Frivilligorganisationerna, de så kallade NGO:erna, har fått en framträdande plats på världsarenan och i det svenska samhället. De förutsätts stå fria från stat och kapital – men lever allt som oftast i symbios med regeringsorgan, storföretag och medieindustri. När sponsorerna finner för gott att strypa anslagen hänger de löst. En artikel i Socialistisk Debatt 2/2006 (tidigare i annan version i Clarté 3/2005). Läs mer »