SJ lanserar sig som ett grönt företag. Till konceptet hör att källsortera soporna från tågresorna. Men allt hamnar till sist i samma binge. Desto ivrigare är bolaget att källsortera sin personal. Äldre och fackligt aktiva städare rensas ut. SJ:s nye styrelseordförande Jan Sundling har lanserat ett nytt motto för företaget: People, Planet, Profit. En artikel i Aftonbladet 1 augusti 2012.
VINSTJAKT OCH SOCIALT ansvarstagande hör ihop. Det är ett mantra på modet bland företagsledare och politiker. När de utsända vid Riokonferensen om miljön i juni talade om ”hållbarhet” var det just detta som avsågs, en omtanke om naturen som ger avkastning i boksluten.
Koncerner i utvecklingens framkant profilerar sig som gröna kapital och välgörare.
De statliga företagen ska ha en etisk kompass, förklarar finansmarknadsminister Peter Norman i Dagens Nyheter (21 maj): ”Som ägare ser vi en självklar koppling mellan värdeskapande och ett hållbart företagande.”
För drygt ett år sedan efterfrågade Norman en ny styrelseordförande för aktiebolaget SJ. Till de önskvärda kvalifikationerna hörde, förklarade han, ”en viss, vad ska vi säga, politisk musikalitet”. Uppdraget gick till Jan Sundling, en av strategerna bakom konkurrensutsättningen av den svenska järnvägen.
”Hållbarhet är nyckeln till framgång”, skriver Sundling i sitt förord till SJ:s Hållbarhetsredovisning 2011. Tre begrepp – ”People, Planet, Profit” – ska vägleda företaget: ”Ekonomisk framgång skapas när People och Planet – de sociala och miljömässiga dimensionerna – blir lika viktiga i hållbarhetsarbetet som lönsamhet.”
SJ är miljömärkt av Naturskyddsföreningen och utnämndes 2011 till landets grönaste varumärke. Företagsledningen lyfter bland annat fram sin källsortering av avfallet från tågen. ”PET-flaskor, aluminiumburkar och glasflaskor materialåtervinns och blir t ex nya flaskor och burkar”, heter det på SJ.s hemsida. ”Blandat papper materialåtervinns och blir nya pappersprodukter. Övrigt avfall går till förbränning med energiåtervinning och kan t ex användas till uppvärmning av fastigheter.”
Jag ringer SJ:s kvalitets- och miljöchef Mattias Mellberg för att höra hur det går med källsorteringen.
Det är svårt att få kunderna att göra rätt, säger han. Barn tittar på dekalerna i bistron och slänger soporna där de ska. Men vuxna slarvar.
– Många tror att allt ändå hamnar i samma binge. Men så är det ju inte.
Hemsidan är tydlig: ”I samarbete med avfallsentreprenören säkerställs att avfallet hanteras rätt hela vägen … Genom regelbundna revisioner följer vi upp att systemet fungerar.”
Det låter betryggande. Men för ett år sedan talade jag med städare i Göteborg. De berättade att allt avfall från tågen hamnar i samma container och går till förbränning.
– Sa dom det? utbrister miljöchefen. Såna rackare!
Städningen var, som det heter på managementsvenska, outsourcad till Wallenbergägda ISS Trafficare. Nu driver SJ åter städningen i egen regi. Mattias Mellberg berättar om utbildningar, kontroller och uppföljningar som ska kvalitetssäkra arbetet.
I Hagalund, knappt en mil från SJ:s huvudkontor i centrala Stockholm, ligger landets största bangård för persontåg. Här städar företagets anställda vagn efter vagn, lägger avfallet i säckar och kör det till sopstationen för vidare transport till Ragnsells återvinningsanläggning.
Jag hittar sopstationen strax innanför en av grindarna. Skyltar anger att avfallet ska sorteras i olika behållare, och sopsäckarna har olika beteckningar. Det står ”Övrigt” på många av dem, ”Papper”, ”Pappersförpackningar” och ”Tidningar” på andra. Men de trängs alla i samma överfulla container för avfall som går till förbänning.
En av städarna kommer åkande i en transportvagn med en ny laddning säckar. Han hittar ingen plats för dem i den dignande containern. Han gör som andra gjort före honom. På asfalten på baksidan av den gröna bingen tornar en hög av sopsäckar upp sig. Tidningar, förpackningar, burkar och matrester om vartannat. En glädje för råttorna.
Sedan SJ tog över städningen igen har källsorteringen i stort sett upphört, berättar en av de anställda. Det var si och så också när Trafficare hade ansvaret i Stockholm, men nu fungerar ingenting. Till och med tomburkshanteringen har gått i stå.
– Jag hör det du säger, svarar miljöchefen. Och jag vet att de har haft problem i Hagalund, men min förståelse är att det inte var mycket bättre förr.
Han tror att det är övergående trassel i samband med SJ:s övertagande.
– Vi börjar få koll på problemen. Jag är övertygad om att det kommer att bli bättre.
Fackliga företrädare tvivlar. De berättar att SJ skurit ner bemanningen. Jobbet har blivit jäktigare. Tåg som vid ankomsten till slutstationen ska vändstädas hinner personalen bara hjälpligt hasta igenom, och vagnar som kommer till bangården för grovstädning blir bara vändstädade. Tågen blir allt skitigare och ingen har längre tid med källsorteringen av avfallet.
Med desto större energi källsorterar SJ sin personal.
När SJ tog över städningen krävde SEKO-klubben vid Trafficare att personalen skulle följa med. Facket hänvisade till gällande lagregler om övertaganden. De städare som förlorade jobbet när SJ lade ner sin städning i början av 2000-talet fick anställning hos Trafficare – med bibehållna rättigheter som längre semester och lägre pensionsålder. Nog hade väl SJ ett ansvar för personal som en gång börjat på SJ och städat vagnar i 20 eller 30 år?
Det ansåg inte företagets ledning.
”Det är inte våra trotjänare”, förklarade personalchefen Peter Blomqvist för LO-tidningen. ”Det är det affärsdrivande verket Statens Järnvägars gamla trotjänare. SJ AB har inget ansvar för dem. Vi är en av flera operatörer på en marknad i konkurrens och agerar utifrån det.”
Något övertagande i lagens mening handlade det inte om, hävdade företaget. Städarna döptes om till ”komfortoperatörer” och fick lite nya arbetsuppgifter. Alla som ville ha kvar sina jobb fick söka dem på nytt och inställa sig för anställningsintervju. Omkring 150 av 200 sökande från Trafficare sållades bort. Äldre och fackligt aktiva fick gå, berättar klubbordföranden Leif Eriksson. De levde inte upp till ”kompetensprofilen”, förklarade SJ:s personalchef.
Så gott som alla städarna är nu provanställda och många är kontrakterade per timme. De har ofta ingen tidigare erfarenhet av yrkesmässig städning, än mindre vagnstädning. De är rädda om sina jobb och aktar sig för att offentligt föra fram kritik.
Styrelseordföranden Jan Sundling fortsätter sin utläggning om det vinstgivande sociala ansvarstagandet: ”Genom att satsa stora resurser på ett effektivt personalarbete kan vi erbjuda en servicenivå och kvalitet som ger oss en tydlig konkurrensfördel på en avreglerad marknad. Fokus har lagts på områden som kompetensutveckling, medarbetarskap/ledarskap, hälsa och mångfald. Ett viktigt mål är att bibehålla engagemanget hos våra medarbetare.”
People, Planet, Profit var det.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 1 augusti 2012
