Louvren i Paris är sedan början av 1980-talet försedd med ett bisarrt tillskott – en glaspyramid som i en underjordisk spegling belyser utbredningen av en ny, global finansaristokrati. I dammet en bit bort söker invandrarna från periferin försörja sig. En notis i Aftonbladet 28 april 2014.
FRAMFÖR LOUVREN, just där den gamla aristokratin gjorde entré, reser sig sedan 1989 en glaspyramid. Konstruktionen, beställd av president Francois Mitterrand, väcker intresse bland människor som föreställer sig att världen styrs av hemliga sällskap, utomjordingar och andra mystiska krafter. Underhållningsindustrin gör bästsäljare av spekulationerna. Pyramiden har en framskjuten plats i Dan Browns Da Vinci-koden.
En enklare förklaring till det bisarra mötet mellan förmodern och postmodern arkitektur gömmer sig i underjorden. Här pekar pyramiden som i en spegling ner i en galleria för den nya tidens välbeställda turister.
Exklusiva handväskor, klockor och smycken är beten i skyltfönstren. Expediterna ser ut att komma från Asien. Det betalar sig att ha personal som talar kinesiska när överskiktet i världens folkrikaste nation kommer till Europa med nyvunnen rikedom.
Pyramiden markerar släktskapet mellan l’ancien régime och dagens globala kapitalackumulation. Hundra meter bort, i dammet vid ingången till Tuilerieträdgården, säljer immigranter från Senegal plastleksaker från de löpande banden i Kina.
– Fifteen euro for one, two for twenty.
De springer när polisen kommer.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 28 april 2014
