Lönerna ska sänkas för mångfaldens skull, föreslår Svenskt Näringsliv. Modellen är redan prövad i taxibranschen. En dokumentärfilm med premiär på Tempo dokumentärfestivalen i Stockholm vittnar om försök att göra motstånd. Aftonbladet 10 mars 2016.
”DE FRÄMLINGSFIENTLIGAS MARDRÖM. Somalier, syrier och iranier som försörjer sig själva”. Så skrev Taxi Kurir i en annons i november 2013. ”Flertalet förare är födda i andra länder”, förklarade en företrädare, ”många av dem har akademisk utbildning och de arbetar hårt. De förtjänar vår respekt för det.”
Samtidigt gjorde sig Taxi Kurir av med Allonias Sebhatu, välutbildad invandrare från Etiopien. Han hade försökt organisera sina kollegor fackligt.
Johan Palmgrens film Taxiklubben skildrar Allonias kamp. 60 minuter om en kapitalism bortom alla kompromisser.
Taxi Kurir vinner upphandlingar genom att dumpa de ersättningar förarna får för sina körningar.
Bolaget ingår i Fågelviksgruppen som köpt upp taxiföretag med sammanlagt 7 000 anslutna bilar. För varje fordon inkasserar koncernen en avgift på 9 000 kronor i månaden. Ju fler förare som kivas om kunderna, desto högre vinst.
Chaufförerna jobbar elva, tolv timmar om dygnet för att försörja sig.
En av dem dör i en hjärtattack i garaget. Allonias tröstar hans fru. De kikar på arbetsschemat: tolv dagar arbete, två dagar ledigt, tolv dagar igen och så vidare.
”Det är marknaden som bestämmer”, säger ägaren till koncernen.
Bättre arbetsvillkor ska gälla vid upphandlingar, lovar regeringen. EU-domstolen avgör, och paragrafer förslår inte långt utan arbetare i rörelse.
Allonias gnolar på en Marleymelodi: ”So if you are the big tree / We are the small axe / Ready to cut you down”.
Mikael Nyberg 10 mars 2016
