Invandrare med rättigheter ska det inte vara, om storföretagen får säga sitt. Invandrare utan rättigheter är en annan sak. De betalar sig. I allians med den moderniserade rashetsen kan kapitalet se fram emot en lönsam import av arbetskraft. En artikel i Aftonbladet 21 maj 2023.
EN SIFFRA är framskjuten i Tidölagets retorik.
”Vår tids utanförskap heter 700 000 utrikes födda som inte kan försörja sig själva trots att de är i arbetsför ålder”, förklarade Ulf Kristersson i valrörelsen. ”700 000 människor som därmed inte får arbetskamrater, arbetsgemenskap, som inte kan bidra till det gemensamma, vars barn aldrig ser sina föräldrar gå till jobbet.”[1]
Han visste vad som skulle fastna i minnet: bilden av invandraren som en snyltare på vår välfärd.
Då spelade det ingen roll att utfrågarna i Svt påpekade att studenter, föräldralediga och funktionsnedsatta var medräknade. Liksom 219 400 personer med arbete som huvudsaklig inkomstkälla.
– Uppenbarligen arbetar de för lite, svarade Kristersson.
Något att tänka på för butiksbiträdet som ser sin heltid hyvlas ner till strötimmar. Och för chauffören som går till jobbet innan barnen vaknar och kör taxi sextio timmar i veckan för småpengar.
Siffran hade gjort flera vändor hos Sverigedemokraterna, men sifferexercisen började på annat håll. De 700 000 snyltande invandrarna trillade ur beräkningar som stiftelsen Entreprenörskapsforum presenterat. Hädanefter måste ”självförsörjning” vara huvudprincipen vid hanteringen av utlänningarna, skrev VD:n Johan Eklund och forskningsledaren Enrico Deiaco i en rapport.[2]
Till stiftelsens sponsorer hör Svenskt Näringsliv, Amazon, Google, Kampradstiftelsen, Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse och riskkapitalbolaget Nordic Capital. Drivande bakom rapporten var Rune Andersson, miljardären som länge förespråkat samarbete med Sverigedemokraterna.
Tyder det på att kapitalet är motståndare till invandringen?
Inte alls.
Företag och statsmakter i Europa klagar över en tilltagande brist på arbetskraft. 2050 väntas antalet européer i arbetsför ålder vara 95 miljoner färre än 2020.[3]
Men i omgivningarna finns reserver. Sovjetblockets och Jugoslaviens sönderfall gav tillgång till stora skaror arbetare. Storkoncerner flyttade ut tillverkning, slog ut lokala företag och lade under sig skogar och jordbruksmarker. En greve från Österrike köpte upp 21 000 hektar i Rumänien. 14 500 småbrukare försvann, ett par hundra anställningar kom till.[4]
Nu söker sig miljoner unga från den europeiska kapitalismens utkanter till dess centrum. Nästan var femte arbetsför i Rumänien har utvandrat.[5]
Men tillflödet av arbetskraft österifrån sinar till följd av sjunkande födelsetal. Söder om Medelhavet är tillgången bättre. Omkring 60 procent av alla afrikaner är under 25 år, och 2050 väntas kontinenten ha 2,5 miljarder invånare, dubbelt så många som idag.[6]
I det demografiska gapet tilltar efterfrågan på migrantarbetare, och i de gränslösa affärerna växer utbudet. Europeiska fiskeflottor berövar lokala fiskare deras fångster, samtidigt som EU:s subventionstunga jordbruks- och livsmedelsindustri brer ut sig. Tusentals tomatodlare i Ghana har gett upp. De kan inte konkurrera med billiga burktomater exporterade från Italien.
Unga som inte hittar något arbete söker sig genom Sahara för att nå Medelhavet och Europa. Omkring 50 000 från Ghana lever i Italien. Många av dem plockar tomater, behandlade som djur.
Migrationens drivkrafter har varit likartade genom kapitalismens historia, men på senare tid har något tillkommit: den globala uppvärmningen, den fossilförbrännande industrivärldens gåva till mänskligheten. Torkan i Afrikas Horn är inne på sin sjätte säsong. Miljoner djur har dött och över 20 miljoner människor hungrar, berövade sitt levebröd.[7]
Stater faller sönder i påfrestningarna, konflikter och krig följer, och från det globala Nord anländer specialförband och flygstridskrafter för att med Hellfiremissiler och Boforskanoner försvara mänskliga värden som olja och strategiska mineraler. Så främjar världsordningen också ett rikligt utbud av flyktingar.
Men tomaternas produktionsvillkor och utsikterna till självförsörjning i periferin ingår inte i Entreprenörskapsforums kalkyler. Rapportförfattarna har en strikt definition: om skatterna som utlänningen genom åren betalar in understiger värdet av åtnjutna offentliga tjänster och transfereringar, ligger migranten det svenska samhället till last. En ung invandrare som förstör ryggen på ett lager och söker hjälp från sjukvården och Försäkringskassan, hamnar strax på minussidan i cost-benefit-analysen.
Uträkningen visar sig emellertid vara ”svår att operationalisera”, det vill säga omöjlig att få till.[8] Siffran 700 000 icke självförsörjande är något som stiftelsens siffertrillare har dragit till med. Den anger hur många utrikes födda i arbetsför ålder som vid en viss tidpunkt har inkomster som understiger 15 500 kronor i månaden. Inget annat.
Men en anslående siffra har i det partipolitiska spelet ibland samma verkan som ett järnrör i ett fyllegräl på gatan: invändningarna tystnar. Med det statistiska tillhygget följer förslag i sponsorernas smak. Rapportförfattarna föreslår stimulanser av gigekonomin och kraftigt sänkta löner och bidrag för de utrikes födda.[9]
Följderna är kända. Sedan 90-talet har antalet 20- till 64-åringar som försörjer sig med bidrag och ersättningar sjunkit med omkring en tredjedel.[10] Ekonomen Martin Nordin visar i en rapport att sysselsättningen i invandrartäta storstadsområden samtidigt ökat – men utan någon motsvarande utveckling av förvärvsinkomsterna. De har i stället sjunkit med nästan 30 procent.[11]
Våra regeringar har i decennier verkat i denna riktning. Nu är järnröret framme.
En dominerande, militant falang bland kapitalägarna ser i alliansen med Sverigedemokraterna möjligheter öppna sig. Flyktingar och anhöriga ska så långt möjligt motas bort, stadgar Tidöavtalet, och för dem som ändå får stanna blir vistelsen en närvaro på nåder. Permanenta uppehållstillstånd ska bort, och de redan beviljade kan komma att omvandlas till tillfälliga. Strikta försörjningskrav införs för familjeåterföreningar, och en utredare ska utarbeta ett system för hur nyanlända endast ”i takt med att man jobbar, betalar skatt” ska kunna ”kvalificera sig till sociala förmåner och bidrag”. Medborgarskap kan också bli ett krav.
För medborgarskapet ska samtidigt nya hinder resas. Prövotiden ska vara minst åtta år, och den sökande ska under tiden visa upp både ”hederlig vandel” och förmåga till ”egenförsörjning”.[12] Det gäller att ligga lågt och hålla sig på god fot med chefen – eller appen som fördelar påhuggen i gigekonomin. Invandraren som förlorar jobbet riskerar utvisning.
Allt främjar utbudet av billig, flexibel arbetskraft. Men flyktingar och anhöriga är för köparna sekunda varor. EU-kommissionen förordar import av tillfällig arbetskraft i stor skala men påbjuder vaksamhet: ”om den inte utformas och hanteras på rätt sätt, kan migration som avsetts att vara cirkulär lätt bli permanent…”[13] Produktionsförmågan är välkommen men inte människorna som besitter den.
2008 avskaffade regeringen Reinfeldt det mesta av restriktionerna för medborgare utanför EU att tillfälligt arbeta i Sverige. Företag kunde anställda utlänningar också i branscher utan brist på arbetskraft. Grov exploatering, handel med arbetstillstånd och annan kriminalitet följde.
S-regeringarna gjorde inga försök att återinföra prövningarna mot arbetsmarknadsbehoven, men enligt Tidöavtalet ska tredjelandsmedborgare endast få arbetstillstånd om inkomsten överstiger medianlönen, 33 200 kronor per månad. Sverige ska konkurrera om den kvalificerade arbetskraften, hette det, en tävlan där rika länder dränerar periferin på läkare, ingenjörer och andra högutbildade.
Företag som anlitat städare, bärplockare och plantsättare från när och fjärran protesterade mot de nya reglerna. Men i det finstilta hittade de öppningar. Regeringen och regeringsunderlaget har nu sänkt försörjningskravet till 26 560 kronor, och för säsongsarbetare utlovas undantag.[14]
Det blir samma rutiner som idag i de förslummade delarna av marknaden för arbetskraft. Lönerna på papperet förses med avdrag för resor, mat och inkvartering i garage och kyffen. Öppningarna för import av billig arbetskraft förblir talrika. Många migranter är papperslösa, och för anställda som utstationeras inom EU finns inga gränser. Via företag från Polen eller Baltikum kommer den vägen också många arbetare från länder utanför unionen.
Ju större framgångar siffertrillarna och deras sponsorer har i sin strävan att sänka löner och sociala ersättningar för invandrarna som bor i landet, desto starkare lockar snabba cash från droghandel och skumrask i företagsamhetens undre, korrumperade delar. Sextiotimmarsveckorna i taxin får sitt collateral damage i en tilltagande kriminalitet, och brottsligheten blir ännu ett skäl för undantagslagar riktade mot de 700 000 utpekade snyltarna. Till de ekonomiska sanktionerna kommer förslag om visitationszoner, angiveriplikt för offentligt anställda och utlänningskontroller med kroppsvisiteringar, DNA-prov och intrång i mobiler.
Det börjar likna passlagarna och polisräderna i det vita Sydafrika, en apartheid light där arbetare utan medborgerliga rättigheter gör det tunga och slitsamma och passar upp hos de välbeställda.
Magdalena Andersson har inget att invända. Hon skryter med att socialdemokratin var först med paradigmskiftet i migrationspolitiken.[15]
Tidölaget kan vara upplöst i morgon. Förtrycket av invandraren förblir lönsamt, och för ett kapital som lösgör sig ur ett århundrade av klasskompromisser är järnröret alltid användbart.
Det tjänar inget till att hoppas på normförskjutningar i samhällets överdel. Avgörandet sker på annat håll. Endast i det kollektiva motståndet kan söndringen hejdas och lönearbetare av olika härkomst framträda som klass för sig.
Taxichaufförer i Stockholm och Umeå strejkar, anställda på tågen slåss för drägliga arbetsvillkor, och föreningen Solidariska byggare organiserar blockader mot byggföretag som lurar migrantarbetare på lönen.
Det är ansatser.
Vi behöver mer än så. Vi har en världsordning att välta.
[1] https://www.svtplay.se/video/e4gvzmm/val-2022-utfragningen/ulf-kristersson-m?info=visa
[2] Enrico Deiaco, Johan Eklund: Vägar till självförsörjning. Slutrapport i projektet Integration Sverige, Entreprenörskapsforum 2020, s. 102f, https://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2020/12/Vagar_till_sjalvforsorjning_rapport_web.pdf
[3] Charles Kenny & George Yang: Can Africa Help Europe Avoid Its Looming Aging Crisis?, Centre for Global Development 2021, s. 3, https://www.cgdev.org/sites/default/files/can-africa-help-europe-avoid-looming-aging-crisis.pdf
[4] Eco Ruralis: Land Grabbing in Rumania. Fact Finding Mission Report, April 2015, s. 13f. https://www.accesstoland.eu/IMG/pdf/land_grabbing_in_romania_report_eco_ruralis_2015_finalsmall.pdf
[5] Financial Times 180529, 200115.
[6] https://www.weforum.org/agenda/2022/09/why-africa-youth-key-development-potential/
[7] Financial Times 230323.
[8] Enrico Deiaco, Johan Eklund: Vägar till självförsörjning. Slutrapport i projektet Integration Sverige, Entreprenörskapsforum 2020, s. 35, https://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2020/12/Vagar_till_sjalvforsorjning_rapport_web.pdf
[9] Enrico Deiaco, Johan Eklund: Vägar till självförsörjning. Slutrapport i projektet Integration Sverige, Entreprenörskapsforum 2020, s. 8, https://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2020/12/Vagar_till_sjalvforsorjning_rapport_web.pdf
[10] https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/amnesovergripande-statistik/hushallens-ekonomi-allman-statistik/pong/statistiknyhet/antal-personer-forsorjda-med-sociala-ersattningar-och-bidrag-2021/
[11]Martin Nordin: Landsbygden och invandrartäta områden i städer – två perspektiv på ojämlikhet, AgriFood Economics Centre, Rapport 2022:1, s. 8, https://www.agrifood.se/Files/AgriFood_Rapport20221.pdf
[12] Tidöavtalet: Överenskommelse för Sverige, s. 29ff, https://kristdemokraterna.se/download/18.715f6f45183890627fcf689/1665737287060/Tidoavtalet-OverenskommelseForSverige.pdf
[13] Communication from the Commission, 16.5.2007, COM (2007) 248, s. 8.
[14] Dagens industri 230504, https://www.di.se/nyheter/regeringen-hojer-lonekrav-for-arbetskraftsinvandrare/ Jfr. Tidöavtalet: Överenskommelse för Sverige, s. 35f, https://kristdemokraterna.se/download/18.715f6f45183890627fcf689/1665737287060/Tidoavtalet-OverenskommelseForSverige.pdf
[15] Expressen 221025, https://www.expressen.se/nyheter/andersson-tar-inte-avstand–fran-nya-flyktingpolitiken/
Bra genomgång av läget. Tidölaget fortsätter på den grund som är lagd sedan länge. Emellertid: Om jag inte minns fel var det Sockerconny som förkunnade: Med ett schyst järnrör kan man förändra världen. Uttrycket fastnade och har kommit att leva vidare bl.a. i beskrivningen av händelsen på Kungsgatan när en SD-are beväpnade sig med ett rör från byggnadsställningen på platsen. En verklig journalist hade benämnt vapnet ifråga som det aluminiumrör det var. Men det hade inte låtit lika kul, förstås. Det var mycket länge sen man använde stålrör för ställningsbygge. För tunga. Ibland kan detaljer berätta mycket…nåja, nu får vi se om gumman Andersson får med sig gänget in i NATO trots kollegan Erdogans knorrande. Nästa ”svenska” regeringen blir S-märkt. De kan jobbet. ps Jag kommer ihåg när Ulf Adelsson ”berfriade” taxi i Sthlm. Körde själv natten då de tog bort Palme. Den svenska modellen står nu i blom. Vi såg det inte komma… som han sa, och gick till konsultfirman Rud Pedersen.