Konkurrensutsättningarna på järnvägen får många vådliga följder. Till de allvarligaste hör att säkerheten för anställda och resenärer hamnar på undantag. Kunskaper skingras i upphandlingarna och jäktet efter positivt resultat i bokslutet får högsta prioritet. En krönika i Elektrikern 25 augusti 2022.
TVÅ ELMONTÖRER fick 16 000 volt genom kroppen i Virsbo hösten 2007. Kontaktledningen blev strömförande i förtid. De hade jobbat hela natten och Banverket var på dem för att de låg efter med jobbet. Ett under att de överlevde.
En elinspektör sammanfattade rådande praxis på järnvägen:
– Säkerheten går före, säger man. Om det inte stör trafiken.
När SJ ensamt skötte trafik och banunderhåll var det lättare att hålla på reglerna. Idag konkurrerar otaliga entreprenörer och underentreprenörer om jobben. Företag som följer säkerhetsföreskrifterna faller lätt bort i upphandlingarna. Lägsta pris vinner.
Det statliga underhållsbolaget Infranord startade för några år sedan ett attitydprojekt. Banarbetarna skulle skolas i en ny företagskultur präglad av affärsmässighet. ”Under 2016 ska vi vara ordentligt på väg … från omvårdnad av järnväg, till leverans enligt kontrakt”, hette det i ett internt dokument.
Tidigare hade arbetslagen på banan självständigt ansvar för en sträcka. Hittade de en lös bult eller en mindre spricka i rälen skruvade de åt bulten och slipade till rälen. Nu får de inte göra det. Först ska skadan rapporteras och en beställning inkomma.
Ofta kommer ingen beställning.
Ett arbetslag kan förvalta decennier av kollektiva erfarenheter. Arbetskamrater går i pension eller slutar av andra skäl, men de nya som kommer in får ta del av allt som arbetslaget lärt sig genom åren: var det brukar bli sättningar i banvallen, vilka knep som håller ett gammalt ställverk på humör och mycket annat.
Men nu kan ett nytt bolag vinna kontraktet efter några år. Då skingras kunskaperna för vinden.
Slöseriet med yrkeskunnandet får lätt farliga följder. 2011 höll två godståg på att kollidera nära Bräcke i Jämtland. Det ska inte kunna hända. Signalsystemet är byggt för att hindra det. Men nu var det nya tider ute i spåren.
Ett arbetslag som skött sträckan ända sedan SJ-tiden hade försvunnit i upphandlingen, och Trafikverket hade kommit på den geniala idén att dela kontraktet. En elfirma fick ansvar för teleförbindelserna. Teknikern de skickade var erfaren, men han hade aldrig jobbat i spåren tidigare och lösenordet till datasystemet med ritningarna hade gått ut. VR Track hade tagit över basentreprenaden men inte lyckats skrapa ihop rutinerad personal.
När åska slog ut signalsystemet föll ansvaret tungt på en ensam, erfaren signaltekniker. Han jobbade 15 till 20 timmar om dagen i tre dygn. Han var knappt vaken när elteknikern kopplade ett par kablar fel, och båda bolagen trodde att det andra hade ansvar för slutkollen.
Signalen visade grönt när den skulle visa rött. Om två persontåg mötts på sträckan i 160 kilometer i timmen hade ingen inbromsning hjälpt.
Säkerheten går före. Om det inte stör affärerna.
Mikael Nyberg, Elektrikern 25 augusti 2022