Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den svenska enhörningen i Aftonbladet 20 maj 2018.
JAG HAR SAMLAT MUSIK sedan tonåren. Någon gång på 1970-talet köpte jag en begagnad bandspelare av märket Revox och började spela in låtar från radion. Sveriges Radio hade Soul Corner, två bluesprogram i veckan och rikligt med jazz och musik från olika världsdelar.
Konsten var att trycka på inspelningsknapparna i halvsekunden mellan programledarens mellansnack och musikens början. Jag minns ännu när jag först hörde Nina Simones mörka röst, och hur bandet tog slut mitt i Archie Shepps ändlösa Money Blues. Det värsta var programledare som pratade mitt i låtarna.
Den digitala tekniken har gjort det lättare att mångfaldiga musik. Sverige blev med The Pirate Bay och god infrastruktur världsledande i fildelning, men skivbolagen protesterade och USA tvingade den svenska regeringen att ingripa.
I samma veva startade Daniel Ek och Martin Lorentzon företaget Spotify, numera världskänt som en musiktjänst med 170 miljoner aktiva användare och 75 miljoner betalande prenumeranter. På Wall Street, där aktien nyss introducerats, värderas bolaget till över 20 miljarder dollar. Det omtalas av finanshajarna som en unicorn, en av de högst rankade nykomlingarna.
Forskarna Rasmus Fleischer och Pelle Snickars rensar i Den svenska enhörningen – storyn om Spotify upp i myterna kring företaget. Spotify är liksom Tesla, Uber och flera andra teknikbolag ett spekulationsobjekt. Bolaget går med förlust år efter år men drar ändå till sig kapital i en världsekonomi som flödar över av finansiella tillgångar. När säkra placeringar inte ger någon avkastning flockas riskkapitalbolag och fondförvaltare kring nya företag med potentialer. En dominerande marknadsposition kan ge monopolvinster någon gång i framtiden, och även om aktien inte ger omedelbar utdelning finns möjligheten att sälja den vidare till något större bolag med strategiskt intresse av kundbasen.
Dragningskraften hänger på framgångssagan. Fleischer och Snickars visar hur Spotify anpassar sin story efter marknadens nycker. Daniel Ek har iklätt sig rollen som den unga gitarristen från Rågsved som frälser världen med strömmande musik. I själva verket hade Spotify i början inget med musik att göra. Tanken var att mjölka reklampengar ur trafik på nätet. Då fordrades något som kunde locka användare. Att det blev musik var närmast en slump.
Politiker av olika kulörer trängs i framgångens sken. Ett företag med bara lite drygt 1 000 anställda i landet tycks vara Sveriges framtid, en ledsagare in i den postindustriella nya ekonomin. I själva verket, visar Fleischer och Snickars, är bolaget i händerna på anonyma finanskapital och främmande storföretag. Utan tillförsel av kapital utifrån går förlusterna inte att bära, och för att behålla sina miljontals användare behöver Spotify licenser från koncernerna som behärskar den globala marknaden för populärmusik. I utbyte har Universal, Sony och Warner fått rejäla förskott, ägarandelar i företaget och inflytande över affärsmodellen.
Spotify lanserades som en reklamfinansierad gratistjänst, men skivbolagen krävde ytterligare intäkter. Så kom Spotify Premium till – en reklamfri tjänst för 99 kronor i månaden.
Strömmande musik har blivit den viktigaste inkomstkällan för storbolagen, och Spotify står för merparten av intäkterna, även om Apple knappar in. För artister och låtskrivare har utvecklingen varit mindre gynnsam. Spotify betalar avgifter till skivbolagen som behåller rejäla andelar för egen del innan de egentliga upphovsmännen får sitt. Det blir kaffepengar för de flesta.
Spotify förser bolagen med detaljerad information sina användare. Musiken strömlinjeformas efter vinstkalkylerna, och skivindustrins guldkalvar har företräde när Spotify rankar spellistorna.
Fleischer och Snickars fokuserar på det affärsmässiga, och stundtals påminner deras bok med alla sina upprepningar om en LP-skiva som hackar, men berättelsen om Spotify tangerar också det politiskt brännbara.
Strömmande musik är inget nytt. Radion var först. De offentliga radiostationerna hade en viss självständighet i förhållande till affärsintresset, men det digitala utbudet riktas allt snävare efter storbolagens kalkyler.
Medie- och IT-industrins giganter hägnar in de digitala allmänningarna och tillförsäkrar sig en privat beskattningsrätt. 2014 till 2017 steg hushållens medieutgifter i Sverige med 20 procent. Snabbast ökade kostnaderna för bredband, mobiluppkopplingar och abonnemang på strömmade tjänster.
De välbeställda jublar över sänkta kommunala och statliga skatter medan tributerna till den privata förslagenheten växer.
Ska storyn sluta så?
Mikael Nyberg, Aftonbladet 20 maj 2018