Kapitalets automatik är en dubbeltydig titel. Jag skriver om automatiseringen. Men också – och framför allt – om det samhälle som robotarna och den artificiella intelligensen utvecklas i.
Det är lätt att förblindas av allt vad den digitala tekniken förmår. Det mänskliga arbetet och dess villkor får inte plats i framtidsvisionerna.
De enahanda, slitsamma rutinjobben försvinner, heter det. Samtidigt sträcks det löpande bandet ut över nya delar av ekonomin, daglönarna och springschasarna är tillbaka och åttatimmarsdagen är avskaffad för flera arbetargrupper.
Ekonomer, politiker och direktörer talar om företagandet. Då handlar det inte om människans förmåga att ta sig för med saker och ting. Ordet har en inskränkt mening. Det syftar på kapitalägarens frihet att styra och ställa med sina egendomar.
Jag skriver om företagandet i vidare mening.
Företagandet blir liksom tillgången till kapital alltmer ett privilegium för ett tunt överskikt i samhället, en aristokrati med säte i monopolistiska koncerner. Företagandet utvecklar sig till ett parasiterande på det omgivande samhället. Det slår över i förslagenhet.
Den nya tekniken växer fram, får sin prägel och kommer till användning i detta särpräglade utrymme för mänsklig företagsamhet. Automatiseringen fastnar i kapitalets automatik. Roboten glänser med nya förmågor medan människan ser sig förminskad till robot på verkstäder, snabbmatsrestauranger och lagercentraler. Den artificiella intelligensen briljerar i ett tilltagande samhälleligt oförnuft, en dumhet som inte är individuell utan systematisk, framkallad av produktionsvillkoren.
Reaktioner
”… jeg ser ei linje fra Harry Bravermans klassiske Arbeide og monopolkapital, der hovedpoenget var at kapitalistene legger om produksjonen slik at den makta som ligger i arbeidernes inngående innsikt om arbeidsprosessen, frarøves dem – og at mer rutinepreget arbeid gjør dem lettere å dominere og styra. Jeg var en av dem som så på Bravermans analyser som svært verdifulle, men som nok mente å konstatere at den datateknologiske revolusjonen tok en vending som gjorde analysene hans delvis utdaterte. Nyberg viser att dette icke nødvendigvis har vært en riktig oppfatning … Det er ei bok jeg anbefaler …”
Jørn Magdahl, Gnist, marxistisk tidskrift, Norge, nr 3/2021.
”Han skriver lätt, lätt, och hårt! Med skalpell blottlägger Mikael Nyberg, en av Sveriges mest underskattade journalister, kapitalismen i vår tid. Alltid med fötterna på jobbargolvet och blicken på de människor som sliter för någon annans värdestegring. För människor är det ju som knogar, och inte robotar, trots allt prat om automatisering. Ett briljant reportage, lättläst men djuplodande.”
Rebecca Selberg tipsar om en av årets julböcker, Expressen 12 december 2020.
”Nybergs anekdoter från den moderna flexibla arbetsmarknaden fick mig att kippa efter andan. Utvecklingen i Sverige har varit snabb. Arbetsförhållandena har försämrats snabbare än i något annat OECD-land. Det finns en grym och underfundig systematik i hur självständigheten fråntas arbetarna och de omvandlas till behändigt utbytbara maskindelar. Sättet man gör det på var nytt för mig och Nybergs redogörelse är så pass läsvärd, att jag inte avslöjar det här … även om Mikael Nybergs text skulle vara tryckt på wc-papper i Comic Sans skulle den vara värd att läsa. Den gör läsaren förbannad på rätt sätt. Vi behöver mera sådant.”
Susanne Björkholm i finska Ny Tid 8 september 2020.
”Journalisten och författaren Mikael Nyberg skriver i den nyutkomna boken Kapitalets automatik. Mänskliga robotar och systematisk dumhet (2020) om hur automatisering och digitalisering underlättar kontroll och övervakning, gör det lättare att finfördela och bryta ner arbetsprocesser i små separata delar och lösa upp reglerade arbetsvillkor. Lagerarbetare, brevbärare, sophämtare, lärare och hemtjänstpersonal. I område efter område ser personalen hur deras arbeten blir alltmer likt fabrikernas löpande band-principer och varje arbetsuppgift ska loggas, standardisera och föras in i manualer.”
Elin Grelson Almestad, Expressen 11 augusti 2020.
”Genom raderna skiner en befriande ilska, i en tid där få saker längre är vad de utger sig för att vara. Där marknadsprofeter kan förkläs till arbetarparti, medan gamla arbetarpartier raserar arbetarskyddet. Där arbetstagarens förvandling till en slit-och-släng-vara kan kallas ’kompetensutveckling’ och ’livslångt lärande’. Där en återgång till gamla system kan beskrivas som ett framsteg. Den mest dramatiska utvecklingen i automatiseringens spår, menar Nyberg, är inte robotarnas inmarsch utan det löpande bandets återkomst – denna gång utsträckt över världsdelar … Här finns också nyttiga lärdomar att hämta för de socialdemokrater som nu vandrat den tredje vägen till slut, bara för att ställas inför nästa vägskäl. Nybergs paradgren må vara prickskytte mot borgerliga floskler, men han är inte heller rädd för att – med den partipolitiskt obundnas dräpande pricksäkerhet – rikta salvor mot en vänster och facklig rörelse på reträtt. De senaste årtiondenas utveckling i vårt västra grannland är fortfarande ett skräckexempel på följderna av en undfallande socialdemokrati.”
Lukas Lundin, Demokraatti/Arbetarbladet i Finland 26 juli 2020.
”Det unika med Mikael Nyberg är hans förmåga att hitta exempel på vad vad som händer när den rena teorin möter de som utsätts för den. Hur de nyliberala idéerna smulas sönder av arbetarnas och tjänstemännens kärva beskrivningar av sin verklighet. Jag vet ingen annan som har Nybergs förmåga att klä av marknadens fördunklade förklaringar med jordnära intervjuer av arbetare och tjänstemän. Orimligheterna och dumheterna synliggörs … Om man vill förstå den tid vi lever i är läsningen av Kapitalets automatik oumbärlig.”
Hans Östensson, eFolket 7 juli 2020.
”Den ’dumhetens systematik’ som i Kapitalet.se var en sidrubrik, växer i uppföljaren till en kollektiv vrede över det vettlösa resursslöseri som gör människor till slit- och slängprodukter.
Då arbetets tid och lön avregleras men dess uppgifter blir fler och mekaniserade, välkomnas yrkesfolk med mycket att ge och mindre att säga till om. Mikael Nyberg ser den återkommande tendensen, och framhåller tydligare än tidigare migrantperspektivet.”
Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten 27 juni 2020.
”Det handlar om en linje för migrationspolitiken i Europa som förordats av bland andra Chicagoprofessorn och ekonomipristagaren Gary Becker och som i stort sett går ut på att strypa möjligheten att få asyl och permanent uppehållstillstånd, parallellt med att man attraherar högkvalificerade invandrare och säkrar tillgången på tillfällig och flexibel arbetskraft. Eller som författaren Mikael Nyberg sammanfattar saken: ’Arbetskraften är välkommen, men inte människorna som levererar den.’ I sin nya bok Kapitalets automatik. Mänskliga robotar och systematisk dumhet (Verbal) konstaterar Nyberg att en sådan ordning länge har stått på viktiga aktörers önskelistor.”
Kristina Lindquist, Dagens Nyheter 22 juni 2020.
”Själv kan jag inte tänka mig en mer angelägen bok att läsa för en politiskt intresserad person än denna. Nyberg skriver tillgängligt och hans text saknar terminologisk snårskog, ändå lyckas han introducera mängder av samtida politisk teori. Utifrån de hårdnande konflikterna på arbetsmarknaden lägger han fram en hel samhällsteori där flyktingkrisen, gig-jobben, rikedomskoncentrationen på toppen finner sin plats. Just in time-produktionen – som i dessa corona-tider är så ifrågasatt – blir också en komponent i den politiska teorin: små lager skapar en känsla av otrygghet hos arbetarna. Det är rätt storslaget, och som läsare känner man en kontinental bris svepa in: Nyberg är en intellektuell av europeisk klass.”
Rasmus Landström, Frihet 15 juni 2020, Arbetarbladet 23 juni 2020.
”Bäst är ändå reportagen från det faktiska eller metaforiska golvet, som lika gärna kan vara en Uber-taxi, bekostad av åkaren själv. Sent glömmer man vittnesmålen från de senare – som Hadir, som jobbar tolvtimmarspass sex dagar i veckan för en lön som knappt räcker till andrahandslägenheten. Fram tonar bilden av ett byråkratsamhälle där en rasifierad underklass sköter de sysslor som inte redan outsourcats till fattigare länder. Nyberg lyfter fram hur skapandet av ett närmast rättslöst prekariat hänger ihop med rasismen, föreställningen om dessa människors lägre värde. Migranter behövs som rörlig, billig och flexibel arbetskraft; medborgare får de absolut inte bli! Som skildring av den samtida kapitalismen är Kapitalets automatik nästan fulländad.”
Rebecka Kärde, Aftonbladet 2 juni 2020.
”Ja, jag skulle utan vidare säga att Mikael Nyberg har skrivit en av de senaste årens viktigaste böcker. Här finns en sammanhängande tankeram – skarpt analytisk men inte teoritung – för att fånga avgörande utvecklingstendenser i den samtida kapitalismen; spegla dem i reellt existerande produktions- och arbetsförhållanden. Det som gör boken så ovanligt stark i dagens politiska debattklimat, är just att den intresserar sig för denna kärna i vad kapitalismen GÖR.”
Ali Esbati, Facebookinlägg 31 maj 2020.
”Det verkliga motståndet ’börjar, om det börjar, nere på golven’, konstaterar Mikael Nyberg mot slutet av boken. En förutsättning för förändring är röster som kan och vågar göra sig hörda, rösterna från golvet. Den kanske allra största styrkan i Nybergs böcker ligger i hur han knyter samman den stora historien med en rik flora av individuella berättelser. Här får vi höra rösterna som tystas i den gängse ovanifrånhistorien. Inte minst av den anledningen borde Mikael Nybergs böcker vara självklara på varje grundkurs i svensk nutidshistoria.”
Daniel Lindvall, Arbetaren 22 maj 2020.
”Kapitalets automatik är en befriande uppgörelse med EU, nyliberalismen och maktelitens strävan att sönderdela och standardisera arbetet samtidigt som anställningsvillkoren försämras, vilket orsakar ökad stress och otrivsel samt gör att allt färre kan påverka arbetets innehåll.”
Per Olsson, Offensiv 14 maj 2020.
”… en värdefull inlaga över samhällets förändring i allmänhet – och arbetets i synnerhet – sedan början av 1980-talet, en riktig kunskapsoas över en på många sätt svår tid.”
Anders Karlsson, Internationalen 14 maj 2020.
”Undertiteln säger vad det handlar om. Mänskliga robotar och systematisk dumhet. Nyberg visar hur myten om att den moderna tekniken gör arbetarklassen utrotningshotad är dubbelt falsk. Inte bara är det de branscher som befinner sig längst ner i hierarkin av näringar (läs städ- och lagerföretag) som växer snabbast i vår sköna nya värld. Kapitalismens inneboende behov av att ständigt växa och öka ackumulationen driver upp hetsen inom alla yrken, inklusive den ”kreativa” it-branschen, gör arbetarna till mänskliga robotar och tar ifrån dem möjligheten att ta egna initiativ.”
Marcus Jönsson, Proletären 29 april 2020.
”Det är skickligt och övertygande beskrivet. Den ena sidan tyngs av ekonomiskt överflöd, den andra av slitets missnöje. Den är en skarp vidräkning mot en överhets utnyttjande av en illa ansatt arbetskraft, som inte sällan är oorganiserad och allmänt ömtålig.”
Håkan Philipsson, BTJ-häftet nr 12/2020.
INBUNDEN. 480 sidor. Verbal förlag. Boken går att beställa från förlaget för 219 kronor inklusive frakt. Klicka HÄR!
Mycket intressant och välskriven bok. Inte minst avsnittet kring den mekaniska turken och hur den moderna tekniken rymmer en illusion av tekniska framsteg men egentligen bara är ett förklätt mänskligt utnyttjande. Det är ett område det inte talas om så mycket.
När jag läste avsnittet som berör villkoren för städarna i EU-parlamentet, kunde jag inte låta bli att tänka på Ronny Erikssons gamla låt ”Städa i Europa” som gavs ut inför EU-valet en gång i tiden. https://www.youtube.com/watch?v=zVgWVA_Vz-M