Skenande kostnader

Regeringen och Trafikverkets chef Gunnar Malm varnar för en återreglering av banunderhållet inom järnvägen. Konkurrensen har höjt produktiviteten, hävdar de. Men då räknar de inte med brant stigande administrativa kostnader för att hålla marknadsmekanismen igång. En notis i Aftonbladet 9 juni 2012.


SKAKIGHETEN PÅ BÖRSERNA börjar fortplanta sig ut över det politiska fältet.

Så länge svindelkonjunkturerna spred ett mått av högbelånat välstånd till innerstäder och närförorter var det lugnt och stilla. Värre är det nu. Kalabaliken på finansmarknaderna, skolornas förfall och vinstoptimeringen av kisset i de gamlas blöjor förtar lockelsen i valfrihetsreformerna.

Då söker den systematiska dumhetens profitörer samla sina styrkor. Bland annat pågår en mindre kampanj för att förhindra ingrepp mot konkurrensutsättningen av den svenska järnvägen. Jan-Evert Rådhström, moderat vice ordförande i riksdagens trafikutskott, hävdar i ett inlägg på Aftonbladets debattsajt ”att vi idag får 25 % mer underhåll /av järnvägens infrastruktur/ för varje satsad skattekrona jämfört med under monopoltiden”. Till sanningsvittne tar han Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm.

Men verkets egen statistik visar något annat. 2002 till 2009 sjönk visserligen de ”direkta” underhållskostnaderna med 6 procent samtidigt som tågtrafiken ökade. Men de ”indirekta” kostnaderna steg med 135 procent!

Trafikverket skriver i en rapport: ”En betydande och ökande del av de totala resurserna för underhåll och reinvesteringar går till indirekta drifts- och underhållskostnader, till exempel underhållsstyrning, telekommunikation, elnät, och interaktion med operatörer.”

I klartext: Färre banarbetare är ute i spåren och gör vad de ska, fler anställda sitter på kontoren och försöker få ordning på det trassel som återgången till 1800-talets marknadskaos skapat.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 9 juni 2012

 

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone