Befogenheter värdiga en ockupationsmakt

Med DCA-avtalet kan vi få kärnvapen på svenskt territorium. Men inte bara det. Militärer från USA får en rad privilegier. Som att bära vapen på fritiden på allmän mark, köra bil på fyllan och ingripa med våld mot svenska civila. En artikel i Clarté 2/2024.


FINLANDS NYVALDE president Alexander Stubb öppnar för utplacering av kärnvapen på finländsk mark. Men han måste få riksdagens godkännande. Kärnvapen är i lag förbjudna i Finland.

I Sverige står inget demokratiskt krångel i vägen. Sverige anslöt sig till Nato utan förbehåll, och i avtalet om försvarssamarbete med USA (DCA) sägs inte ett pip om kärnvapnen. Inte heller i försvarsdepartementets långa promemoria till riksdagen. På förfrågan svarar regeringen och den socialdemokratiska oppositionen enstämmigt att utplacering av kärnvapen inte är ”aktuellt”.

Men det kan bli. Varken riksdag eller allmänhet behöver då konsulteras.

DCA-avtalet ger USA:s krigsmakt fria händer att använda svenska militäranläggningar och svenskt territorium för krigsförberedelser.

USA utlovar ”full respekt” för Sveriges suveränitet, men regeringen underlåter att ange värdet av utfästelsen. I förhandlingar med Norge om ett liknande avtal har USA:s företrädare förklarat att man endast ämnar följa värdlandets lagar och internationella förpliktelser ”där detta är förenligt med USA:s operativa militära behov”.

På flera punkter går avtalet längre än utfästelserna vid Natointrädet. Gästande Natosoldater kan inte dömas i Sverige för brott begångna i tjänsten, men för brott vid sidan om gäller svensk lag. Enligt DCA-avtalet får svenskt rättsväsende endast ingripa i fall ”av särskild betydelse för Sverige”. Det lär bland annat innebära att soldater på permission straffritt kan köra omkring på vägarna med upp till 0,8 promille alkohol i blodet. Avtalet ger dem också rätt att bära skjutvapen på allmän plats.

Med de reguljära trupperna följer ett talrikt följe av anhöriga och anställda vid privata säkerhetsföretag och underhållsenheter. De militära operationerna i utlandet erbjuder liksom forna tiders härtåg rikliga möjligheter till privat berikning. Prostitution, trafficking och drogaffärer hör till men också finurliga sätt att lura till sig skattemedel. Rolling Stone beskrev i ett reportage 2007 hur förslagna affärsmän i en storskalig korrupt ruljangs roffade åt sig under Irakkriget: ”skadade soldater tvingas betala marknadspris för nya underkläder” medan ”privata företag är garanterade storvinster hur jävligt de än ställer till det”.

Både soldaterna och deras följeslagare åtnjuter en rad privilegier. Marketenterier, restauranger och nöjesinrättningar kan inrättas för dem utanför baserna, och varken besökarna eller affärsidkarna kommer att vara skyldiga att betala svenska skatter, moms, tullar och andra pålagor. Det gör att det finns stora pengar att tjäna på otillåten handel med inhemska köpare. De amerikanska militära organen förväntas samarbeta med svenska myndigheter för att stävja sådana affärer. Intresset kommer troligen att vara begränsat.

Avtalet ger USA militär handlingsfrihet. Statsledningen i Washington anser sig, liksom ledningen i Kreml, inte vara bunden av FN-stadgans våldsförbud. Den har inte heller för avsikt att binda sig vid Nato och dess konsensusregler.

Avtalet gäller i tio år och förlängs sedan år för år så länge det inte blir uppsagt. Regeringarna kan närsomhelst utöka antalet angivna militärbaser och övningsområden eller göra andra ändringar i paragraferna. Riksdag och allmänhet behöver inte tillfrågas.

USA:s militära enheter får rätt att ingripa i anslutning till de avtalade anläggningarna för att ”upprätthålla eller återställa ordningen och skydda amerikanska styrkor, amerikanska leverantörer, svenska leverantörer och anhöriga”. De kan också ”under exceptionella omständigheter” ingripa ”bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna” för att försvara styrkorna ”samt kontinuiteten i deras verksamhet”. Befogenheter värdiga en ockupationsmakt.

Krigsaktivism och svassande för stormakter är svensk överklasstradition. Efter murens fall skickades territorialförsvaret i bred politisk enighet till skroten. Det handlade inte om fred, det gällde att begrava alliansfriheten. Ett konsultföretag knutet till Pentagon ledde operationen. Kvar blev krigsindustrin och legosoldater rustade för USA:s krig i främmande världsdelar. Sveriges första försvarslinje ligger nu i Afghanistan, hette det. Ingen frågade var afghanerna skulle placera sin.

Sverige var i mångt och mycket redan ett Natoland. Efter Rysslands överfall på Ukraina skyndade sig regering och riksdag att fullborda processen. Opinionsmätningar och fejkade rådslag fick legitimera brådskan.

Natomedlemskapet och DCA-avtalet kröner revolten mot mer än ett århundrade av folkliga framsteg. Borgerligheten segrar sig ner i socialt sönderfall, kapprustning och krig.

För Sverige i tiden! lyder valspråket.

Mikael Nyberg, Clarté 2/2024