Konst för miljarder göms undan

Krisen har ännu inte nått konstmarknaden. Spekulanter bjuder över varandra för att komma över exklusiva konstverk – som sedan placeras i något magasin i en skattefri zon vid en internationell flygplats. Försäkringsbolagen börjar bli oroliga. Ett inlägg i Aftonbladet 17 augusti 2012.


KRIS? På konstmarknaden är det ännu högkonjunktur. Priserna på exklusiva verk av gamla mästare och impressionister har stigit med omkring 50 procent de senaste fem åren trots den finansiella kalabaliken. För modernism och samtidskonst noteras fördubblingar och tredubblingar.

Långtifrån alla konstverk hamnar för beskådan i något privat residens. Många köpare har annat än det konstnärliga i tankarna. De efterfrågar inte något som kan försköna tillvaron eller öppna postmoderna perspektiv. Målningarna, skulpturerna och installationerna har andra kvaliteter. De är spekulations- och investeringsobjekt.

”Folk köper verk och placerar dem utom synhåll. De vill inte ha dem omtalade eller dokumenterade”, berättar en expert i branschen för FT Wealth, Financial Times bilaga för välbeställda som har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dem.

Dyrgriparna står år efter år i magasin i taxfreezonerna vid internationella flygplatser och hamnar. Där är de utom räckhåll för skattemyndigheterna.

På de mest anlitade lagringsplatserna kan värdet av konsten överstiga 10 miljarder dollar. Verk för hundratals miljarder är gömda i magasin världen över.

Försäkringsbranschen har börjat oroa sig. Vad händer om ett flygplan störtar ner i lagerlokalerna eller tjuvar och terrorister stormar in? Marknadsvärdena är så kolossala att bolagen får svårt att klara anspråken på ersättning.

Den undangömda konsten är en triumf för bytesvärdet över bruksvärdet. Vinstoptimeringen äter sig ända in i blöjorna på de privatiserade vårdhemmen och producerar i andra änden ett överflöd av magasinerad finansiell rikedom.

Hur spännande är det i längden med Damien Hirsts begagnade toalettpapper i på väggen ovanför soffan? Det har inte med saken att göra. Den postmoderne engelske konstnärens produkter är värdepapper. De är som aktien och obligationen anspråk på andelar av de mervärden som utvinns ur miljarder lönearbetare.

Dyrbarheten är fiktiv, den är ingenting om den inte kan realiseras på marknaden. Utvecklingen utanför lagerlokalerna går därför inte att stänga ute. Inga stängsel, lås och vakter hjälper mot depressionens förstörelseverk. Sammanbrottet 2008 utsläckte tusentals miljarder dollar av fiktiva finansiella värden. Mer följer i eurokrisen.

Mitt i den ritualiserade hysterin på Christie’s och Sotheby’s auktioner noteras oroväckande tecken. Genomsnittspriset för Damien Hirsts verk har sedan 2008 sjunkit från 880 000 pund till 44 000.

Det är ett förebud.

Förmögenhetsproduktionen är hotad. Då vänder sig marknaden till regeringarna med sina anspråk.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 17 augusti 2012

 

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone