Avgrunder öppnar sig i samhället när kapitalen hopar sig i metropolernas affärskvarter. Det blir till sist otryggt att leva också i de välbeställda mellanskikten. Då får den politiska reaktionen utrymme. I en ny bok skildras utvecklingen i USA. En recension i Clarté 4/2021.
I VALET 2016 vann den twittrande fastighetsmagnaten Donald Trump 18 av de 20 fattigaste delstaterna i USA. Nio av de tio rikaste röstade för Hillary Clinton. Liberaler i metropolerna drog slutsatsen att det var dags att överge de efterblivna delarna av landet. Alec MacGillis skildrar utvecklingen i sin Fulfillment – Winning and Losing in One-Click America.
Välmående regioner längs öst- och västkusten har rusat iväg samtidigt som inlandet sjunkit ner i stagnation och fattigdom. MacGillis reser runt i spåren efter nedlagda fabriker och köpcentra. Där arbetare tidigare hade hyfsade jobb med hyfsad lön reser sig nu Amazons väldiga lagercentraler.
Robotar rullar lagerhyllorna till arbetare i stålburar. På en dataskärm är nästa vara angiven. En låda lyser upp. Där ska den mänskliga handen in. 300 till 400 varor i timmen dag som natt i pass som kan vara 12 timmar långa.
Den före detta stålverksarbetaren Bill Bodani Jr. kör truck på lagret i Baltimore. Platsen var en gång säte för världens största stålverk. Han är 69 år. Lönen är en tredjedel av den han hade, och sjukförsäkringen och mycket av pensionen försvann i stålkonkursen. Kroppen är sliten och han har trassel med blåsan, men utöver en hastig matrast tillåter Jeff Bezos inte mer än 20 minuter per arbetspass för toalettbesök och andhämtning. Datorn håller koll, du kan bli ”avslutad” av en algoritm. I nödfall kissar han i ett hörn, dold av sin truck.
Baltimore ligger bara sex mil från Washington. Tegelstenar från rivna arbetarbostäder blir inredningsdetaljer i fashionabla våningar för politiker, PR-konsulter och lobbyister i den växande grannstaden.
MacGillis fångar sambandet mellan kapitalöverflödet hos storföretagen och utarmningen av det omgivande samhället. Både Amazon och Microsoft har sina högkvarter i Seattle. De betalar knappt någon skatt, vinsterna bara växer och alla banktjänstemän, IT-konsulter och restaurangägare som får del av överflödet driver upp priserna på bostäder. Hyrorna är de tre gånger så höga som genomsnittet i landet.
Svindelkonjunkturen i Seattles affärskvarter utmynnar i landets största ökning av hemlöshet. Nästan 12 000 människor är utan bostad, 5 000 sover på gatan och över 4 000 skolbarn saknar hem att gå till. Brottsligheten tilltar, narkomaner tar sin sil vid trottoarkanten och tältläger växer upp i välmående villaområden.
Då är det inte roligt längre.
En folkrörelse krävde skatt på storföretagen för att dämpa den sociala krisen, men företagsamheten hotade att flytta sina pengar och vände oron mot de hemlösa. Folk känner inte igen sig längre, hette det i en TV-film med mångmiljonpublik: ”Hederligt folk som går till arbetet varje dag och bildar familj och betalar skatter, de som byggde staden och drömde drömmen, de glömde kanske det smutsiga jobbet. Vi glömde kanske kampen.” Innebörden var underförstådd.
Så sprider sig ”ett politiskt gift” i den liberala metropolen, skriver MacGillis.
Människornas oro måste tas på allvar, säger svenska debattörer. En ursäkt för politiker, massmedier och intellektuella att delta i giftspridningen.
Mikael Nyberg, Clarté 4/2021