Könberg

Det blev fattigpensioner, Bo Könberg

Bo Könberg, ordförande i den arbetsgrupp som på 1990-talet såg till att vi begåvades med ett nytt pensionssystem, anser att nyordningen stått sig bra. I en replik på min kritik i Aftonbladet 2 september skriver han  bland annat: ”För dem som går i pension det kommande decenniet och började arbeta i 23-årsåldern gäller att om de har tjänstepension och väljer gå i pension senare än 65 år med ca 2/3 av ökningen av livslängden blir pensionen ca 70 procent av den genomsnittliga årsinkomsten. Den svenska pensionsreformen från 1994 – som var den första i världen i sitt slag – har inspirerat ett 10-tal andra länder, däribland Lettland och Norge till att genomföra liknande reformer.” Jag svarar direkt. Aftonbladet 7 september 2018.


BO KÖNBERG har rätt i att Sverige på många sätt utmärkt sig. Vi var först med en återgång till 1800-talets marknadskaos inom järnvägen och ensamma med Pinochets Chile om att införa skattefinansierade privatskolor.

Men jag tvivlar starkt på att folk i Lettland är särskilt glada över de nyliberala påfund som importerades från Sverige, i synnerhet inte efter den lokala repris på den svenska 90-talskraschen som de svenska bankerna ordnade. Premiepensionsdelen i det nya pensionssystemet har de lettiska politikerna sett sig nödgade att avskaffa.

På ATP-tiden investerades pensionskapital av svenska staten i bostäder och infrastruktur, till gagn för ekonomi och välfärd. Idag hittar vi pengar som avsatts för inkomstpension och premiepensioner i händerna på bedragare och riskkapitalister som profiterar på det allmännas förfall. Brittiska Innisfree som tillsammans med Skanska ansvarar för skandalbygget Nya Karolinska opererar med kapital från AP-fonderna i kassan.[1]

Pensionspengarna driver upp kurserna på aktier och andra värdepapper till gagn för de privata spekulanterna – och Bo Könberg som kan peka på hur fint pensionsfonderna utvecklar sig.

Men kursvinsterna kommer de framtida pensionärerna till del bara i den mån beloppen som fladdrar förbi på dataskärmarna kan realiseras, det vill säga om det finns betalningsvilliga köpare av värdepapperen när tiden är inne.

Det är inte så säkert.

Bo Könberg lovar en pension motsvarande 70 procent av årsinkomsten för dem som pensionerar sig de kommande tio åren.

Notera först villkoren i uträkningen. Du arbetar heltid i minst 42 år. Ingen arbetslöshet, inga visstidsanställningar, inga hyvlade arbetstider, ingen deltid för att ta hand om sjuka föräldrar, ingen pension i förtid för en utsliten ryggs skull. Men inte ens det förslår. Du måste också, tillstår Bo Könberg, vara försedd med en tjänstepension. Vi är därmed, som Inga-Lisa Sangregorio påpekar i sin bok, tillbaka i ett system som påminner om tiden före ATP: fattigpension till alla, privata påslag därutöver för de välbeställda.

Notera sedan att varken Bo Könberg eller någon annan kan lova någonting om de framtida pensionerna. Om vi skulle råka leva längre sänks utbetalningarna automatiskt. Sak samma när bubblorna på finansmarknaderna spricker och kursvinsterna som fonddirektörerna och Bo Könberg skryter med raderas ut. Bromsen i pensionssystemet har redan slagit till tre gånger och sänkt pensionerna med cirka 1 000 kronor i månaden.[2]

Det vi vet är att antalet fattiga pensionärer växer i rask takt. 2016 motsvarade den allmänna pensionen för en genomsnittlig 65-åring som jobbat i 42 år bara 48 procent av slutlönen. Och värre blir det. Med automatik.[3]

Själva syftet med den pensionsarbetsgrupp Bo Könberg ledde i början av 1990-talet var att undgå allmän debatt i frågan. Det lyckades över förväntan.[4] Bara en handfull länder i EU satsar mindre på pensionerna än Sverige i förhållande till bnp.[5]

I Norge är vår pensionsreform ett avskräckande exempel. En norsk expert intervjuad i Svenska Dagbladet kallar det svenska pensionssystemet ”brutalt”: ”…all risk i systemet är lagd på pensionärerna”.[6]

Noter

[1]  Dagens samhälle nr 21/2012, https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/skanska-vill-saelja-nya-karolinska-till-riskkapitalister-2809

[2]  Jan Hagberg, tidigare chefaktuarie på AFA Försäkring, tidigare ordförande i Svenska Aktuarieföreningen, Folket i Bild/Kulturfront nr 8/2018.

[3]  KG Scherman, tidigare tidigare statssekreterare samt generaldirektör för Riksförsäkringsverket 1981–1996, SvD 171119, https://www.svd.se/pensionssystemet-riskerar-att-kapsejsa.

[4]  Karl Loxbo: Bakom lyckta dörrar. Beslutsprocessen bakom den svenska pensionsreformen 1991-1998, Statsvetenskaplig Tidskrift 2009, årg 111 nr 3 s 239–264, http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/8168/7273

[5]  https://www.etk.fi/sv/pensionssystemen/internationell-jamforelse/pensionsutgifter-och-prognoser/

[6]  Axel West Pedersen på Institutet för samhällsforskning i Oslo, SvD 150816, https://www.svd.se/norsk-sagning-svenskt-pensionssystem-brutalt

Bo Könbergs inlägg finns att läsa här: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/ngxyLL/pensionssystemet-haller

TIPSA GÄRNA DINA VÄNNER!
Share on Facebook467Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone