Kapitalet.se har recenserats och kommenterats på många håll. Här hittar du en samling utdrag. Jag har också blivit intervjuad i flera tidningar med anledning av boken. En av intervjuerna hittar du HÄR.
Björn Elmbrant, Ordfront Magasin 4/2001:
”Det är en bok som går totalt på tvärs med den tidsanda som rått de senaste tjugo åren.”
”’Mitt ärende är att avslöja en falsk medvetenhet’, skriver Nyberg. Vad han åstadkommit är en fasansfull katalog av dumheter från 1980- och 1990-talet… Under förvirringen och tomheten i flera av inläggen ligger ett tydligt märkbart understråk – rädslan för massorna, rädslan för demokratin. Istället elitismen och tanken att motsättningarna arbete-kapital har upphört. Mikael Nyberg tolkar detta som en tydlig avsikt att reducera och osynliggöra klassintressena.”
”Eftersom Nyberg har bestämt sig för att trampa på praktiskt taget alla ömma tår som finns tillgängliga i den svenska debattpanelen, får han finna sig i att hans bok av en del kommer att avfärdas som en orättvis betraktelse. För den som tänker hävda att han bara hemfallit åt konspirationsteorier har han emellertid redan ett svar: ’Konspirationerna och det individuella inflytandet har betydelse, men det är inte personlig makt som bestämmer samhällets utveckling… Klassintresse, inte illvilja, styr.’ Men kommer någon att gå i svaromål på Nyberg? Hur ska detta djupt otidsenliga inlägg överhuvudtaget kunna tränga förbi den flashiga tidsandans alla grindvakter?”
Karl Erik Lagerlöf, Miljömagasinet, 4 april 2001:
”Den är pedagogiskt klar och redig, ett stort genomskådande verk, journalistiskt i bästa bemärkelse. Blicken från vänster är lika tydlig som sakligheten, materialet överväldigande stort… Och brorsan Roberts illustrationer är som blåst på Mikaels eld.”
Göran Greider, Aftonbladet, 17 april 2001:
”Här ska det nu brinna upp, allt tomt prat om att vi lämnat konflikten mellan arbete och kapital bakom oss till förmån för klasslös symbolhantering. Och det gör det också! Som i en svetslåga! I några intensiva, konkret skrivna kapitel drar författaren sladden ur den nya ekonomin, kunskapssamhället, det postindustriella paradiset och allt vad det heter och på den svarta skärmen står det därefter kort och gott i stället: Se kapitalet! Så här fungerar det. Så här agerar det, vare sig det är på Volvos fabriker eller i den transnationella mjukvaruindustrin i sydindiska Bangalore.”
”Över sidorna svävar … tesen om Den stora sammansvärjningen. Onda män i ledningarna för storföretag och lobbygrupper har sedan i synnerhet slutet av sextiotalet lagt ned ett oerhört arbete på att avreglera kapitalismen och nedmontera det lilla mått av social välfärd som till exempel folkhemskompromissen uppnådde. Det är inte det att Nyberg far med osanning eller ens överdrifter. Nej, det är personifieringen av skeendet – maken till namedropping får man leta efter – samt bristen på skärpa i de begrepp han rör sig med som i långa stycken gör textmassan outhärdlig. Dessutom sveper han alltför snabbt över alltför stora områden, från litteraturkritik till svensk neutralitet. Allt han ger oss till stöd för sin kritik är blinkningar till en allmänt förstådd marxism.”
”I en tid när kapitalismkritiken ännu ganska ensidigt är fixerad vid de finansiella flödena – den så kallade kasinoekonomin – kan de lysande partierna i Nybergs bok bidra till att mer intresse ägnas själva produktionen. Där uppenbaras nämligen, inpå bara kroppen, konflikten arbete-kapital, där finns mörkrets hjärta, där vänds kapitalet.se till ett Se kapitalet!”
Carl Göran Ekerwald, Länstidningen, Östersund, 17 april 2001:
”Till det bästa i boken hör intervjuer med folket på fabriksgolvet. Det är en livfull, lättläst och väldokumenterad genomgång av alla de hugskott som ledande ekonomer och politiker kastat fram under de senaste trettio åren, här och utomlands.”
Lars Bjurström, Nerikes Allehanda, 17 april 2001:
”Det är ilska och engagemang i Mikael Nybergs Kapitalet.se. Men det är mycket mer än så. I förordet utlovas ’en otidsenlig bok’ och det lever den upp till genom att belysa samhällsutvecklingen från ett perspektiv vi inte vanligen ser i samhällsdebatten i dag.”
Tomas Larsson, Östersunds-Posten, 17 april 2001:
”Om Robert Nybergs bitska kommentarer får oss att leende fundera över nedmonteringen av välfärdssverige, så har Mikael Nyberg nu gjort en teoretisk genomgång av denna nedmontering.”
”Detta är … en genomarbetad kritik från vänster mot nyliberalismen och den systematiska nedmonteringen av den svenska välfärden. Samt av USA:s självpåtagna härskarroll i världen.”
Ola Wihlke, Södermanlands Nyheter, 19 april 2001:
”Nyberg går långsamt och metodiskt tillväga, äger en fantastisk överblick.”
”…det är framförallt en viktig bok, lika indignerad och sanningssökande som någon av Noam Chomskys eller John Pilgers böcker.”
Nina Lekander, Expressen, 20 april 2001:
”Hans tes är att folkhemskapitalismens förnuftstro och sociala ingenjörskonst har fått stryka på foten till förmån för ett ’mondänt oförnuft’ som ersätter demokrati och formell jämlikhet med visioner och ledarskapsdyrkan, innehållande ett inte så litet mått av flum och nyandlighet. Bakom luddet döljer sig klassintresset, en uppifrån förd klasskamp där arbetarklassen har splittrats, desarmerats eller frivilligt lämnat ifrån sig vapnen. Mikael Nybergs historieskrivning … har av Göran Greider kallats konspiratorisk och kommer säkert av idealistiska socialliberaler att stämplas som USA-hatande. Men ändå: det kan näppeligen förnekas att Förenta Staterna är en supermakt, att kapitalen monopoliseras och att människor med intressen, makt och kontakter gör kalkyler och agerar utifrån dem. Detta skapar processer och bildar strukturer som påverkar oss alla.”
”Hur som helst är det klaustrofobiskt fascinerande att läsa Mikael Nybergs berättelser om budskapens och språkbrukets fortplantning bland världens eliter, och vilka rysansvärda idéer de faktiskt har givit uttryck för.”
Petter Larsson, Helsingborgs dagblad, 21 april 2001:
”Det mest slående med boken är just hur den synliggör det osynliggjorda: arbetsplatserna, jobbarna, vardagsvillkoren, kort sagt produktionen sedd från golvet och inte från styrelserum och fondförvaltningskontor, en ’arbetet.se’. Här framträder vinstskaparna, de som med utslitna ryggar och allt mer övertid bär upp samhället, de som nästan aldrig syns mellan börsspalterna och dagstidningarnas näringslivsbilagor. Riktigt övertygad om tesen om den forcerade industrialiseringen som den ens övergripande tendensen blir jag dock inte av Nybergs 450 sidor, inte i västvärlden.”
Dag Sandahl, Östran, 23 april 2001:
”Vi lever i ett samhälle där lönearbetaren förbrukas. Upplösandet av normalarbetsdagen illustreras på ett skrämmande sätt; med en minuts varsel kan en japansk bilfabrik i USA begära övertid. Hur går det då med familjens liv och med barnpassningen? Hur går det då att vara människa? Den här sortens moraliska frågor löper som en röd tråd genom boken. Politik är ju faktiskt en fråga om moral. Tragikomisk är berättelsen om hur de forna vänstermänniskorna gett sig iväg på resa högerut och nu ropar på ett förlösande ledarskap.”
”Religion har åter kommit på agendan i vårt samhälle – som ’resignerad andlighet ho en borgerlighet som förlorat tron på sig själv’, skriver Nyberg i anslutning till Daniel Bell. Medborgarna erbjuds moral och personligt ansvar till uppbyggelse i svåra tider. ’Den religion det här handlar om är en andlig kraft som säkrar kapitalväldet när förnuftstro, social ingenjörskonst och liberalt demokratiska institutioner inte längre förslår.’ Vi är långt ifrån den kristendom som är en intellektuell tradition, det är uppenbart. Kan den i vårt samhälle göra sig gällande som befrielse eller blir dess roll endast att förse samtiden med mer tankeludd? det är min dystra fråga.”
Roland Pettersson, Länstidningen, Södertälje, 23 april 2001:
”Men fortfarande är det, enligt Mikael Nyberg, den stora egendomslösa majoriteten som bär upp också denna moderna kapitalism. De är inte överflödiga som ibland påstås utan detta systems förutsättning… Anställda pressas allt hårdare och utslagningen på arbetsplatserna ökar. Ur det perspektivet, menar Nyberg, ska också sådant modernt modesnack som ’det livslånga lärandet’ ses. Det är bara en anpassning till den senaste utvecklingsfasen i den kapitalistiska ekonomin, en utveckling som ställer krav på en alltmer flexibel arbetskraft.”
Aaron Etzler, Norrskensflamman, 26 april 2001:
”Mikael Nyberg … har med kapitalet.se publicerat en viktig och bitvis strålande kritik av nyliberalismens myter.”
”Tolkningen av utvecklingen viker inte för de tekniska förändringar som spelat viss roll, åtminstone för ideologiutformningen, men lägger en tydlig tyngdpunkt vid klasskampen som avgörande faktor.”
”Nyberg har stigit in i territoriet mellan ideologi och praktik och försökt se kopplingarna däremellan. En efter en avlivas de tankereglerande myterna.”
”Kapitalet.se är en effektiv vidräkning med den nya borgerlighetens ideologer: Robert Reich, Daniel Bell, Alvin och Heidi Toffler, George Soros och de andra rangens eftersägare som sprider deras idéer. Manuel Castells Foucaultinspirerade maktteori avrättas och obduceras inte utan lust av Nyberg. Nyberg lyckas undgå misstaget att drömma sig tillbaka till folkhemmet, trots att han med öppna ögon ser det nya samhällskontraktets hårresande konsekvenser … Mycket av detta beror på att Nyberg är befriad från några av den inkrökta teoretiska vänsterns sämsta sidor: den tekniska determinismen och oförmåga att se arbetarklassen som något annat än ett abstrakt begrepp.”
Göran Persson, Nordvästra Skånes Tidningar, 26 april 2001:
”En bok som handlar om den borgerligt-ideologiska hegemonin och samhällsutvecklingen under det senaste kvartsseklet får nog lätt en tråkighetsstämpel över sig. Särskilt om den, som i ovanstående titel, är på över 400 sidor plus ett omfattande avsnitt av fotnoter och källhänvisningar. Den som ger sig i kast med frilansjournalisten och författaren Mikael Nybergs senaste alster får snart nog revidera sina ståndpunkter. Det dröjer inte länge innan läsaren rycks med av hans flyhänta berättarstil och träffsäkra analyser … Att Nyberg är oerhört beläst samtidigt som han har en förmåga att engagera när han själv skriver framgår redan av de inledande kapitlen. Han bjuder sina läsare på en svindlande resa genom något som han kallar ’det tankeludd som utgör vårt allmänna medvetande’.”
”Med ironi och allvar i skön förening angriper Nyberg personer och företeelser i den svenska ankdammen. Den som läser – och njuter – av innehållet märker att innehållet mer än väl motsvarar de ställda förväntningarna. Och som om detta inte vore nog assisterar skämttecknaren Robert Nyberg med den ena fullträffen efter den andra. Från aha-insikt till ha-ha-upplevelse kan man säga.”
”…’kapitalet.se’ är en av de mest intressanta och angelägna debattböcker som kommit ut på senare år.”
Patrik Boström, Norrländska Socialdemokraten, 27 april 2001:
”Bilden Mikael Nyberg målar upp i sin vassa bok Kapitalet.se, är knappast någon munter läsning om det svenska samhällets tillstånd och han pekar ut socialdemokratin som en av de främsta aktörerna i nedmonteringen av välfärden under det förra decenniet.”
”Men det mest skrämmande scenariot Nyberg målar upp … är ändå den uttalade motviljan mot demokratin.”
Ulf Roger Ströksnes, Morgenbladet (Norge), 27 april 2001:
”For de som er villige til å miste noen illusjoner for å vinne desto större innsikt er det bare en ting å si: Kjöp kapitalet.se så snart mulig!”
Anna Larsson, Smålandsposten, 5 maj 2001:
”I kapitalet.se punkterar Mikael Nyberg obarmhärtigt myterna om det globala kunskapssamhället.”
”I Nybergs bok görs de underliggande händelserna synliga… Nyberg visar med en lång rad exempel att mitt i det oundvikliga finns trots allt en valmöjlighet. Det nya är inte alltid nytt, skenet kan bedra.”
Sten Jacobsson, Hallandsposten, 7 maj, Värmlands Folkblad, 10 maj, Blekinge Läns Tidning, 23 maj, Sölvesborgs-Tidningen 23 maj, Skånska Dagbladet 2 juni & Oskarshamstidningen 9 juni 2001:
”Såvitt jag kan förstå talar allt för att Nyberg har rätt när han påstår att ’vi lever i en tid av forcerad kapitalistisk industrialisering’. Han visar övertygande att konflikten mellan arbete och kapital fortfarande är grundläggande och att ’det nya infosamhället förslösar mänskligt kunnande’. Nyberg behandlar också kapitalets ideologiska offensiv… hans redovisning ger på den här punkten ett något nattståndet intryck. Nyberg resonerar även om kulturens väsen och yttringar och här gör han sig till talesman för en kultursyn som påminner om den som var karaktäristisk för gamla Folket i Bild Kulturfront. Den enda konst som verkar duga är en socialt enggagerad och kritisk konst… Det är en inskränkt kultursyn som jag inte vill ha tillbaka.”
”Men Mikael Nybergs uppgörelse med myterna om det nya kunskapssamhället förtjänar verkligen en noggrann läsning.”
Gustaf Berglund, Hudiksvalls Tidning, 8 maj 2001:
”Nybergs bok är … inte ägnad att övertyga någon annan än de redan övertygade. Argumentationen lämnar inte utrymme för reflektion och diskussion av andra tolkningsmöjligheter, och Nybergs polemiska språkbruk och svepande generaliseringar, välkänt för alla som en gång haft stödprenumeration på Gnistan, är ingen väckarklocka – snarare ett rejält sömnpiller.”
Bengt Isaksson, Borås Tidning, 8 maj 2001:
”Nybergs slutsats är att kapitalismen är inne i en fas där den snarare är destruktiv än samhällsbyggande, att den hämmar mänsklig skaparkraft istället för att frigöra den och inskränker individens frihet istället för att vidga den. Bredvid beskrivningen av en krass verklighet ställs i boken en kritisk granskning av de idéer som skapat de officiella bilderna av de västerländska samhällena under efterkrigstiden. Boken bygger på omfattande studier av böcker, tidningsmaterial och dokument. På lagom avstånd från offentlig insyn har sammanslutningar av företagsledare och akademiker som Bilderberg-gruppen och European Round Table of Industrialists haft ett stort inflytande inte bara på opinionsbildning utan också på direkta politiska beslut exempelvis de som lett fram till dagens EU.”
”…konsekvensen, ja oförsonligheten, i Nybergs resonemang /är/ en grundbult i boken, och syftet uppenbarligen att tvinga läsaren att ta ställning till samhällets grundläggande maktsstrukturer och drivkrafter och inte bara till enskildheter och uppenbara skavanker. Med den inställningen har han förmodligen straffat ut sig ur den offenliga debatten. Men en mycket läsvärd bok är det.”
Klas Rönnbäck, Örebro-Kuriren 10 maj 2001:
”Myterna faller som käglor på bowlingbanan en fredagskväll. Det är sannerligen en välbehövlig fläkt i den svenska debatten.”
”Trots vissa invändningar får den här boken ändå toppbetyg – det är ett viktigt dokument som ligger rätt i tiden, mycket väl skriven och väl underbyggd i det som sägs.”
Lars Gerdin & Sven-Arne Persson, Proletären 10-16 maj 2001:
”Mikael Nybergs bok fragmenterar inte verkligheten utan hjälper oss att förstå varför överklassen inte vill att vi skall förstå. Otaliga citat och ögonblicksskildringar hjälper läsaren igenom myternas blindskär. När boken kommer in på den svenska arbetsmarknaden och den socialdemokratiska politiken känner man sig hemma. Har man som vi genomlevt den slimmade arbetsorganisationen, de flexibla arbetsuppgifterna, den kundanpassade arbetstiden och de roterande arbetsgrupperna märker man att Mikael Nyberg inte bara lyssnat in sig hos oss på golvet. Han har också genom sitt tidigare arbete på KF:s lager i Stockholm själv varit med om det han beskriver.”
Lars Magnusson, Svenska Dagbladet, 12 maj 2001:
”Inte vet jag om journalisten Håkan /sic!/ Nyberg gillar militanta aktioner… Men rent objektivt – för att utnyttja hans egen vokabulär – levererar han just den typ av ideologi som de splittrade och förvirrade aktivisterna hittills saknat. Med Nybergs bok Kapitalet.se (Ordfront, 444 s) har de nämligen fått sitt eget manifest.”
”Verkar detta som en karikatyr på samhällsanalys? Ja, förvisso. Karl Marx – vars i många fall banbrytande studie av det kapitalistiska samhället fått namnge Nybergs alster – borde vända sig i sin grav. Detta är nämligen inte samhällsanalys utan ren och skär ideologi. Vad som är värre är att Nybergs språk är stalinismens. Ingen som är bekant med 1960- och 70-talets vänster kan undgå att känna igen de retoriska figurer, de argument och den nivå av bevisföring som Nyberg använder sig av. Inte minst med tanke på vad vi idag vet om stalinismen, är det djupt beklämmande att dessa tankemönster fortsätter att spridas idag – och vad värre är presenteras som ett seriöst inlägg i debatten med syfte att utrusta de unga globaliseringsmotståndarna med ideologiska argument. Nybergs ideologi är det stalinistiska klasshatet, rent och slätt.”
”Utan tvekan måste en global marknad matchas av politiska institutioner som har hög grad av legitimitet och avspeglar olika intressen. Om detta kan man tänka mycket och länge. Men oavsett vilken uppfattning man har, är det både tragiskt och olycksbådande när denna kritik och oro kläms in i en stalinistisk kostymering, vilket – rent objektivt – är vad Nyberg gör.”
”Det första och viktigaste man kan invända mot är Nybergs samhällssyn. Den är paradoxalt nog själva motsatsen till Marx. Inte ens Lenin skulle ha hållit med… Det är fråga om ren och skär historiefilosofisk idealism och därtill av svårartat konspiratorisk art.”
”Vidare är det närmast patetiskt att se hur gamla vänstermänniskor hyllar det gamla industrisamhällets industriarbete. Allt var väl ändå inte perfekt i det gamla industrisamhället? Vad hade Marx sagt?”
”…visst finns många tayloristiska drag kvar i arbetslivet och många människor lider av samma gamla arbetsmiljöproblem som tidigare: tunga lyft, ensidiga arbetsställningar etcetera. Men att mot denna bakgrund hävda att ingenting egentligen skett och att allt tal om nätverk och kunskapssamhälle enbart syftar till att sprida dimridåer för att trycka tillbaka den organiserade arbetarklassen är ingenting annat än rent nonsens.”
HL, Dagens Arbete, 17 maj 2001:
”Mikael Nyberg anser att den gängse samhällsanalysen är förljugen, att klyftorna i samhället växer, att allt fler får det sämre. En svartsyn som överträffar det mesta. Robert Nybergs teckningar är bäst.”
Pierre Gilly, Kristianstadsbladet 28 maj 2001:
”De som har läst Mikael Nybergs artiklar i Aftonbladet, Folket i Bild eller Ordfront de senaste tio, femton åren känner igen mycket av det som står i boken. Det är bara mer genomtänkt, fördjupat och bättre skrivet. Att det på några ställen är svårt att förstå var Nyberg vill komma, hindrar inte honom i det stora hela att skriva pedagogiskt utan att förenkla.”
”Det är antagligen inte så vanligt att de som skriver om ämnet har egen erfarenhet av manuellt arbete som Nyberg. Parallellt med journalistiken arbetade Nyberg under många år på ett livsmedelslager.”
Mattias Olsson, Norrköpings Tidningar 1 juni 2001:
”Nyberg dömer ut hela unionsprojektet som en nyliberal skapelse. En besynnerlig slutsats för en organisation som huvudsakligen bygger på fredstanken och dessutom huvudsakligen spenderar sin budget på allehanda stödåtgärder till preindustriellt jordbruk.”
”Tanken på en allomfattande global konspiration förefaller orimlig… Att alla de personer som mer eller mindre utmålas som klassförrädare beredvilligt och okritiskt skulle vara storkapitalets hantlangare ter sig synnerligen osannolikt.”
Per Wirtén, Göteborgs-Posten, 1 juni 2001:
”Kapitalet.se återger med imponerande detaljrikedom den nu ganska väldokumenterade storyn om hur högern och näringslivet, det internationella storkapitalet i synnerhet, från början av sjuttiotalet inledde en framgångsrik offensiv. Till skillnad från andra visar Nyberg hur det här arbetet var förankrat i femtiotalets kalla krig. Det fanns en lång kontinuitet. Han lyfter perspektivet från den sedvanliga fokuseringen på SNS respektive Timbro/Saf. Syftet med storfinansens oerhört framgångsrika idéoffensiv var att begränsa demokratin, atta skapa murar mellan folkets massor och den verkliga makten över samhällsordningen. Jag tror att Nyberg har rätt. Hans berättelse är späckad med intressant information och inte minst exempel på elitens enorma arrogans och förakt för den folkliga demokratin.”
”Men Mikael Nybergs berättelse lider svårt av en demagogisk brist på lyhördhet för sprickor och nyanser. Många hängs ut som hantlangare år storkapitalet: Ingvar Carlsson, Mona sahlin, Göran Rosenberg och Anders Ehnmark för att nämna några få. Internationellt kända vänsterliberaler hyvlas av. De är inte tillräckligt kompromisslösa och halkar på fel sida om den ödesdigra gränsmarkeringen. Föreställningen har ett påtagligt svart hål: motkrafterna. För i Nybergs världsbild har arbetarrörelsen och socialdemokratin sålt sig till kapitalet.”
Åke Kilander, Folket i Bild/Kulturfront 6-7/2001:
”Mikael Nyberg skriver partiskt och sakligt. Han tål att diskuteras; boken borde vara en guldgruva för studiecirklar. Och framställningen förstärks ypperligt av Robert Nybergs underfundiga teckningar. De får verkligheten att framstå i all sin absurditet.”
Göran Brulin, Arena 3/2001:
”Nyberg väjer inte en tum. Budskapet på var och en av de 464 sidorna är att trots förledande tal om postindustrialism och annat gäller fortfarande klass mot klass. Den som darrar på manschetten, den som tvekar inför kampen, förs ovillkorligen in i förrädarnas fålla… De flesta intellektuella och politiker får sina fiskar varma i Nybergs skrift, även undertecknad.”
”Risken med Nybergs framställning är dock att den snarare skapar en känsla av uppgivenhet – monopolkapitalet håller på att vinna slaget, inget kan göras, att slåss för det goda arbetet och lokal utveckling är i bästa fall bjäfs, i värsta fall enbart en fördröjning av den sista striden.”
Jan Bergsten, Katrineholms-Kuriren 5 juni 2001:
”En marxistisk kritik av nyliberalismen. Är det någonting att ta på allvar? Jag tror det. Boken lär inte bli läst av andra än småtidningar som Katrineholms-Kuriren och i vänster- och fackförbundsblad. Ändå arbetar Nyberg med små medel, tonläget är verkligen nedskruvat, och han är laddad med argument. Han är sannerligen inte nådig mot de nya ideologerna Huntington, den nya IT-gurun Manuel Castells, eller Anders Ehnmark och Håkan Arvidsson. … Han har skrivit en allvarlig och djupt nödvändig kritik, som ligger nära men går utöver Björn Elmbrants perspektiv i Hyperkapitalismen.”
Magnus Nilsson, Finanstidningen 15 juni 2001:
”Nybergs bok är originell. I en tid där vänstern i sin jakt på nytt ideologiskt fotfäste söker sig allt längre bort från Marx försöker Nyberg tillämpa en tämligen ortodox version av mästarens läror på samtiden. Detta försök blir, tack vare gedigen empiri och klar politisk linje, betydligt mer stimulerande än de flesta andra. Manuel Castells (som brukar kallas ’den nye Marx’) snåriga mastodontverk om informationsåldern framstår till exempel i jämförelse med Nybergs bok som, just det, ’tankeludd’.”
Sten-Erik Johansson, Fastighetsfolket, 27 juni 2001:
”Det är med spänning man läser de 30 kapitlen i Nybergs bok. Måtte den nå politiska broilers, som – om de inte är alltför blockerade – bör få sig en tankeställare. Inte minst de från s-leden. Boken kan, med god handledning, också bli en skolande studiecirkel för förtroendevalda och funktionärer i facket.”
Frida Rask, Trots Allt, 28 juni 2001:
”Kapitalet.se är en viktig motpol till medias glorifiering av den globala marknaden. Det är en motiverad ifrågasättning av uppluckringen av en välfärd grundad i en stark offentlig sektor.”
Jan Ceder, GT 2 juli 2001:
”Historieskrivningen är alltså starkt ideologiskt rälsbunden, men den är faktarik och ruskigt intressant.”
”I en magnifikt självsäker exposé typ bunta ihop och slå ihjäl förklarar Nyberg hur den nya världsbilden växte fram som en blandning av hårdkokt nyliberalism, depraverad estetik och teknoflum med jungiansk garnering.”
”Löjligt? – inte alls. Man kan skruva på sig inför all denna tvärsäkerhet, men det vore korkat att bortse från författarens kapacitet. Han tycks ha läst alldeles kopiöst, argumenterar effektivt och skriver väl.”
Nina Björk, Tvärdrag nr 3/2001:
”Han beskriver olika människors öden och erfarenheter i arbetslivet så ingående att man inte kan låta bli att ta dem till sig. Vissa stycken berör och upprör så mycket att jag nästan blir illamående. Boken väcker min ilska och lust att förändra.”
”Den som tror att vi inte längre lever i ett klassamhälle eller bara vill se sin omvärld med nya ögon bör läsa den här boken. Den är fyndig, lättläst och får en att inse att man aldrig ska köpa en sanning utan kritisk granskning oavsett vem eller hur många som försöker sälja den.”
Sten Jacobsson, Södra Dalarnes Tidning, 26 junli 2001:
”Den enda konst som verkar duga är en socialt engagerad konst. Allt annat faller i onåd… Det är en inskränkt kultursyn som gör oss sämre rustade…”
Carl Rehnberg, Västerbottens Folkblad, 14 augusti 2001:
”Kapitalet.se är mäktig i sitt upplägg…”
”Man bör vara blind för att inte se att han i sak har rätt, kan någon komma ihåg att det fanns uteliggare för tjugo år sedan? Fakta är att utslagningstakten accelererar…”
”Språket i kapitalet.se är en dröm, rappt och enkelt för Nyberg läsaren genom komplexa skeenden och ger bra förklaringar på de fina floskler bak vilka IT-visionärerna gömmer sina kyliga drömmar.”
”Jag har ett stort problem med kapitalet.se och det är demoniseringen av alla aktörer i boken som inte befinner sig på vänsterkanten.”
”Bortsett från demoniseringen har Nyberg presterat en riktigt bra bok som ser på kunskapssamhällets utveckling ur den svaga människans synvinkel, det är bara att hoppas att många läser den.”
Svante Karlsson, TCO-tidningen, 7 september 2001:
”Nyberg ger inget besked huruvida han tänker sig en revolutionär praktik eller inte. Men på en punkt är han glasklar: endast genom kollektiva ansträngningar, facklig kamp på hemmaplan, kan informationssamhällets underhuggare förändra sina villkor.”
Hans Norebrink, Smålänningen 17 september 2001:
”Eliten älskar nyliberalismen, men för folket som drömmer om gången folkhemsgemenskap är den soppan för tunn. Då blir det problem för överklassen eftersom det officiellt är just folket som suveränt härskar i en majoritetsstyrd demokrati. Men borgerlighetens ideologer (många exvänstersvikare) vet på råd.”
”Detta beskriver Mikael Nyberg oerhört suveränt och läslockande i sin encyklopediska bok om cynisk västlig idédebatt och proletär vardagsnära klasskamp det gångna seklet. Han fångar också kunnigt den skrämmande folkföraktande anti-demokratismen i överklassen. Den är värre än jag trodde och ger anledning till stor oro inför folkstyrets framtid i väst.”
Jonas Olofsson, Vertex nr 7 2001:
”Det är något så ovanligt som en stridsskrift på över fyrahundra sidor… Den nya ekonomin och allt grumligt tal om livslångt lärande lyfts upp i ljuset och sågas på klassiskt marxistiskt manér: utsugningen fortsätter i nya former, menar Nyberg. Till och med det postmoderna etablissemanget får sig en frimodig släng av sleven.”
”Det kristallklara språket är besjälat av klassperspektiv, vilket löper som en röd tråd genom resonemangen, utan att fastna i idylliseringar eller arbetarromantik.”
Sverker Lenas, Dagens Nyheter 24 mars 2002:
”Vi lever i en tid av forcerad kapitalistisk industrialisering, menar Mikael Nyberg. Taylorismens påbud har aldrig varit starkare än i dag. Industriarbetet intensifieras medan tjänstearbetet industrialiseras.”
”’kapitalet.se’ är den nya arbetsordningens Divina Comedia – en resa från det nyeffektiviserade fabriksgolvsinfernot till de transatlantiska, upplysta direktörsrummen.”
Kenneth Weinitz, Värnamo Nyheter 26 juli 2004:
”Kapitalet.se är en bok som absolut är värd några timmar i hängmattan och som säkerligen kan skapa många intressanta diskussioner kring frukostbordet.”
Kapitalet.se (inbunden) finns att köpa hos adlibris.se. Pocketutgåvan är slutsåld.
