Trygghet på en fallucka

Hur det gick till när regeringen räddade ett antal tiotusen svårt sjuka ur bidragsberoendet. Jag skriver om Niklas Altermarks bok Avslagsmaskinen i Aftonbladet 1 december.


Avslagsmaskinen kallar statsvetaren Niklas Altermark sin bok om den svenska sjukförsäkringen. Hur förtjänade Försäkringskassan detta namn? Huset där min mamma föddes har något att berätta i ämnet.

Det var vitt när mormor dog. Nu är det röda tillbaka, färgen från 30-talet då morfar målade huset.

Per Albin-torpet rymde förhoppningar. Ida, Elov och fem döttrar bodde här under omvandlingen av landet. Trygghet var socialdemokratins löfte. Föräldrarna hade växt upp i en tid när arbetslösa sattes i grovarbete för småpengar, och gamla och ofärdiga ackorderades ut till dem som hade lägst krav på ersättning från socknen.

En trappa upp till höger hade systrarna sitt rum.

Dörren är stängd. Vi ska inte störa. Där inne sover en ung kvinna. Hon har en kronisk sjukdom som gör det svårt att leva som andra. Immunförsvaret löper amok i blodådror och inre organ. Hjärtat och njurarna är angripna, och om solstrålar når huden sväller den upp i blåsor. Värst är den förlamande tröttheten. Hur mycket hon än sover lättar aldrig dimman.

Hon hade intyg från sin läkare, en ledande forskare i ämnet, men Försäkringskassan sa nej till ersättning.

– Vilken mangel är du manglad igenom, sa hennes mamma till handläggaren. Det måste vara en kallmangel. En varmmangel kan det inte vara.

Läkaren ringde upp och ordnade ersättningen. En månad senare drog Försäkringskassan in den.

Föräldrarna är 70 år gamla, själv är hon strax över trettio. En snäll chef gav henne jobb på deltid på ICA. Hemma från jobbet stänger hon dörren och lägger sig att sova.

Tryggheten har blivit omodern. Det putsas på orden i företagens och myndigheternas värdegrunder. Handikappade blir funktionshindrade eller funktionsvarierade. Men det finns inte plats för dem längre i alla dessa vinnande team som ska prestera i världsklass.

Jag brukade ta buss 130 från Gullmarsplan till jobbet på Årsta partihallar vid sextiden på mornarna. Ofta hade jag sällskap av ungdomar på väg till en arbetsplats anpassad för människor med lättare förståndshandikapp. En av dem hade en nyfiken fråga till den morgontrötte chauffören:

– Har du knullat idag?

Numera är Samhall ett aktiebolag fokuserat på årets bokslut. Då blir det trängre för dem som är lite eljest eller dras med en kropp som krånglar.

EU-kommissionen förordade 1995 ”en spridning av lönerna på löneskalans nedre del”, brysselska för lägre löner för lågavlönade. Därför skulle medlemsländerna inleda ”en översyn av de sociala bidragssystem som fungerar som ett underförstått golv för lönerna”.[1]

De styrande i det svenska välfärdslandet hade inga invändningar. Niklas Altermark berättar i sin bok om följderna för sjukförsäkringen.

Under den borgerliga alliansens regeringsår blev det vedertaget att tala om tryggheten i sjukpenningen, a-kassan och försörjningsstödet som ett utanförskap. Något att minimera. Med en bortre gräns för sjukskrivningarna skulle medborgarna räddas ur sitt ”bidragsberoende”.

Socialdemokraterna lovade i valet 2014 att avskaffa stupstocken. De öppnade en fallucka i stället, skriver Altermark. Sverige skulle bli friskare med en, som det hette, mer rättssäker bedömning av försäkringsärendena. I själva verket försvann som på andra håll tjänstemännens ansvar att efter lagar och regler självständigt avgöra enskilda ärenden. In kom sista skriket från storföretagen: målstyrningen.

Hösten 2015 satte socialförsäkringsminister Annika Strandhäll upp ett mål för den genomsnittliga sjukfrånvaron. Den skulle på fem år pressas ner från tio till 9,0 dagar per år. Det ankom på Försäkringskassan att effektuera beställningen.

Altermark skildrar hur kravet fortplantar sig ner genom byråkratin vid sidan om reguljära parlamentariska beslutsgångar. ”Ner på kontorsnivå rapporterar man hur utfallet av handläggningen ligger till jämfört med målsättningen, men även enskilda handläggare får återkoppling på hur deras produktion och avslagsprocent står sig mot riktmärket 9,0.”[2]

Juristerna på myndigheten påbjuder en djärv nytolkning av regelverket. De får bakläxa av Högsta förvaltningsdomstolen, men Försäkringskassan framhärdar. Som på ackord avslår handläggarna ansökningar om sjukersättning. Arbetsförmågan ska enligt reglerna prövas mot ”normalt förekommande arbete”. Den nya rutinen är att framhålla ett hypotetiskt jobb som råkar vara befriat från just det som enligt läkarintyget gör att den sökande inte kan jobba. 

Så fick Anette, en kvinna som Altermark citerar, avslag på sin ansökan. Svåra smärtor gör att hon inte kan stå eller sitta i mer än 10-20 minuter i sträck. Efter ett läkarbesök kan hon bli liggande i två dagar, oförmögen att ens laga mat till sig själv. Ett medicinskt team slog fast att hon inte kunde arbeta, men Försäkringskassan bedömde att hon kunde söka ett heltidsjobb: ”Ett jobb som inte innehöll fysiska arbetsmoment eller kognitivt ansträngande uppgifter. Dvs ett jobb där varken kropp eller hjärna behövdes.”

Sökande som efter avslag vågar sig på att överklaga kan få veta att de med sina ansträngningar gett prov på arbetsförmåga. Nytt avslag.

Försäkringskassan skickar svårt sjuka till Arbetsförmedlingen som skickar dem vidare eftersom de inte är friska nog att stå till arbetsmarknadens förfogande. Somliga hankar sig fram med lån och hjälp från anhöriga, andra vänder sig till kommunen i hopp om försörjningsstöd. Där kan handläggaren kräva att de säljer allt de har av värde, förbrukar intäkterna och återkommer utblottade.

2018 fick 22 184 personer försörjningsstöd trots läkarintyg på att de var för sjuka för att arbeta. 46 procent fler än 2010. Ytterligare ett antal tusen hårt prövade människor framlevde sina liv i fattigdom bortom statistiken.[3]

Men sjuktalet gick ner. ”Äntligen”, utropade den socialdemokratiska ministern. ”30 000 fler personer slipper bli sjuka i år.”[4]

Niklas Altermark bryr sig inte om de akademiska kutymerna. Han låter vreden bära orden. Det gör han rätt i.

Sent omsider utlovar ansvariga politiker nu lättnader. Reglerna ska justeras. Vi får se hur det blir.

Mer collateral damage väntar i omdaningen av landet. Avvecklingen av den samordnade statliga arbetsförmedlingen har bara börjat. Arbetslösa ska i fortsättningen auktioneras ut till lägsta pris till privata agenturer med årets vinst till mål och mening.

Så får vi råd att med avdrag på skatten bistå de behövande i innanförskapsområdena Danderyd, Lidingö och Vellinge med gräsklippning, skoputsning och läxhjälp till barnen. Bidrag till flytt av bohag till våningen i Nice eller vinterresidenset i schweiziska alperna tillhör numera också den svenska grundtryggheten.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 1 december 2020


[1]  Europeiska kommissionen: Den europeiska strategin för sysselsättning: nya framsteg och perspektiv, 1995, s 23. Jfr European Commission: Growth, Competitiveness, Employment, 1993, s 85 ff.

[2]  Niklas Altermark: Avslagsmaskinen. Byråkrati och avhumanisering i svensk sjukförsäkring, Verbal 2020, s. 28.

[3]  Altermark, s. 115f.

[4]  Altermark, s. 12.

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter
Share on LinkedIn
Linkedin
Email this to someone
email

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *