Sverige ansluter sig till EU:s nya finanspakt. Staten förbjuds att låna pengar till allmännyttig verksamhet – budgetunderskotten får inte överstiga 0,5 procent av BNP. Men Europeiska centralbanken lånar ut 20 gånger så mycket till bankerna i unionen. Medlemsstaterna blir betalningsskyldiga om bankerna inte klarar av sina skulder. En ledare i Clarté nr 1/2012.
ANDERS BORG ÄR LÄTTAD efter de senaste turerna i eurokrisen. Nu får det gå hur det vill med grekerna. Bankerna är räddade. I riksdagen pläderar Fredrik Reinfeldt för svensk anslutning till den finanspakt Tyskland och Frankrike dikterat: ”Det ramverk som 17 euroländer avser att införa liknar det ramverk vi har i Sverige sedan mitten av 1990-talet … Man måste lära sig att leva inom de resurser och ramar man har.”
Sparsamheten med offentliga medel gäller bara det allmännyttiga, allt från underhåll av järnvägarna till blöjor åt svårt sjuka åldringar. I övrigt råder andra förhållningsregler.
De länder som ansluter sig till finanspakten förbinder sig att hålla sina statsbudgetar i balans eller samla pengar på hög. Om eventuella underskott överstiger 0,5 procent av BNP riskerar syndarna att drabbas av repressalier och sättas under förmyndarskap.
Europeiska Centralbanken, ECB, vägrar att med krediter lätta räntebördorna för de länder som hamnat i svårigheter efter den svindelkonjunktur som euron underblåste. Gäldenärerna tvingas ta lån på drakoniska villkor från IMF och EU:s nyupprättade stödfonder för att betala av tidigare lån och lösgöra Europas storbanker ur krisen. De utlämnar sig till främmande makters godtycke för att bli kvitt skulder de har nationell rättslig kontroll över. ”Det är som att vända sig till lånehajen hos maffian för att betala igen ett lån från mormor”, kommenterar en könikör i Financial Times.
Samtidigt uppvisar ECB, efter mönster från den svenska 90-talsmodellen, en enastående generositet mot de banker som sprätt iväg samhällets finansiella tillgångar och ruinerat folk och länder. Sedelpressen står inte still. Den rullar på som sällan förr. Men pengarna kommer inte det allmänna till del. ECB erbjuder bankerna i unionen obegränsade treåriga krediter till 1 procents ränta i utbyte mot tvivelaktiga säkerheter. Om en bank efter tre år inte förmår återbetala sitt lån blir medlemsstaten den hör hemma i betalningsskyldig. ECB och dess VIP-kunder håller skolor, vårdhem och pensioner i pant för att blåsa nytt liv i fallerade finansaffärer. Inget demokratiskt organ har fått yttra sig i saken.
I första vändan lånade 523 banker 489 miljarder euro. I nästa vända försåg sig 800 banker med ytterligare 530 miljarder. Sammanlagt motsvarar beloppen omkring 10 procent av BNP i eurozonen.
Medlemsstaterna är alltså enligt den nya finanspakten förbjudna att själva låna mer än 0,5 procent av BNP, men genom beslut av ECB:s oavsättliga bankirer har de utan tillstymmelse till offentlig debatt eller demokratiska beslut gått i borgen för 20 gånger så stora privata lån.
Bankernas aktier stiger, direktörerna kvitterar ut nya premier och Anders Borg är lättad. Stefan Löfven säger inte ett pip.
Mikael Nyberg, Clarté 1/2012