En erfaren snöröjare berättar: ”Vi hade självständiga arbetslag med ansvar för ett visst område. Fyra, fem man och en lagbas. Man kände för området. När man gick därifrån ville man att det skulle vara snyggt. Så är det ju inte i dag. Det är bara pengar som styr. Göra så lite som möjligt. Lura beställaren.” En artikel i Arbetet 18 januari 2026.
PÅ FYRA DAGAR fick 100 bussar bärgas i Botkyrka, Huddinge och Söderort i Stockholm. De hade kört fast i snön eller blivit skadade i kalabaliken.
En stod i flera dagar nedsläckt i Bagarmossen.
Busschauffören hade troligen kört vilse i snöstormen, hamnat vid avstängningen för ett nybygge och kört in på Bergsrådsvägen för att vända. En gata som knappast blivit plogad sedan 2025.
Uppe i backen grävde bilarna djupa spår i sörjan. Jag såg en budbil som fastnat. Bakdörren var öppen. Paket som skulle levereras på utsatt tid låg huller om buller. Föraren var ute med sin spade och en kompis kom springande till undsättning.
Vid centrum hade en sopbil havererat. Soporna låg i en hög i snön. Hos oss var det städdag. Bilägarna kämpade för att få loss sina fordon, men ingen traktor syntes till på hela dagen.
I Årsta är bussarna för de flesta enda färdmedlet i ovädret. Peter Sellén, huvudskyddsombud vid Nybodadepån, berättar hur han med överfull buss tvingas köra förbi människor som står och väntar. På en del hållplatser får han ändå inte stanna. Snövallarna gör det omöjligt att på ett trafiksäkert sätt låta resenärer kliva av och på. Vissa dagar har SL ställt in turerna.
En kille försöker dra en man i rullstol genom modden på trottoaren.
– Äh! säger han. Nu går vi ut i körbanan.
Flödena på facebook svämmar över av kommentarer. Somliga skäller på de rödgröna ”miljömupparna” i stadshuset: ”Se hur det blir med feministisk snöröjning!” Oppositionspartierna talar om usel upphandling.
Ilskan är missriktad. Paragraferna i kontrakten är bisaker. Politikerna administrerar gemensamt ett systemfel.
Mot slutet av 1980-talet började socialdemokraterna i stadsledningen att experimentera med konkurrensutsättningar. I snöröjningen hade staden en stor maskinpark och egen personal som utförde det mesta av arbetet. Parkarbetare, asfaltläggare och stensättare kunde kallas in för att hålla plogbilar och traktorer rullande dygnet runt. Utomstående fick hjälpa till vid de värsta prövningarna.
Nu var det slut med planhushållningen. Förvaltningarna delades upp i beställande och utförande enheter. Vid millennieskiftet sålde en borgerlig majoritet Stockholm Entreprenad, där maskinparken och gatuarbetarna hamnat, till byggkoncernen Peab. Kommunen skulle inte ha några egna snöröjare. Allt skulle upphandlas.
Snart fick Peab samma idé. De gjorde sig av med snöröjare och maskiner.
Mats Berglund, parkingenjör i Skarpnäck, berättade för mig efter snökaoset 2012:
– Vi hade självständiga arbetslag med ansvar för ett visst område. Fyra, fem man och en lagbas. Man kände för området. När man gick därifrån ville man att det skulle vara snyggt. Så är det ju inte i dag. Det är bara pengar som styr. Göra så lite som möjligt. Lura beställaren.
Peab liknade alltmer ett bemanningsbolag. Underentreprenörer fick ta ansvar för snöröjningen i hela stadsdelar.
– Många av killarna som satt och körde hade ingen aning om vad de gett sig in på. Det var full fart när de for fram. De körde sönder gräsmattor, elskåp och allting. De hittade inte. Det var bedrövligt.
”Så fungerar snöröjningen”, skriver Stockholms stad på hemsidan. Arbetet ska börja vid angivna centimeter snö och vara avslutat inom 2 till 10 timmar beroende på prioritering. Det är den kapacitet Peab och Svevia förbundit sig att ställa till förfogande i år.
För extremväder, som rejält snöfall kallas, finns inte längre beredskap. Bolagen räknar hem extra ersättningar genom att rekrytera arbetskraft i de nedre lagren av underentreprenörer.
Då kan plogningen dröja 10 dagar snarare än 10 timmar. ”Vi har … haft leverantörer som har haft problem med underleverantörer som gjort att det blivit brist på manskap och maskiner på vissa platser”, skriver Trafikkontoret.
Dick Örn, vd för Bellmans Åkeri, vittnade om alla mellanhänder och allt krångel som tillkommit:
– En bättre lösning är nog att kommunerna håller i sin egen snöröjning. Jag tror inte att det blir billigare för dem att leja bort den. I egen regi har du en kunskap som stannar i kommunen. I stället för att det ska komma en ny entreprenör vart tredje, vart fjärde år.
Mikael Nyberg, Arbetet 18 januari 2026