Fejkad nedrustning

Först sparbetingar sig regeringen ur folkförsvaret. Sedan blir det nya miljarder till EU:s militära upprustning. Expressen 27 juli 1999.


FYRA MILJARDER KRONOR om året ska enligt en uppgörelse mellan regeringen och centern sparas i försvarets reguljära utgifter 2002-2004. Åtta miljarder av de inbesparade medlen utlovas till vården. Antalet armébrigader mer än halveras, kustbevakningen skärs ner och 9.000 anställda försvinner. Stora delar av landet kommer att lämnas utan militära förband.

Nedrustning?

Nja, det kan hända att sparbetinget snart vänds i sin motsats.

Den brittiska regeringen har väckt tanken att EU ska införa gemensamma regler för de militära utgifternas storlek. Konvergenskraven för medlemskap i valutaunionen ska alltså följas av konvergenskrav för deltagande i det militära samarbete som stadfästes vid toppmötet i Köln.

Frankrike är redo att stödja förslaget, meddelar landets försvarsminister, Alain Richard. Att upprusta EU-ländernas krigsmaskiner till amerikansk nivå är visserligen inte realistiskt, men alla medlemsländer borde tvingas att åtminstone hålla sina försvarsutgifter på en acceptabel nivå. Två procent av BNP kunde vara lagom. Ett kompletterande krav, fortsätter Richard, vore mål för varje lands investeringar i forskning, utveckling och inköp av ny militär materiel.

Sedan mitten av åttiotalet har försvarsutgifternas andel av bruttionalprodukten sjunkit i de flesta EU-länderna. En bidragande orsak är de inskränkningar av de offentliga utgifterna som EMU:s konvergenskrav medfört. Men nu ska alltså en del av statsutgifterna, den militära, undantas från sparbetingen.

Flera EU-länder kan till och med tvingas att öka sina försvarsutgifter. Det gäller inte förslagsställarna själva. Storbritannien och Frankrike spenderar betydligt mer än två procent av BNP på sina krigsmaskiner. Såväl Tyskland och Nederländerna som Danmark och Finland tvingas dock till stora omprioriteringar av sina offentliga utgifter, om förslaget går igenom. Också Sverige hamnar efter de kommande nedskärningarna under tvåprocentsgränsen. De åtta miljarderna från försvaret till vården kan alltså snabbt komma att returneras till avsändaren.

Varken britterna eller fransmännen har presenterat något konkret förslag. Försvarsminister Björn von Sydow vägrar därför att kommentera saken. På utrikesdepartementet uttrycker departementssekreterare Karl Hartzell förståelse för idén. För att få en ”rejäl militär krishanteringskapacitet” kan det vara nödvändigt att sätta regeringarna under press. Britterna har ställt om sitt försvar för rörlighet och flexibilitet i internationella operationer:

– Det borde andra länder ta efter. Sedan återstår att se om konvergenskrav är rätta vägen.

Eftersom inget förslag ännu formellt existerar har Sverige inte officiellt tagit ställning. Departementssekreteraren har svårt att tro att Sverige ska gå med på EU-inblandning i Sveriges nationella försvar. Det skulle strida mot den proklamerade alliansfriheten. Men specifika krav för bidrag till den så kallade fredsfrämjande kapaciteten är en annan sak.

Det blir tillfälle för utrikesminister Anna Lindh att på nytt visa prov på rörlighet och flexibilitet i samvaron med unionens stormakter.

Först sparbetingar sig regeringen ur folkförsvaret. Sedan blir det nya miljarder till vapenindustrin och till de kårer av yrkesmilitärer som ska delta i de kommande korstågen.

 

Mikael Nyberg, Expressen 27 juli 1999

 

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone