I det nya arbetslivet sägs kunskap och kompetens ha trängt tillbaka kollektivets konformism. En undersökning från USA och Kanada visar att anställda som ser bra ut premieras medan fula bestraffas. LO-tidningen 18 juni 2004.
DET ÄR MED BILAR som med kylskåp och dammsugare. Design och varumärke kan skilja men innanmätet är ungefär detsamma. Ford C-Max, Mazda 3 och Volvo S40 produceras inom samma världsomspännande koncern, har samma bottenplatta och delar 40 till 60 procent av sina komponenter. Men de polerade ytorna blänker olika i betraktarens ögon.
Volkswagenkoncernen gjorde ett misstag när den lanserade sin luxuösa Bentley Continental GT i England. Kunderna, som betalat 110.000 pund för att känna sig exklusiva, upptäckte att nyckeln till härligheten vara samma billiga plastmojäng som får en VW Golf för 12.000 pund att öppna sig. Kärran var inte så intagande längre.
Vi lever i en tid som strålar av individualisering, valfrihet och mångfald. Kunden förverkligar sig själv genom att välja den ena blänkade ytan framför den andra, och i arbetslivet tycks kunskap och kompetens ha trängt tillbaka kollektivets konformism. Vad betyder det närmare besett?
Direktörsklubben European Round Table of Industrialists, som bildades av Pehr G Gyllenhammar i början av 1980-talet, preciserade i en rapport 1994 vilken arbetskraft storföretagen efterfrågar: inte folk med specialkunskaper i första hand utan ”stora mängder mycket anpassningsbara individer kapabla att ta itu med vadsomhelst”.
Vad får en sådan arbetskraft att skina i chefens ögon? Tidningen Arbetsmiljö bad för några år sedan 500 chefer ange vad de efterfrågar när de anställer folk. 97 procent av dem framhöll ”den sociala kompetensen”. Vad är det? 59 procent såg framför sig en person som är trevlig, glad och utåtriktad. 57 procent avsåg någon som lätt anpassar sig till gällande regler i organisationen. Den kompetente medarbetaren ler mot kunderna och gör som chefen säger.
Med sådana personliga kvaliteter kommer man någon vart i kunskapssamhället. Men för verklig framgång fordras något som får den enskilde att lysa i mängden av leende och lydiga. Ekonomerna Daniel Hamermesh och Jeff Biddle har räknat fram och baklänges på statistik från USA och Kanada. Det visar sig att personer som ser bra ut belönas med högre lön än andra. Fula bestraffas. Effekten tycks vara större bland män än bland kvinnor, men det kan hänga samman med att kvinnor som bedömts vara ”oattraktiva” oftare än andra saknar anställning. De är också, framhåller forskarna, i högre grad hänvisade till karlar med ”oväntat lågt humankapital”.
Om ytan inte blänker som den borde kan den välbeställde vända sig till privatläkaren eller plastikkirurgen. Karlar i karriären underkastar sig idag samma kurer som filmstjärnor och fotomodeller. De fettsuger sig och låter injicera nervgiftet Botox i pannan. Den verksamma substansen, en dödlig bakterie, förlamar musklerna i området i upp till ett halvår. Huden kan inte veckas, vilket ger en ungdomlig och avspänd uppsyn. Det har betydelse i en tid när en bekymrad rynka i pannan på en verkställande direktör kan få aktiekursen att dala med 10-15 procent.
I Las Vegas ordnas spektakulära Botox-partyn, där deltagarna underhåller sig med dans och uppträdanden medan sköterskor minglar runt med injektionssprutorna.
I New York i oktober var det premiär för en ny modeshow. 300 åskådare betalade för att se tio plastikopererade kvinnor, den yngsta bara tio år, visa upp sina nya ansikten och kroppsdelar på catwalken.
På TV5 kan vi beskåda något liknande i programmet Extreme Makeover. Kameran följer människor som är olyckliga för sitt utseende och får hjälp att stöpa om sig.
Vi ska inte bara vara anpassningsbara individer kapabla att ta itu med vadsomhelst. Vi ska också standardiseras från hårfäste till tånaglar. Tidens ansikte är likriktat, men det glittrar av humankapital och social kompetens i betraktarens ögon.
Mikael Nyberg, LO-tidningen 18 juni 2004
