Med RFID-chip, små radiosändare på strategiska punkter, hoppas företagsledare och generaler få kontroll över vad som sker på verkstadsgolv, butikslager och slagfält. Ännu är styckpriset lite för högt, men Pentagon och Wal-Mart hjälps åt för att lansera den nya tekniken. Aftonbladet 19 februari 2006.
EN NY FÖRKORTNING trillar som bäst ur hundratals direktörsmunnar och multiplicerar sig genom topphemliga militära dokument. Den är förbunden med miljardinvesteringar och gränslösa förhoppningar. Äntligen ska beslutsfattarna få koll på det kaos som fått råda nere på arbetsplatser och slagfält.
Drömmens namn är ”RFID”, radiofrekvensidentifikation. Det handlar om små datachips som med hjälp av radiovågor förmedlar information till elektroniska mottagare. Som streckkoderna ungefär, men här når strömmen av data avläsaren över längre avstånd – från några meter för så kallade passiva RFID-chips till flera hundra för aktiva. Tekniken har funnits sedan 1950-talet. Nu börjar den bli aktuell för en bredare tillämpning.
Wal-Mart, världens största affärskedja, är en av föregångarna. Dess underleverantörer knorrar, men inom ett år ska 600 av dem klistra RFID-etiketter på lådor och pallar. Med hjälp av den nya tekniken kan koncernen förfina sin lagerminimerade just-in-time-logistik. Ju snabbare och mer exakta informationer företaget har tillgång till, desto mindre säkerhetsmarginaler behöver det. Hela kedjan från underleverantörer och sammansättningsfabriker till hyllorna på de väldiga varuhusen sträcker sig som ett löpande band över länder och världsdelar. För de arbetande längs vägen finns inga lager att lita till när det strular, ingen tid att vinka på mellan ansträngningarna.
Ett varuhus i en holländsk affärskedja har försett sina anställda med aktiva RFID-chips. Då går det att kontinuerligt följa deras rörelser i lokalerna. Liksom tidsstudiemän länge jagat fabriksarbetares andhämtningspauser, hoppas ledningen kunna förtäta arbetet i butiken. Personalen ska inte förspilla tid på icke lönsamma aktiviteter, inte förflytta sig i irreguljära banor. I USA har RFID-data om anställda redan kommit till användning i disciplinärenden, och fackligt aktiva fruktar att deras arbete kan komma att övervakas.
Alla pass som utfärdas i Sverige innehåller numera ett RFID-chip. Volvo har påbörjat försök med en underleverantör och företagen ordnar konferenser och seminarier om den nya tekniken. Men ännu står uppmärksamheten kring de små radiosändarna inte i proportion till de praktiska möjligheterna. Det finns tekniska svårigheter – metall och vätska stör radiovågorna – och även om det idag går att producera ett enkelt RFID-chip för en krona eller två, är det för kostsamt att klistra dem på dagligvaror. Det är ännu långt till de automatiserade butikskassorna, där kunden får sin vagn, dignande av RFID-märkta varor, elektroniskt avläst.
Men hjälp finns att tillgå.
I myten om det postindustriella nätverkssamhället svävar storföretagen idag statslösa omkring på den globala marknaden. I själva verket litar kapitalen nu som förr till statsmaktens understöd. Wal-Mart och andra privata företag utvecklar RFID-tekniken i nära samarbete med Pentagon.
USA:s krigsmakt har under en tioårsperiod investerat 100 miljoner dollar i forskning på området, och nu har påbud utgått att 46.000 leverantörer av vapen, ammunition och andra varor ska införa tekniken. Det ger volymer som sänker styckpriset. Världens största fabrik för produktion av RFID-chips är under uppförande i North Dakota i ett samarbete mellan försvarsdepartementet, det lokala universitetet och Alien Technologies, ett företag som betjänar affärskedjorna i USA.
Alan Estevez, som ståtar med titeln assistant deputy undersecretary of defence for supply chain integration, berättar i en intervju om Pentagons strävan att förbättra lagerhållning och logistik: ”I grunden jobbar vi med Wal-Mart på samma lösningar som de jobbar på… Vi har samma strategiska mål – att övervaka flödet av materiel till och från knutpunkter för försörjningen.”
USA:s krigsmakt använder redan tekniken i stor skala i de pågående härtågen. Satelliter vidarebefordrar registrerade radiosignaler från RFID-märkta containrar till Centcom, den centrala stridsledningen. Så kan befälhavarna övervaka transporten av ammunition och annan utrustning med flyg och fartyg till Irak eller med tåg från Västeuropa över Ryssland och Centralasien till Afghanistan.
Pentagon försöker också introducera RFID-tekniken på slagfältet. Ett av projekten vid universitetet i North Dakota gäller utveckling av RFID-sensorer som gömda i imiterade stenar av ungefär en golfbolls storlek ska släppas från flygplan över krigsskådeplatser. De ska vara så känsliga, förklarar forskarna, att de kan registrera ljudet från en fot som möter marken på sex till nio meters håll.
Den nya förkortningen markerar säkert ett framsteg för mänskligheten, men nåde den mänska som rör sig efter egen tanke i den värld fredsfrämjarna och den fria företagsamheten märkt ut.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 19 februari 2006