De lata grekerna

Grekerna är lata och otacksamma. Så moraliseras det i EU:s norra delar. Men vart tog nödlånen som landet påtvingades vägen? En notis i Clarté 1/2015.

EU-projektet skulle ena Europa, utjämna skillnader mellan länderna och få tillväxten att skjuta fart. En visionär eurovänster föreställde sig att EU och dess valutaunion skulle bli en motvikt mot det ansiktslösa finanskapitalet.

Det blev inte riktigt så. Det blev snarare som i Sverige efter avregleringarna på 1980-talet: först svindlande affärer och en konjunktur i spinn, sedan finanskris, massarbetslöshet och depression.

I Sverige fick välfärdsanordningarna och den utsorterade arbetskraften skulden för krisen. Ingen ledarskribent på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet hade något att invända mot de statliga miljarderna till bankerna och deras direktörer. Tvärtom, ledarskribenten Nils-Eric Sandberg förklarade i Dagens Nyheter att det var kortsynt att tänka på statsfinanserna i detta sammanhang. Bankstödet var ju bara en ”omflyttning mellan olika konton” i nationalräkenskaperna. Med de så kallade bidragstagarna var det annorlunda. De sjuka och arbetslösa ruinerade landet med sina anspråk, hette det.

Peter Wallenberg, som nyligen med kungliga tårar och allmänna hedersbetygelser lades i graven, såg i de arbetslösa samma lättingar som han tyckt sig möta under sina år bland ”svartingarna” i Afrika. ”A-kassan är den största fallskärmen vi har i landet och den borde vi avskaffa”, förklarade han vid Investors stämma 1998. ”Att avskaffa a-kassan vore ett bra sätt att få fram engagemang hos folk för att skaffa en ny utkomst.”

Nu hemsöks Europa av de lata grekerna. ”Striden gäller inte bara pengar”, skriver Richard Swartz i DN (30 januari). Det handlar om moral. Grekerna kommer med ”snyfthistorier” medan de lever gott på bekostnad av skattebetalare i andra länder. Europa har ställt upp för dem, men de förmår inte ens tacka för hjälpen.

Siffrorna är undanstoppade i de exklusiva tidningar redaktörerna själva läser. Vart tog nödlånen som omvärlden så generöst ställde till Greklands förfogande 2010 till 2014 vägen? 11 procent hamnade i grekiska statens händer. Resten av pengarna försvann lika kvickt som de flöt in. De gick åt till att rädda utländska banker och finansinstitutioner ur knipan.

Var fjärde grek, hälften av de unga, är utan arbete. Den inhemska konsumtionen av varor och tjänster har pressats ner med ”åtminstone 40 procent”, påpekar Martin Wolf i Financial Times.

Men den systematiska dumhetens förfäktare vill inte höra snyfthistorier. De skriver om moral medan finanskapitalet segrar sig ner i depression och europeiskt sönderfall.