Robert Nyberg

Så tog vårdplatserna slut

Patienter på akuten ligger i korridorerna. Landsting och kommuner skickar multisjuka mellan sig. Det snålas i vårdpyramidens botten men totalt sett sjunker inte omkostnaderna i en vård omstöpt efter receptet New Public Management. En artikel i Aftonbladet 23 januari 2017.


VILKET EU-LAND är snålast med sängplatser på sina sjukhus? Svar: Sverige.

Statistik från Eurostat, publicerad i Independent förra veckan, visar att det 2014 bara fanns 254 platser per 100 000 invånare i Sverige. Det är mindre än hälften av genomsnittet bland 28 EU-länder.[1]

Landstingsdirektörer bröstar sig över effektiviteten. För vårdarbetarna har siffrorna en mörkare anstrykning. De ser patienter i korridorerna, planerad underbemanning och knapphet på allt utom personalens ansträngningar.

Jag talar med Agneta Lenander, sjuksköterska i Landskrona. För en tid sedan ryckte hon in som vårdplatskoordinator.

– Vi hade 25 till 30 bemannade, lediga vårdplatser att tillgå i hela Skåne. 30 platser på 1,3 miljoner invånare. Vi har stora tunga industrier i regionen, omfattande järnvägstrafik och E4:an och E6:an. Det räcker att en turistbuss kraschar så räcker platserna inte till. Jag blev helt chockad.

– Mitt i natten flyttar vi patienter mellan sjukhusen för att få plats för nytillkomna. Gamla, svaga, multisjuka patienter på akutsjukhuset i Lund blir väckta av personalen: ”Förlåt, men vi måste flytta dig till lasarettet i Landskrona.”

Landsting och kommuner skickar samtidigt sjuka människor mellan sig i ett Svarte Petter-spel där ingen vill bära kostnaderna.

eurostat

 

Sverige prioriterar öppenvården, heter det. Gamla och sjuka ska få omsorger där de bor. En vacker tanke. 1980 omfattade hemtjänst och äldreboende drygt 60 procent av alla över 80 år i Sverige. 2015 var andelen under 40 procent. Anhöriga, framför allt kvinnor, svarar för alltmer av vården. Var sjätte kvinna har gått ner i arbetstid, slutat arbeta eller pensionerat sig tidigare än planerat för att ta hand om någon anhörig.[2]

Men kostnaderna för hälso- och sjukvården sjunker inte. Tvärtom, från att ha utgjort 9 procent av Sveriges BNP 2009 utgör de idag 11 procent.[3]

Hur kan det komma sig?

Ledningen för statliga Infranord AB, ett av bolagen som konkurrerar om underhållet av järnvägarna, startade 2015 ett projekt för att ändra personalens attityder: ”Under 2016 ska vi vara ordentligt på väg … från omvårdnad av järnväg, till leverans enligt kontrakt.”[4] Samma strävan präglar vården av sjuka och gamla. Privata företag med årets bokslut till mål och mening har tagit över stora delar av verksamheten. Samtidigt har politikerna underkastat den offentliga vården marknadsmekanismer och ledningsmodeller hämtade från det privata.

Skattemedel hopar sig på privata konton i skatteparadis, och privatiseringarna och köp- och säljsystemen bryter sönder planeringen av vården och prioriteringarna efter behov. Vinstdrivande vårdcentraler och kliniker får dragningsrätt till de offentliga kassorna och kan öppna gräddfiler för välbeställda som efterfrågar snabb service för enklare åkommor.

Till detta kommer växande kostnader för att hantera marknadsmekaniken. Leverans enligt kontrakt kräver administration och kontroll. New Public Management, nyordningen inom det allmänna, skulle minska byråkratin. Det blev tvärtom.

– En absolut icke-tillit till personalen präglar vården, säger Agneta Lenander. De tror att vi ska bli produktiva genom övervakning och kontroller. Vi sitter sedan början av 2000-talet fast i en dokumentationshysteri, där en stor del av arbetsdagarna går åt till att trycka på knappar i usla datasystem som inte kommunicerar med varandra.

Hon brukar hoppa över lunchen. Sätter sig med en kopp kaffe framför datorn och fyller i formulären. De automatiserade informationssystemen kräver tillförsel av näring för att fungera. Människan som matar dem med uppgifter får klara sig utan.

Kring köp- och säljsystemen, attitydprojekten och offentlig-privata storaffärer som Nya Karolinska surrar konsulter som flugor runt en lampa i mörkret. 998 av 3 400 vårdplatser i Stockholm var stängda i somras till följd av att landstinget inte anser sig ha råd att erbjuda sina anställda anständiga löner och arbetsvillkor.[5] Men utgifterna för konsulterna har ökat med 22 procent sedan 2012. De uppgick till 2,2 miljarder kronor 2016. I år är 2,5 miljarder budgeterat, varav en halv miljard till Nya Karolinska.[6] Nära 400 av sjukhusets vårdplatser var i början av december stängda på grund av personalbrist.[7]

Det har i nya, effektiva Sverige mindre betydelse. De privata affärerna går bra, och över 220 före detta politiker var 2014 konsulter hos de lobbying- och PR-företag som betjänar profitörerna.[8]

Mikael Nyberg, Aftonbladet 23 januari 2017

Se även: Vård på ackord.

Noter

[1]  Independent 170109, http://www.independent.co.uk/news/uk/politics/hospital-bed-shortage-uk-europe-capacity-chart-one-bottom-european-countries-eu-worst-jeremy-hunt-a7517541.html

[2]  Marta Szebehely: The Nordic Caring State: ideals and realities Keynote at Conference Problems and visions in social care, Power point-presentation, Ljubljana September 14-15, 2016.

[3]  Dagens Nyheter 170115, http://www.dn.se/arkiv/ledare/sockerpiller-for-miljarder/

[4]  Infranord, powerpoint-presentation, Attitydprojektet, HSO-möte, 12 mars 2015.

[5]  Svenska Dagbladet 160903, http://www.svd.se/rekordtuff-sommar-i-stockholmsvarden.

[6]  Dagens Nyheter 161207, http://www.dn.se/sthlm/nya-karolinska-okar-pa-skenande-konsultnota/

[7]  Svenska Dagbladet 160903, http://www.svd.se/rekordtuff-sommar-i-stockholmsvarden.

[8]  ETC 150531, http://www.etc.se/inrikes/sverige-svangdorrarnas-forlovade-land

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook534Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone