Ordfronts stämma den 15 maj 2004 föregicks av larm om att fanatiska anhängare av Slobodan Milosevic skulle ta makten i organisationen och revidera historien om Balkan i förintelseförnekarnas anda. Ett svar på en artikel av Gellert Tamas. Dagens Nyheter 15 maj 2004.
GELLERT TAMAS LARMAR om Ordfronts stämma i dag. Fanatiska anhängare av Slobodan Milosevic tycks krypa fram ur hålorna för att ta makten i föreningen.
Han varnar också för att låta ”ideologins karta” väga tyngre än ”verklighetens terräng”. Det är en maning vi alla bör ta på allvar. Hur lyckas Tamas för egen del?
Han lyfter fram några motionärer som hävdar att vare sig etnisk rensning eller folkmord utfördes när Jugoslavien upplöstes. Det första är naturligtvis stolligt. Det andra är, som Tamas känner till, högst rimligt att diskutera. Det är inte självklart att förbrytelserna på Balkan i folkrättslig mening var folkmord. Någon handuppräckning i denna fråga kommer det inte att bli på stämman. Det vet alla som begripit något av debatten i föreningen.
Tamas underlåter att nämna det upprop mot ledningens agerande som 39 intellektuella – från Eva Moberg och Maria-Pia Boëthius till America Vera-Zavala – undertecknat. Han informerar inte heller om den motion med 33 undertecknare som föreslår följande uttalande om efterspelet till Björn Eklunds intervju med Diana Johnstone:
”Stämman välkomnar en öppen, saklig debatt om utvecklingen i det forna Jugoslavien. Det bästa sättet att få klarhet i vad som skett är att låta argumenten prövas i offentligheten. Så kan felaktiga uppgifter och tolkningar korrigeras.
Stämman anser därför att det var fel av föreningens styrelse att ta avstånd från publiceringen av intervjun med Diana Johnstone. I linje med föreningens syften borde styrelsen i stället ha försvarat utrymmet för kritisk debatt i kontroversiella frågor.”
Bland undertecknarna finns många som är kritiska, till och med starkt kritiska, till Eklunds artikel. Det som fått oss att reagera mot styrelsens retroaktiva refus och utrensningen på redaktionen är vår oro för möjligheterna att diskutera brännbara ämnen i en bredare offentlighet framöver.
Vi välkomnar hård kritik i sak, men Maciej Zaremba angrep i sitt utfall mot Ordfront själva förutsättningen för en öppen, förnuftig debatt. Han kletade utan grund antisemitism och förintelseförnekelse på sin meningsmotståndare, och han förklarade utsagor som Johnstones vara oförenliga med ”tryckfrihetens mening”.
Gellert Tamas ogillar Noam Chomskys kritik av mediedrevet i Sverige kring Johnstones bok. Chomsky anför en recension i tidskriften International Affairs. Han kallar den ”mycket välvillig” och ”respektfull”. Det första kan diskuteras. Richard Caplan är på flera punkter starkt kritisk till Johnstone, vilket Tamas noga noterar. Men recensionen är samtidigt, vilket Tamas förbigår, högst respektfull. Caplan refererar boken hederligt och framhåller dess förtjänster. I sin granskning av västliga myter om Balkan är Johnstone, skriver han, ”på fast mark, och anför effektivt vad som stundtals är nya och övertygande bevis”.
Han sammanfattar: ”Resultatet är en insiktsfull men övernitisk kritik av västlig diplomati och Jugoslavien. Dårarnas paradis är väl värd att läsa – men med kritiska ögon.”
Jämför med Tamas referat. Jämför också med Zaremba som placerar Johnstone bland förintelseförnekarna – utan att ha läst hennes bok.
För övrigt har Tamas inte en susning om vad begreppet ”revisionist” står för i engelsk akademisk tradition. Visst, Caplan kallar Johnstone ”revisionist”, men det betyder inte det Tamas tror att det betyder. Det har en neutral mening. Det betecknar envar som sätter en gällande tolkning av ett skede i fråga.
Mikael Nyberg, Dagens Nyheter 15 maj 2004