EU-länderna stoltserar med sin yttrande- och och tryckfrihet, men i det så kallade kriget mot terrorismen är den under avveckling. Ministerrådet vill förbjuda offentliga yttranden som medför att fara för att terroristbrott begås. I Sverige tänker sig regeringen en censur i informella former. En artikel i Aftonbladet 2 juni 2008.
DET ÄR GOTT OM collateral damage i det så kallade kriget mot terrorismen. Till omkostnaderna hör inte bara någon miljon döda irakier och afghaner. Grundläggande rättsstatliga och demokratiska principer schaktas också undan. Nu har turen kommit till yttrande- och tryckfriheten.
EU:s ministerråd har beslutat föreslå ett antal tillägg till sitt tidigare rambeslut om bekämpande av terrorism. Medlemsstaterna ska bland annat ”förebygga terrorism genom att minska spridningen av sådant material som kan förmå personer att utföra terroristattacker”. I detta syfte ska ”offentlig uppmaning till terroristbrott” kriminaliseras. Det ska vara förbjudet att via internet, tryckta skrifter eller på annat sätt meddela sig med allmänheten ”i syfte att anstifta /terroristbrott/, om detta handlingssätt, oavsett om det är fråga om att direkt förespråka terroristbrott eller inte, medför fara för att ett eller flera sådana brott begås”.
Till terroristbrotten räknas, enligt den praxis som säkerhetspolis och åklagare nu söker stadfästa i Sverige, stöd till nationell försvarskamp mot USA och dess förbundna. Två svenska medborgare sitter sedan tre månader tillbaka häktade för att de samlat pengar till det ockuperade Somalia.
I framtiden kan det alltså bli straffbart också att muntligen eller skriftligen uttrycka solidaritet med motståndet i Somalia.
Detta strider uppenbart mot allt vad yttrande- och tryckfrihet heter, men regeringen avstod från sin möjlighet att med ett veto stoppa förslaget. Den tilltvingade sig i stället ett undantag: det nya rambeslutet ska inte förplikta Sverige att vidta åtgärder som strider mot tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlag.
Är hotet därmed avvärjt för vår del?
Knappast.
Det finns en uppenbar risk att polis och åklagare försöker utvidga gällande förbud mot uppvigling till att också omfatta det som ministerrådet kallar ”offentlig uppmaning till terroristbrott”.
Dessutom diskuterar regeringen i en nationell handlingsplan mot terrorism möjligheten att blockera webbsidor som främjar ”våldsinriktad extremism och radikalisering”. Det är visserligen ”svårförenligt” med gällande grundlag, men regeringen tänker sig en censur i informella former: ”Frivilliga åtgärder från operatörernas sida i samarbete med polisen är en möjlig väg …”
Och med den nya EU-konstitutionen har vi yttrande- och tryckfrihet bara på nåder. Så snart vi låter Lissabonfördraget träda i kraft krävs inte längre enhällighet vid beslut i straffrättsliga frågor. Då kan unionens potentater säga up yours om svenska politiker får för sig att vifta med sin grundlag.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 2 juni 2008