Svenska Freds för krig

gevarSverige kan inte säga nej och stå utanför. Då får vi inget inflytande. Så resonerar Svenska Freds om kriget i Afghanistan. En notis i Aftonbladet 31 augusti 2009.


”VI MÅSTE SITTA MED vid bordet för att kunna påverka.” Under denna maxim har politiska och fackliga ledare sålt ut allt möjligt och omöjligt de senaste åren. Nu sist avstod LO och S-ledningen från möjligheten att med ett nej till Lissabonfördraget värna svenska fackliga rättigheter mot EU-domstolens framstötar. Det gick inte ens att i avvaktan på besked fördröja processen. I största hast måste papperen skrivas på, och svensk grundlag och andra småttigheter avtalas bort, för nu gällde det att komma med och påverka det nya Europa.

Men Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, som en gång var en pacifistisk organisation, har nog drivit argumentet längre än någon annan. Vi måste vara med och kriga i Afghanistan, förklarade ordföranden Anna Ek nyligen i Aftonbladet (18/8). Då får vi nämligen ”en större trovärdighet när vi kritiserar andra länders krigföring och har lättare att påverka”.

Chefen för Centre for European Policy Reform, Charles Grant, en av de stora pojkar som brukar sitta med vid borden, klagade i förra veckan i Financial Times över den bristande stridsviljan hos många av unionens medlemsstater. Skjutglada stormakter som Storbritannien och Frankrike borde därför inrätta ett exklusivt militärt organ i EU:s hägn:

”Varje land som som vill komma med i en sådan klubb skulle tvingas uppfylla vissa villkor baserade på militär förmåga och attityd till användningen av våld.”

Det är inget tvivel om att detta krigsorgan skulle få en viss betydelse. Vad föreslår Svenska Freds att Sverige ska göra för att få vara med och påverka? Skjuta fler afghaner?

Mikael Nyberg, Aftonbladet 31 augusti 2009

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Share on LinkedIn
Linkedin
Email this to someone
email