Det skrivna ordet – på toalettväggar, i bloggar och i arbetsplatstidningar – kan ha betydelse i utvecklingen av ett motstånd mot förslumningen av arbetslivet. I antologin Hopskrivet får vi veta hur. Det gäller att sätta orden i förbindelse med verkliga rörelser i kollektivet av anställda. En notis i Aftonbladet 19 december 2012.
Jag hade just börjat på KF Frukt och Grönt i Årsta. Det var dåligt betalt. Inte ens på toppen av ackordet var det några inkomster att tala om. Vi lyfte 10-15 ton om dagen och fick småpengar till tack.
Då totade gamlingarna på lagret ihop en namnlista med krav på bättre betalning. Alla skrev på. Någon vecka senare hade vi vårt nya ackord. Tio spänn mer i timmen.
Makten låg inte i orden utan i den kollektiva beslutsamhet de uttryckte. Det var högkonjunktur och brist på arbetskraft. Riskfyllt för företaget att trilskas.
I Hopskrivet, en ny antologi i serien Folkrörelse på arbetsplatserna, finns många liknande exempel: Viseringsavisen för tågvärdar och tågmästare på SJ, tidningen Kvasten på Volvo i Göteborg, en dikt på en toavägg, den slutna facebookgruppen för nyutbildade sjuksköterskor som kräver minst 24 000 kronor i ingångslön.
Det är en handbok i hur man med hjälp av det skrivna ordet rekonstruerar arbetarrörelsen där den måste rekonstrueras, på arbetsplatserna.
Hur samlar man bemanningsanställda utspridda på olika håll i en fackklubb med aktiva medlemmar? På Lernia i Göteborg börjar det med en blogg.
Det kan inte stanna där, framhåller författarna: ”Inget ändras av att vi berättar hur vi har det och sitter och tycker synd om varann, om vi inte håller ihop, försvarar oss och tar strid där vi är.”
Något att begrunda också i den professionella samhällskritiken. Informationer om sakernas tillstånd har sitt värde, men utan förbindelser med folkliga rörelser blir det inte mycket av dem.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 19 december 2012