Chefsidealen skiftar från tid till annan. För några decennier sedan skulle direktören vara en strikt kalkylerande byråkrat. Sedan kom ledaren som skulle inspirera sin flock. Nu är det dags för jägarsoldaten, den tillfällige chefen som röjer runt och sparkar folk innan han snabbt försvinner igen. Ett inpass i Aftonbladet 14 januari 2010.
DANSKA EHRVERVSBLADET rapporterar om ett ökat intresse för tillfälliga företagsledare. Danmark, Sverige och Storbritannien tillhör föregångsländerna, och i Tyskland växer marknaden för chefer på korta kontrakt med 30 procent om året. En utomstående som bara stannar några månader kan lättare fatta svåra beslut, förklarar företagskonsulten Aksel Uglvig Jensen.
I chefsidealen framträder tidsandan. Efter andra världskriget, då social ingenjörskonst och vetenskaplig företagsledningen sades ha övervunnit klassmotsättningarna, skulle direktören vara en rationellt kalkylerande byråkrat. Han styrde och ställde med anspråk på överlägsen räkneförmåga. Det gällde bara för underlydande att till sista decimalen och i bästa samförstånd följa givna instruktioner.
I 1960- och 70-talens revolter på arbetsplatserna tappade detta ideal lyskraften. Gruvarbetarna i Norrbotten strejkade för att bli kvitt LKAB-chefens sinnrika befälsordning, importerad från USA.
När motståndet underifrån stillats med hjälp av MBL-ande, arbetslöshet och hårda tag mot vilda strejker, kunde kapitalet rekonstruera sin diktatur över kårerna av anställda. Fram trädde en ny chef, ledaren som med personlig karisma och överlägsen intuition ledde sin flock på vägen till framgång. Företagsledarna fortsatte förstås att mäta och kalkylera, men kapitalintresset var inte längre gömt i en förgudning av teknik och förnuft. Den nya ideologiska förpackningen var tvärtom besläktad med det tidiga 1900-talets borgerliga revolter mot ”förnuftsraseriet”. Kapitalet återtog förlorade ställningar med hjälp av new age-inspirerad företagskultur och ledarmystik.
Aksel Uglvig Jensen jämför den tillfälliga chefen med en jägarsoldat som från helikopter sänks ner för att erövra ett område. ”Om det är fråga om avsked eller påtvingade omplaceringar har interimsledaren i viss mån fått ‘blod på händerna’, så han är inte nödvändigtvis populär”, fortsätter företagskonsulten. Andra får samla ihop verksamheten efter krigarens framfart.
Det kunde vara en sönderbränd och ockuperad by i Afghanistan. Ett managementideal för de nya kolonialkrigens tid.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 14 januari 2010