kompetensen som regerar.

Så lyder en förutfattad mening, ett axiom, i den offentliga debatten. Det går inte en dag utan att någon politiker, nationalekonom eller ledarskribent upprepar mantrat.

Om formeln är riktig är direktör Peter Wallenberg, 72 år, bosatt i Värmdö kommun, en av de mest kompetenta, för att inte säga den mest kompetente, av alla svenskar. Ett under av bildning, vidsyn och sakkunskaper.

Tillsammans med sin familj kontrollerar Peter Wallenberg företag med sammanlagt 625.000 anställda och en årlig omsättning på över 800 miljarder kronor. Fyrtio procent av allt kapital på Stockholmsbörsen är på ett eller annat sätt i hans händer. Räknar man med alla de små och medelstora företag som för sin existens är beroende av de världsomspännande koncernerna blir talen ännu större. Peter Wallenberg regerar svenskt näringsliv. Han styr, med Financial Times ord, ”Europas mäktigaste industridynasti”.

Hur tänker denne man? Vad rör sig i hans huvud?

De uttalanden som publiceras här intill kan ge en uppfattning. Sammanställningen är naturligtvis inte uttömmande. Jag har sökt i pressarkiven och gjort ett urval. Endast sådant som filtrerats fram i offentligheten finns följaktligen med. Det är ändå lätt att med citatens hjälp föreställa sig hur entreprenören och företagsledaren resonerar mellan skål och vägg. Urvalet ger prov på den kompetens som premieras i dagens samhälle.

Några av direktör Wallenbergs uttalanden har väckt uppståndelse. Det han säger om ”svartingar” i TV4 hösten 1994 är sådant som unga nynazister nu dras inför rätta för. Okänsligheten för omgivningens reaktioner, hans oförmåga att som kollegan Pehr G Gyllenhammar lägga orden till rätta, är ett personlighetsdrag som sannolikt förstärkts av social isolering och ovana att få mothugg. Formuleringar som utlöst munterhet och bifall på represenationsmiddagarna hemma i villan framkallar oväntade reaktioner i den offentliga miljön.

Peter Wallenberg tycks ibland fundera över varför han sitter där han sitter. Att en ska bestämma är för honom självklart, men varför just han? Visst, han föddes till en Wallenberg, men han försöker ändå föreställa sig att namnet och makten som följt med namnet inte är det väsentliga. Kompetensen är det avgörande. Kompetensen är i högsätet. Det händer att människor glömmer det. De ser inte kompetensen ens när de har den sittande framför sig. Då får man använda namnet, makten, till att påminna dem. Som när Gudfadern med en skiftning i blick och tonfall får en ostyrig underlydande att betänka sig.

Det går ju illa om kompetensen sätts på undantag. Det har direktör Wallenberg lagt märke till inom idrotten. Det tycker han sig också kunna iaktta i södra Afrika, där han började sin industriella karriär.

Ibland tvivlar han förstås på den egna förmågan. Det var inte lätt att under finanskrisen 1992, då S-E-banken sjabblat bort över tio miljarder kronor och var nära konkurs, framhärda i tron på sakkunskap och framsynthet. Han fick trösta sig med att det kunde ha varit värre.

Strax ljöd på nytt stridsropet:

– Sätt kompetensen i högsätet!

Afrika

Klarar sig inte de svarta i Sydafrika utan de vita?
– Det är klart att de inte gör. De har helt enkelt inte den kompetens som krävs.
Vad beror det på?
– Då kommer man in på väldigt svåra frågor för oss svenskar. De har andra förutsättningar.
Beroende på gener?
– Utveckling. De är på samma nivå som vi var för 150 år sedan.

Intervju med Stina Dabrowski, TV4, september 1991.

Är det /inte fel/ att särbehandla människor med olika hudfärg?
– Inte om de själva för sin hudfärgs eller religions skull går omkring och slår ihjäl varandra. Då kan det ju hända att tanken kommer att man ska försöka förhindra det. Om det sedan uppfattas som förtryck, så är det en sak.
Anser du att apartheid var en garanti för lag och ordning?
– I vissa områden, ja. Det har du igen i hela Afrika. Den vite mannen var den som höll ordning.

Expressen, september 1994. Peter Wallenberg ska reda ut sina uttalanden om ”svartingarna” i TV4. ”Apartheid i sin helhet var naturligtvis förkastlig”, förklarar han. Men det fanns fördelar. Peter Wallenberg arbetade 1959-62 i Afrika för Atlas Copco, bland annat i dåvarande Rhodesia. Han motsatte sig de ekonomiska sanktionerna mot apartheidregimen i Sydafrika.

Blygsamhet

– Det får givetvis andra bestämma. Men det är väl alltid en ambition att nya generationer skall kunna föra traditioner vidare.

I februari 1974 lämnar Peter Wallenberg sin post som vice verkställande direktör vid Atlas Copco för att bli rådgivare i industriella frågor vid Skandinaviska Enskilda Banken. Hans far är gammal, och hans äldre bror, familjeimperiets tilltänkte arvtagare, har skjutit sig. Ska Peter nu ta över banken och ordförandeposterna i industriföretagen, undrar pressen.

– Jag är inte mycket till kapitalist, i varje fall inte i jämförelse med många andra.

Dagens Nyheter, september 1987. Peter Wallenberg känner inte igen sig när massmedierna kallar honom Sveriges störste kapitalist.

Chefredaktören

– Vi ska inte ha en chefredaktör som inte vet att lära journalisterna vilken hand som matat dem.

Peter Wallenberg, som genom Investor är huvudägare till Svenska Dagbladet, retar sig på tidningens självständiga ekonomijournalistik. I september 1991 låter han avsätta chefredaktören Bertil Torekull.

Diktat

– Det finns två parter i ett avtal. När det gäller mina ersättningar så är aktieägarna den ena parten men den andra är jag själv. De kan inte diktera någonting för mig. Om de gör det kanske jag tackar för mig och går.

Veckans Affärer, april 1996. De små aktieägarna i Investor protesterar mot att Peter Wallenberg förutom ersättningen för ordförandeposten tilldelat sig ett konsultarvode på sju miljoner kronor.

EU-medlemskapet

– Jag är för EG, det är bra för landet att vi går med. Vi har levt i en skyddad verkstad alldeles för länge. Nu kommer alla, alla regleringar att försvinna.

Aftonbladet, februari 1991.

– Inträdet i EG kommer att medföra de mest dramatiska förändringarna i Sverige på 100 år – ja, kanske någonsin. Följden blir omfattande neddragningar inom den offentliga sektorn, frysta transfereringar och privata lösningar inom samhällsservicen.

Svensk-amerikanska handelskammaren, New York, maj 1991.

Fallskärmar

Är det svårt för dig att avskeda någon?
– Det är klart, för vid det laget känner man vederbörande ganska bra. Man känner kanske hans familj. Då är man skyldig att åtminstone se till att personen inte blir lidande ekonomiskt. Att bli ställd åt sidan är dessutom förenat med en ganska tung börda rent mentalt, i umgängeslivet och i att kanske inte få ett nytt jobb. Därför ska folk som kommer till oss veta att vad som än händer, så länge de inte gjort några oegentligheter, så blir de inte ställda på bar backe. Jag vill vara generös.

Månadens Affärer, maj 1996.

– A-kassan är den största fallskärmen vi har i landet och den borde vi avskaffa. Att avskaffa a-kassan vore ett bra sätt att få fram engagemang hos folk för att skaffa en ny utkomst.

Investors bolagsstämma, april 1998.

Finanskrisen

Har den maktgruppering som du företräder något särskilt ansvar?
– Det vet jag inte vad det skulle vara – annat än ett slags moraliskt, icke-juridiskt ansvar.
Det skulle kunna finnas något moraliskt ansvar?
– Jag kan ju svara med en annan fråga. Vad för ansvar har politikerna för att de skapat den situation som banken hamnat i?
De kan ju knappast ansvara för bankens förluster?
– Du tycker kanske inte det.

TT, mars 1993. Liberaliseringen av kapitalmarknaderna, avskaffandet av valutaregleringen och den allmänna anpassningen av den ekonomiska politiken till EG, åtgärder som Peter Wallenberg energiskt tillskyndat, drev på åttiotalets svindelkonjunktur. Det slutade i fastighetskrascher, bankkollapser och depression hösten 1992. S-E-banken var nära konkurs efter svåra kreditförluster. Familjen Wallenberg riskerade att förlora greppet om sin bank men räddades av Riksbankens, regeringens och den socialdemokratiska oppositionens gemensamma ansträngningar. Den ofrånkomliga devalveringen av kronan fördröjdes så att storföretag, banker och rika privatpersoner hann krypa ur sina utlandslån. Valutaförluster på flera tiotals miljarder kronor lämpades över på det allmänna, det vill säga skattebetalarna och den offentliga sektorn. Våren 1993 är denna operation lyckligt genomförd och statsmakterna ser till att bankerna med rekordhöga räntemarginaler kan bygga upp sina kapitalstockar igen.

Kerstin Andersson, pensionerad telefonist i Farsta, med tio aktier i S-E-banken:
– Varför sänker du inte lönerna för bankcheferna?
Peter Wallenberg:
– Ja, det är väl det enklaste att ropa på. Men tänk om cheferna går då?
Andersson:
– Men det skulle väl inte vara någon katastrof i det här fallet, för de siffror som just redovisats bevisar väl att de inte varit så duktiga. Sämre kunde väl ingen ha skött det!
Wallenberg:
– Men vänta ett tag nu, det vi ser i dag beror på beslut för fem eller sex år sedan.
Andersson:
– Jo, men räkna till tio kunde väl de som jobbade på banken då också!
Wallenberg:
– Jo, men vänta nu…
Andersson:
– Kan de här direktörerna ingenting?
Wallenberg:
– Men mycket går ju bra i banken också, det talar man inte om!

Expressen sammanför efter S-E-bankens stämma i april 1993 Peter Wallenberg med en av de argaste kritikerna. Bankens direktörer har just redovisat kreditförluster på 11 miljarder kronor.

Gemenskap

”Låt oss visa omvärlden vad vi kan – som en enad nation. Det har vi gjort förr i historien – och det har vi sett andra göra före oss. Sätt kompetensen i högsätet igen!”

DN Debatt, september 1994. Sammanbrottet 1992 och den efterföljande depressionen framkallar väldiga underskott i statens budget. Peter Wallenberg, som med offentliga medel just räddats ur krisen, varnar i sin artikel för den växande statsskulden och ser i politikernas tävlan om ”allmänhetens gunst” orsaken till eländet. Det gäller nu att i nationellt samförstånd ompröva de sociala avgifterna, hålla skatterna nere och avreglera arbetslivet.

Gud

– Ja, jag tror på Gud. Fast kanske är det inte Gud, kanske är det ett monster däruppe. Vad vet jag?

Månadens Affärer, maj 1996.

Göran

Persson?
– Vi är goda vänner. Han vill se en borgfred på ekonomins område. Och han ser arbetsrätten som konstruerad enbart på storindustrins villkor.

Månadens Affärer, maj 1996. Peter Wallenberg skjuter liksom direktörerna på SAF och Industriförbundet småföretagare och arbetslösa framför sig i kravet på en avreglering av arbetsmarknaden och en försvagning av fackföreningarnas ställning.

– Göran och jag kommer mycket bra överens. Vi är samma typ, frisläppta och säger vad vi tycker, vilket omvärlden inte alltid uppskattar, ha ha.

Månadens Affärer, juli 1997.

– Det är naturligtvis väldigt svårt för honom att gå tillbaks till sina egna och säga att Wallenberg sa så här till mig och det har jag tagit på allvar. De skulle undra vad f-n han menar med det. Men samtalen kan ändå ge honom något att tänka på på nätterna.

Svenska Dagbladet, mars 1998. Peter Wallenberg tycker sig ana att han fått gehör för tanken att skatterna för låginkomsttagare borde sänkas och ”bidragsfloran” skäras ner.

Huvudkontoren

– Det är inget hot. Men vi bedömer att det finns en risk att Sverige kan få ytterligare sänkt rating.
– Det kan i värsta fall göra det svårt för oss att stanna i Sverige.

Expressen, 15 september 1994, strax före riksdagsval och EU-omröstning. Rubriker på löp och förstasida: ”Hotar att flytta ut om Sverige röstar ‘fel'”. Den nya regeringen måste sänka de offentliga utgifterna radikalt, hävdar Wallenberg. Annars kan Sveriges kreditvärdighet, rating, försämras och exportföretagen tvingas flytta sina huvudkontor. Den 16 september införs i tidningen en halv dementi satt i fin stil. Redaktörerna har hårdragit. Wallenbergs personlige rådgivare, Erik Belfrage, förklarar vidare för Kritiska EU-fakta att huvudkontor flyttar man ”inte i en handvändning”. Wallenbergarna skulle riskera att tappa kontrollen över sina företag om de flyttade dem utomlands. Resonemanget i Expressen var ”teoretiskt”.

Idrott

– Vi lider brist på hjältar i samhället. Ingen får vara det längre, inte ens i politiken. Men i idrotten får man. Det är förbannat skönt.

Aftonbladet, september 1982.

– Breddidrotten är ju så gullig i det här landet. Men på sånt vinner man inga medaljer i olympiska spel. Man måste ha en central verksamhet som ägnar sig åt eliten inför 2004. Det viktigaste är att segra. Det är undantagslöst vinnarna som uppmärksammas.
– Olympiska spel ger en känsla för tävlandets betydelse. Tävling i idrott är egentligen inte långt ifrån tävling i ekonomiska, finansiella och industriella sammanhang.

TT-uttalande inför avgörandet om Stockholms OS-kandidatur 1997. Sju Wallenberg-företag finns med bland kampanjens sponsorer.

Imperiet

– Imperiet!? Det ordet passar bäst för herrarna på västkusten.

Aftonbladet, november 1991. Pehr G Gyllenhammar härskar ännu på Hisingen.

Insideraffärer

– Det ena går in och det andra går ut, sa kärringen som satt på uthuset och käkade smörgås.

Kommentar tillskriven Peter Wallenberg i en analys från den amerikanska tidskriften Institutional Investor. Dagens Nyheter översätter och publicerar artikeln i augusti 1984. Rubrik: ”Han är inte särskilt begåvad”. Insideraffärer är ovanan hos styrelseledamöter och chefer att med hjälp av vitala informationer som andra spekulanter inte fått tillgång till göra sig vinster på handel med det egna företagets aktier.

Jacob och Marcus

– I familjen har vi klara regler. Om de inte har kompetens, om de inte sköter sig, så åker de ut. Det finns ingenting som gör att man automatiskt får en ledande ställning bara därför att man är född i familjen.

Aftonbladet, maj 1985, i en intervju om sonen Jacobs och brorsonen Marcus framtidsutsikter.

– Nu får de ta över stafettpinnen. Jag tycker det är tid att de får göra det, för de har visat att de är kunniga, arbetssamma och har omdöme. De kan umgås med folk och är ”fasta i köttet”.

Veckans Affärer, april 1996. Peter Wallenberg lämnar över ansvar och uppdrag till de två kusinerna. Sitter dock kvar som ordförande för Investor, det bolag som kontrollerar företagsimperiet.

Om de två kusinerna har en medarbetare på banken sagt att om det varit något ruter i dem hade man redan märkt det. En analytiker sade att detta att det överhuvudtaget diskuteras att göra Jacob till koncernchef låter som ett dåligt skämt.
– Jacob och Marcus är bra utbildade och har varit med om mycket. Jag kan inte tro att de är sämre ställda än vad jag var när jag fick ta över. Jag var inte något under av hög utbildning precis.

Månadens Affärer, maj 1996. Angående S-E-banken.

Är Percy Barnevik en övergångslösning till dess dina söner och kusin Marcus…
– Om vinden står sig och tacklen håller så kan man ju hoppas på det.

Svenska Dagbladet, mars 1998. Sedan våren 1997 är Percy Barnevik ordförande i Investor.

Krävande arbete

– Kontakterna har kanske varit den mest krävande delen av mitt arbete. Det har inneburit ständigt sena kvällar, middagar och sociala aktiviteter. I flera år var jag värd för middagar upp till fem kvällar i veckan. Bara affärsbekanta och bara män. Vi gör inga affärer utan lär känna varandra för den där dagen då vi ska göra det.

Dagens Nyheter, maj 1995.

– Jag tycker att kvinnosakskvinnorna borde sätta sig i i vad som krävs av en kvinna i en styrelse.

Maj 1996. Peter Wallenberg förklarar för Dagens Industri att han försökt hitta kvinnor till sina styrelser men att det inte slagit väl ut.

Litteratur

Vilken bok läste du senast?
– Jag läser mest papper och tidningar.

Expressen, september 1988.

Lycka

– Lyckan är att vinna. Lyckan är att läsa det goda resultatet.

Svenska Dagbladet, mars 1991.

Makten

– Ställs man mot någon som inte har samma uppfattning om betydelsen av erfarenhet och kompetens så blir makten en viktig fråga, men det hör till de extrema tillfällena.

Veckans Affärer, april 1986.

– Makten? Ordet har en väldigt negativ klang. Vi kallar det ansvar.

Svenska Dagbladet, mars 1998.

Namnet

– Alla tar för givet att jag på grund av mitt namn sitter där jag sitter, men jag skulle inte göra det om jag inte klarade den uppgiften. Det finns det tuffa herrar som bedömer. Det är min styrelse, som är de tuffaste killarna i stan.

Dagens Nyheter, maj 1995.

Bolagscheferna inom sfären är kunniga, starka och beslutsföra. De vet att bestämma – ibland så till den grad att de glömmer sig. Då kan det hända att de möter hans blick över glasögonen och de hör teaterviskningen:
– Förlåt om jag säger det, men mellan dig och mig är det bara en som bär namnet Wallenberg.

Svenska Dagbladet, mars 1998.

Naturskydd

– Det går helt enkelt inte att förbjuda det som är miljöpåverkande, och så som i ett trollslag har vi den ”goda” miljön här – hur nu denna goda cigarr definieras. Då skulle vi få skrota våra bilar och återgå till att hacka i jorden.

Aftonbladet, juni 1991. Peter Wallenberg föreslår att varje företag i stället upprättar en ”etisk kod” för sitt uppförande i miljöfrågor.

Någonstans att bo

– Nu ville jag ha någonstans att träffa mina barn och barnbarn. Därför byggde jag detta.

Dagens Nyheter, oktober 1990. 1988 köper Peter Wallenberg Breviks herrgård på Värmdö av Stockholms stad för åtta miljoner kronor. Byggnadsnämnden i Värmdö kommun kör över sin egen kulturnämnd och låter Wallenberg riva och bygga nytt. Det är för dyrt att rusta upp de gamla bygganderna, heter det. 20-25 miljoner kronor skulle det kosta. Nybygget kostar cirka 30 miljoner. Wallenberg tackar för tillmötesgåendet och skriver sig i Värmdö kommun. Stockholm förlorar en stor skattebetalare och får använda en del av köpeskillingen till att lösa ut de hyresgäster som ska vräkas. Peter Wallenberg hägnar in udden och bygger tennisplan, hundgård och båthus vid stranden. Huvudbyggnaden är på 450 kvardratmeter och innehåller bland annat biljard- och pingisrum, jaktrum, vinkällare, kassavalv och garage för tre limousiner. Inget bibliotek.

Nära döden

– Om det skulle visa sig att de var tvungna att byta hjärta på mig, så hoppades jag att de inte skulle slänga in ett kalkonhjärta. Det sade jag också till läkarna. De bara stirrade på mig.

Månadens Affärer, maj 1996. Efter by-pass-operationen.

Offentligt slöseri

– Människor i det här landet tror ju att de får saker och ting gratis. De vet inte vad det kostar.

– Och politikerna, de beslutar bara om utgifter i det här landet. Annat är det i näringslivet. Där gör du bara det du har råd till.

Dagens Nyheter, oktober 1990. Fastighetsbolaget Nyckeln har just gått omkull. Den stora finanskrisen rullar igång. Bankerna fortsätter den rekordstora utlåningen till fastighetsköp och andra vidlyftiga affärer.

Pappa

– Det var pekfinger, nej, pekpinne mest hela tiden.

TV4, september 1994.

– Min pappa sa att jag var kommunist när jag alltid förde jobbarnas talan i hemmet.

Dagens Nyheter, maj 1995.

– Han var urförbannad många gånger när dom skanderade på gator och torg: ”Känner ni stanken från Enskilda banken?”
Tog han så illa vid sig?
– Han var som ett djur i en bur och engagerade alla sina närstående jurister för att se om man inte lagligen kunde göra någonting. De sa alla: ”Rör inte för det är ett getingbo!” Jämfört med honom har jag varit väldigt förskonad.

Svenska Dagbladet, mars 1998.

Poesi

– Det vet jag inte hur det stavas.

Expressen, maj 1996.

Portföljer

– Jag tror att det är få här på banken som har ett sådant pappersflöde som jag. varje helg går jag hem med fem sex portföljer fyllda med rapporter, promemorior, budgetar, bokslut, affärsupplägg.

Veckans Affärer, april 1986.

Rivalen på Hisingen

– Det är dags att sätta stopp för Gyllenhammar.

Privat middag, mars 1984. Uttalandet citeras i Expressen med hänvisning till trovärdiga källor. Marcus Wallenberg ser strax före sin död Pehr G Gyllenhammar som en möjlig ledare för sitt efterlämnade företagsimperium. Sonen Peter vill annorlunda. En strid om makten över Volvo och ett par av familjen Wallenbergs viktigaste företag slutar i vapenvila, men 1993 tvingas Gyllenhammar lämna Volvo. Financial Times kommenterar: ”Wallenbergarna manövrerade oerhört skickligt sedan Renault-affären spruckit. De fick Volvo dit de ville utan att betala ett öre och nu styckar de upp företaget.”

Räkna slantarna

Efter utförsäljningen av Scania äger Investor tillgångar på ca 75 miljarder kronor. Tar man med Incentive hamnar summan runt 100 miljarder. Händer det att du på liknande sätt räknar på det samlade värdet?
– Ja, det händer allt. Man ser tillbaka och jämför och säger oj då, var det så. Nyfiken är man ju, ha-ha. Då får man en uppfattning om att det trots allt har gått jäkligt bra.

Veckans Affärer, april 1996.

Sossarna

– De senaste åren har socialdemokraterna gjort bra ifrån sig. Visst var den hemska valutaregleringen deras verk från början, men den tog de bort. Och med EG-ansökan gjorde de rätt.

Aftonbladet, november 1991.

Spriten

– När jag tog studenten hade jag aldrig smakat en droppe. Tre dagar senare började jag i lumpen och började som alla andra. Tog en nubbe, en whisky och så där. När jag fick min första hjärthistoria, 1972, sade läkarna åt mig att låta bli spriten. Då upptäckte jag att jag aldrig tyckt om smaken.

Månadens Affärer, maj 1996.

Tennis

– Vi ska inte glömma bort att han, eller om det var hans föräldrar, var mycket intresserade av pengar.

TV4, januari 1998. Peter Wallenberg kommenterar de hemliga miljonarvodena till Björn Borg för Davis Cup-matcher på sjuttiotalet. Ordförandeskapet i Svenska Tennisförbundet tillhör de familjetraditioner arvtagaren hållit hårt på.

U-hjälp

– Jag undrar just vad vi skulle tycka om någon satt och petade in en massa kosing till lapparna så att de kunde ställa till med en massa problem för den svenska regeringen.

Kommentar 1992 till det svenska stödet till ANC i Sydafrika.

Valkar på händerna

– Nu spelar jag inte tennis längre, men förut hade jag rätt många.

Månadens Affärer, maj 1996.

Välgöraren

– Entreprenören och företagsledaren utgör den enda verkliga tillväxtfaktorn i all ekonomi.

Dagens Nyheter, november 1987.

Yngre generationer

– Den yngre generationen har aldrig ansetts mogen att ta över. Jag tycker familjen har klarat sig ganska bra och har lyckats hålla ihop. Så förskräckligt dåligt har det inte gått.

Månadens Affärer, maj 1996.

Ångpanneföreningen

– Det finns inga bevis för att företagsledare på ett otillbörligt sätt skulle ”smörja sig själva”. Det är en oerhörd anklagelse finansministern kommer med.

Dagens Nyheter, februari 1986. Peter Wallenberg och Curt Nicolin har just gjort en god affär på handel med aktier i AB Ångpaneföreningen. Investor och Providentia, där de båda sitter i styrelsen, låter dem köpa aktier i det nya bolaget för 65 kronor styck. När företaget sedan börsintroduceras får allmänheten betala 85 kronor styck. Kjell-Olof Feldt kritiserar i allmänna ordalag företagsledares börsklipp och lovar ”hårda tag”. Peter Wallenberg anklagar finansministern för att ”smutskasta en hel yrkeskår”.

Äventyr

– Jag höll utkik föröver, men måste ha blivit bländad av solglitter.

Vid tolvtiden på dagen midsommarafton 1979, just när M/F Storholmen lagt ut från Djursholm med ett fyrtiotal passagerare, skjuter en motorbåt fram över fjärden i 20 till 25 knops fart. Peter Wallenberg rammar med sin Mayo på 340 hästkrafter det 17,5 meter långa passagerarfartyget. Sex personer skadas. Wallenberg berättar att han tillbringat natten ensam till havs och åkt in till Värtan för att från sjösidan beskåda villorna i Djursholm. Han nekar till ”ovarsamhet”. Rätten dömer honom att betala 20.000 kronor i böter. Ingenstans i pressrapporteringen nämns något om alkoholens möjliga inverkan.

Övervikt

– Jag försöker låta bli att äta något då jag är ute och flyger.

Aftonbladet, september 1982. Peter Wallenberg avslöjar sin bantningskur.

Mikael Nyberg, Ordfront Magasin 6/98

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone