Ett tak för vinsterna i de skattefinansierade privata skolorna och vårdinrättningarna. Det föreslås i en utredning ledd av socialdemokraten Ilmar Reepalu. Lobbyisterna kring Svenskt Näringsliv och riskkapitalbolagen larmar om socialisering och mobiliserar till strid. Men hur långtgående är utredningens förslag? En ledare i Clarté 4/2016.
EN BEKANT hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de svenska friskolorna. Finansmannen var väl insatt i systemet. Hans sammanfattning:
– It’s a scam.
Bedrägligheterna i den nya svenska modellen har många namn. De kallas skolpeng, vårdval, offentlig-privat samverkan och annat som PR-konsulterna hittat på.
Gemensamt för anordningarna är en privatisering av beskattningen. Privat tillägnelse och offentliga finanser flätas samman.
Finanskapitalisterna som driver Arlandabanan har rätt att i decennier uttaxera överpriser för resor till och från flygplatsen. De avkräver inte bara sina egna resenärer en avgift för att sätta ner foten på perrongen. Även resande med andra tåg får betala extra för att kliva av, en skatt som trillar ner i privata fickor.
Statliga funktioner outsourcas som i fornstora dar till ett frälse med rätt att suga ut menigheten. Bolagen bakom Nya Karolinska driver inte själva in tributerna men har privilegierad access till landstingets budget, vilket ger samma resultat.
Ilmar Reepalu visar i sin välfärdsutredning hur ägare till privata skolor och vårdinrättningar via kundvalsystem tillägnar sig skattemedel i enastående omfattning. Han påtalar också vinstjäktets skadliga följder för verksamheten.
En stark opinion vänder sig mot profiterandet på det allmännas förfall. Nationalekonomen Ann-Marie Pålsson, före detta moderat och riksdagsledamot, kräver förbud mot aktiebolag inom den skattefinansierade skolan och välfärden.
Men partiväsendet är i sina övre delar sammanvuxet med de kapital som vinstmaximerar med betygsinflation, vanvård på ackord och andra fiffigheter. Före detta ministrar, landstingspolitiker och policyproffs gör karriär hos finansfamiljerna och blir lobbyister för vårdkoncerner, friskolor och riskkapitalbolag. Detta korrupta politikerskikt är starkt företrätt inom socialdemokratin och hämtar stöd i Bryssel.
Så vad gör utredarna?
De lanserar, som S-ledningen i striden om kärnkraften 1980, en ny linje 2. Inte stopp för vinstjäktet men reglering av det. Vinsttaket ska få profitörerna att ge upp och lämna det allmänna i fred.
Det finns skäl att vara skeptisk.
Storfräsarna i branschen har, som SvD-journalisten Per Lindvall påpekat, goda förutsättningar att inom det föreslagna regelverket trixa sig förbi vinstbegränsningarna.
Till detta kommer att anhopningen av offentliga medel på privata konton i skatteparadisen bara är ett av problemen. Marknadsmekanismerna som har introducerats inom det allmänna har en destruktiv verkan även när det varken är tal om riskkapitalister eller extraordinära vinster. Många av aktiebolagen som slåss om kontrakten inom den svenska järnvägen är statligt ägda och har ingen avkastning att skryta med. Men logiken har, som det heter hos Infranord AB, skiftat från omvårdnad till leverans enligt kontrakt.
Bytesvärde i stället för bruksvärde. Det är kruxet att ta itu med.
Mikael Nyberg, Clarté 4/2016