Nya Karolinska är ett av de dyraste bygg- och sjukhusprojekten i världen – tack vare en fiffig affärsmodell kallad OPS, offentlig-privat samverkan. Det skulle bli billigare och mindre riskfyllt för landstinget i Stockholm. Det blev varken eller. Journalisterna Henrik Ennart och Fredrik Mellgren frilägger hela processen i en ny bok. En recension i Aftonbladet 13 november 2016.
EN SJUKGYMNAST i Stockholm klagar över flera timmars extra arbete i veckan. Nya arbetsmoment tillkom när landstinget lät företaget Onemed ta över upphandlingen av förbrukningsmateriel. Förr beställde vårdenheterna själva vad de behövde. Det fungerade utmärkt, men med den privata företagsamhetens hjälp skulle allt bli effektivare och billigare. Ett par stödstrumpor kan numera kosta flera tusen kronor.[1]
Priset för strumporna är inte det enda som hamnat i världsklass i sjukvården i Stockholm på senare år. Strax ska ett av de dyraste sjukhusen någonsin någonstans dra igång verksamheten. Bygget är en produkt av ett koncept som kallas OPS, offentlig privat samverkan, eller kort sagt: det offentliga pröjsar skjortan.
Journalisterna Henrik Ennart och Fredrik Mellgren publicerar i boken Sjukt hus en gedigen granskning av affären. Det handlar om Nya Karolinska.
Boken är illa redigerad, med många upprepningar och rörig disposition, men det är ett stort jobb författarna gjort. Skandaler går det tretton på dussinet numera. Massmedierna lever på dem. Det här är något annat: ett skov i en process där det offentliga får till mål och mening att placera pengar i privata fickor.
Sjukhuset skulle inte kosta ett öre mer än 14,5 miljarder kronor. Den verkliga byggkostnaden blir minst 29 miljarder, det vill säga det dubbla. I Hamburg hittar Ennart och Mellgren nya toppmoderna sjukhus som kostat en bråkdel så mycket, trots att antalet sängplatser är ungefär detsamma.
Till byggkostnaden kommer lånekostnader, avgifter för drift och skötsel av fastigheten samt utgifter för en rad tilläggsbeställningar, vilket ger en slutnota på ”åtminstone 65 miljarder kronor”.[2]
Siffran är osäker. Nya, icke planerade utgifter tillkommer ständigt. Det är en av fiffigheterna i det kontrakt landstinget tecknat med projektbolaget SHB , ägt av byggjätten Skanska och det brittiska riskkapitalföretaget Innisfree.
I stället för att till låg ränta låna pengar till projektet, på normalt sätt anlita företag för bygget och på egen hand ansvara för den färdiga fastigheten, har landstinget lagt allt utom själva vården i händerna på ett privat konsortium. Skanska och Innisfree garanteras en enastående avkastning på sin investering, bankerna får generösa räntor på sin utlåning och projektbolaget har monopol på drift och skötsel fram till 2040. De årliga utgifterna blir ett slukhål i landstingets budget i decennier framöver. Till råga på allt har det nya sjukhuset färre vårdplatser än det gamla.
OPS-lösningens kostnader var efter en serie skandaler i Storbritannien väl kända när politikerna övervägde finansieringen av Nya Karolinska. Men den borgerliga majoriteten körde sitt race oberoende av invändningarna från opposition och sakkunniga.
Landstinget betalade dryga konsultarvoden för att låta sig föras bakom ljuset. För bedömningen att OPS var bästa valet stod PwC, en revisions- och konsultkoncern som har OPS-projekt som ett av sina mest lönsamma affärsområden och nära samarbetar med Skanska.
OPS skulle skydda landstinget mot merkostnader och risker. Men den utlovade konkurrensen syntes aldrig till – fullmäktige hade bara ett bud att välja på – och bygget var redan vid starten kraftigt fördröjt. Den högst hypotetiska risk som Skanska och Innisfree påtagit sig inskränker sig till det kapital på 591 miljoner vardera som de investerat i projektbolaget. Beräknad avkastning: 500 procent.[3]
Ett kotteri av politiker, tjänstemän och PwC-konsulter skötte hela planeringen, inkapslade i den stängaste affärssekretess. När det var dags för beslut i fullmäktige stängdes högtalaranläggningen som ger möjlighet att följa debatterna av. Ingen utomstående fick närvara, och ingen folkvald släpptes in utan undertecknad sekretessförbindelse. Politikerna hade 2 500 sidor komplicerad text att ta ställning till, men till följd av munkavlen kunde de inte konsultera någon expertis, än mindre låta allmänheten säga sitt.
OPS-konceptet är nu på tal för finansieringen av höghastighetstågen i Sverige och sprids över världen med biståndsorganens hjälp. Henrik Ennart och Fredrik Mellgren besöker Leshoto där myndigheterna uppmuntrade av Världsbanken rest ett OPS-sjukhus som slukar över hälften av landets hälsoutgifter. En ”ren maffiabusiness”, säger en lokal kritiker.[4]
Boken ”borde läggas i samtliga postfack i varenda beslutande församling i hela vårt avlånga land”, skriver Ingrid Carlberg i Dagens Nyheter.[5] Jag är inte säker på att det hjälper. Aningslösheten hos parlamentarikerna och förslagenheten hos de närmast ansvariga utvecklas i alltför nära symbios med det privata vinstjäktet.
De läsare boken behöver är de aldrig tillfrågade.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 13 november 2016
SJUKT HUS
Globala miljardsvindlerier – från Lesotho till Nya Karolinska
Henrik Ennart, Fredrik Mellgren
Ordfront förlag 2016
Noter
[1] Aftonbladet 160928, http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article23608825.ab
[2] Henrik Ennart & Fredrik Mellgren: Sjukt hus. Golbala miljardsvindlerier – från Lesotho till Nya Karolinska, Ordfront 2016, s. 157ff.
[3] Henrik Ennart & Fredrik Mellgren: Sjukt hus. Golbala miljardsvindlerier – från Lesotho till Nya Karolinska, Ordfront 2016, s. 145f.
[4] Henrik Ennart & Fredrik Mellgren: Sjukt hus. Golbala miljardsvindlerier – från Lesotho till Nya Karolinska, Ordfront 2016, s. 308.
[5] Dagens Nyheter 161010, http://www.dn.se/kultur-noje/vasst-gravande-om-den-stora-politiska-svindeln-pa-karolinska/