En rapport om storföretagen och miljön
I april 1970 firades över hela USA en Earth Day för att uppmärksamma naturens sårbarhet. Miljöaktivister och milontals människor var ute på gatorna. President Richard Nixon medverkade, storföretag sponsrade och Conservation Foundation, som stöttades av de ledande finansfamiljerna, höll i arrangemangen.
Denna dag var det massmediala genombrottet för det ekologiska tänkandet i USA. Redan här stod det klart hur medvetna företrädare för de största kapitalen tänkte hantera miljöfrågan. De knöt an till de politiskt mest omedvetna delarna av sextiotalets radikalism. Flummigt romantiska föreställningar om flower power användes till att stilla de svartas uppror i gettona och protesterna mot Vietnamkriget. Motståndet mot storföretagens miljöförstörelse förädlades till en kritik av Människans förhävelse mot Naturen, och befolkningsökningen i tredje världen utmålades som det stora hotet mot Jordens överlevnad. Mot krav på lagstiftning och regleringar till skydd för miljön lanserades privatmoralen: medborgarna skulle själva, genom sina val på marknaden, ta ansvar för miljön.
Jag följer i Det gröna kapitalet den vidare utvecklingen från Romklubbens larmrapporter om tillväxtens gränser till FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992 och PR-katastrofen för storkoncernen Shell vid oljeplattformen Brent Spar våren 1995. Jag kritiserar många av de stadgade miljöorganisationernas strategier. Det gröna kapitalet är inte så grönt som det utger sig för att vara, och folkrörelser kan inte nå framgång genom att ta efter motståndaren och satsa på lobbying och mediemanipulationer.
128 sidor. Pocket. Bilder: Robert Nyberg. Miljöförbundet Jordens Vänner 1998. Slut på förlaget men tillgänglig här i pfd-format: Det gröna kapitalet.