Nyliberalismen var gammal för hundra år sedan

Kritiker av välfärdskapitalismens avvecklare kallas ofta nostalgiker. Men vilka är de verkliga bakåtsträvarna? En notis i Aftonbladet 5 april 2013.


”STÅ EMOT NOSTALGIN!” manar Dagens Nyheter i en ledare (3 april). Tidningen hoppas att Stefan Löfven ska lyckas tysta ”partivänsterns skrik av fantomsmärtor från en tappad storhetstid”.

Det är en vanlig tankefigur. Fånig men verkningsfull. Det nya är nytt och därför bra eller i alla fall ofrånkomligt. Och varje tanke på motstånd är skadlig, eftersom den riskerar att bromsa det nya som är så nytt och bra och ofrånkomligt.

I själva verket är ju det nya ibland varken ofrånkomligt, bra eller särskilt nytt. Jag tänker bland annat på den nyliberalism som Dagens Nyheter förfäktat i årtionden och som S&M-märkta så kallade förnyare påtvingat landet.

Redan i början av förra århundradet dömde Bertil Ohlin, sedemera ledare för Folkpartiet, ut denna politiska strömning som ”gammalliberalism”.

Det nya inom järnvägen och andra delar av infrastrukturen liknar starkt det marknadskaos som dåtidens politiker, med ett mått av planhushållning, räddade oss ur.

Samhället är idag mättat med längtan tillbaka till den storhetstid då överheten styrde och ställde utan populistiska hänsyn och arbetaren med mössan i hand gav prov på sin sociala kompetens.

Den nostalgin finns det skäl att stå emot.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 5 april 2013

 

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone