Familjen Wallenberg sträcker ut en hand

Jacob och Marcus Wallenberg vill inte diskutera direktörsbonusar mer. Nu ska Sverige samla sig till krafttag i krisen i stället. Det gäller att främja forskning och utveckling – och premiera kompetensen. De har anlitat sig själva som konsulter till de skattebefriade stiftelser de leder. Vederlaget är, som det heter, marknadsmässigt. En artikel i Aftonbladet 8 april 2009.


KUSINERNA JACOB OCH MARCUS WALLENBERG sträcker ut handen i ett inlägg på DN Debatt. Kritiken av giriga direktörer strider mot ”den svenska traditionen av samförstånd och gemensam problemlösning”, tycker de. Nu ska vi prata forskning och utveckling i stället. Vårt land måste satsa på kompetensen.

Uppdrag granskning berättade i höstas hur kusinerna tar ansvar för den saken. Familjen Wallenberg har som många andra kapitalister ett begränsat personligt ägande. De behärskar sitt imperium med finurliga finansiella konstruktioner. I centrum står ett antal stiftelser, skattebefriade för sitt stöd till forskningen.

På senare år har det emellertid blivit knapert med anslagen till forskarna, eftersom omkostnaderna stigit dramatiskt. Stiftelserna, där familjen Wallenberg har sista ordet, har anlitat utomstående företag för kapitalförvaltningen, och dessa företag, där familjen Wallenberg råkar ha sista ordet, har stora löneutgifter. Kompetensen kostar.

Efter att länge ha legat kring 10 miljoner kronor om året har förvaltningskostnaderna för de tre största stiftelserna således stigit till över 100 miljoner. En kvarts miljard har sedan 2002 gått åt till löner i förvaltningsbolagen, där två av de dyrbaraste kompetenserna råkar vara Jacob och Marcus Wallenberg.

Det är en fin familjetradition kusinerna förvaltar. 1994 sträckte Jacobs far ut handen i en artikel på DN Debatt. Det allmänna hade just räddat finanskapitalen ur den kris de störtat landet i. Då klagade Peter Wallenberg över statsskulden och politikernas jäkt efter ”allmänhetens gunst”. A-kassan var den största fallskärmen, ansåg han. De sociala avgifterna skulle omprövas, skatterna hållas nere och arbetslivet avregleras:

”Låt oss visa omvärlden vad vi kan – som en enad nation. Det har vi gjort förr i historien – och det har vi sett andra göra före oss. Sätt kompetensen i högsätet igen!”

Den satte sig och det gick som det gick.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 8 april 2009