Paul Allen, en av Microsofts grundare, har skaffat sig en ny jolle. Den är lång som en fotbollsplan. Slöseriet har blivit en affärsmässig nödvändighet. Aftonbladet 3 augusti 2004.
PAUL ALLEN, en av grundarna av Microsoft, anlände sjövägen till en IT-konferens i New Orleans häromveckan. Det var inte aktuellt att angöra någon brygga för småbåtar. Allens nya yacht är lång som en fotbollsplan. Han betalade över 200 miljoner dollar för den, och bara att fylla tanken kostar 250.000 dollar. 60 anställda finns ombord, flera av dem före detta kustjägare. Två helikoptrar kan landa därbak, en ubåt och ett landstigningsfartyg på 18 meter vilar i skrovet, och förutom barerna, poolerna och allt det andra är båten utrustad med en förstklassig musikstudio. Allen har ett eget rockband att spela gitarr i.
De första gästerna fick bära skoskydd för att inte repa teakdäcket. De uppges ha blivit mållösa vid anblicken av den flytande extravagansen.
I det feodala samhället var vägar och broar ofta tullbelagda. Herremän berikade sig på de förbipasserande. Rester av denna ordning levde länge kvar. I Storbritannien monopoliserades huvudlederna på 1700- och 1800-talen av vinstdrivande stiftelser som ställde spanska ryttare i vägbanan och krävde tribut av trafikanter. Bönderna tröttnade. I upplopp i södra Wales 1842 rev de vägspärrarna och beredde sig fri väg till marknaden. Gradvis förvandlades de privata farlederna till allmänna egendomar.
På de elektroniska motorvägarna är de spanska ryttarna tillbaka. Ett fåtal stora företag har monopoliserat den globala kunskapsprocessen och kräver betalning av alla som utnyttjar de digitala kommunikationslederna. Det är en lönsam ordning. Vinstmarginalen på varje kopia av Microsoft Windows är 85 procent. Programmet kunde säljas för en bråkdel av gällande pris, och alla kostnader för produktutveckling, marknadsföring och advokater, administratörer och direktörer skulle ändå vara täckta. Men kapitalägaren ska ha sitt – och monopolkapitalisten än mer.
Paul Allen har en förmögenhet på cirka 21 miljarder dollar. För några år sedan var han ännu rikare, men flera miljarder blåste bort med IT-bubblan. Med en 125 meter lång lustjakt ger han prov på sin fortsatta kreditvärdighet.
”Lyxen ingår i kapitalets representationskostnader”, skrev Karl Marx. I början var kapitalisten asketisk. Han gjorde våld på sin egen Adam, han försakade allt för att förmera kapitalet: ”Ackumulera, ackumulera! Det är Moses och profeterna.” Men redan vid 1800-talets slut hade kreditväsen och spekulation öppnat ”tusen källor till plötslig rikedom” och slöseriet utvecklats till en ”affärsmässig nödvändighet”.
Försakelserna är numera outsourcade. Miljarder lönearbetare tvingas leva sina liv efter den kapitalistiska konkurrensens krav medan en parasitism av feodala mått utvecklas i de världsomspännande koncernernas överskikt.
För tio år sedan var en yacht på 50 meter imponerande också i denna omgivning. Nu är det inget att visa upp. Larry Ellison på konkurrenten Oracle har redan beställt ett fartyg som är ett par meter längre än Paul Allens fåfänglighet.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 3 augusti 2004
