Vinst med arbetslösa som råvara

Arbetsförmedlingen ska läggas i privata händer. Det har regeringen kommit överens med Centern och Liberalerna om. Modellen är hämtad från Australien. Där är de arbetslösa insatsvaror i en produktion av privata förmögenheter. De går att använda om och om igen. Det offentliga finansierar ruljangsen. En artikel i Aftonbladet 12 februari 2019.

ARBETSMARKNADSMINISTER YLVA JOHANSSON talar om Australien i en radiointervju. Hon var på besök i landet 2016 för att studera hanteringen av de arbetslösa. Deras modell är inget för oss, förklarade hon vid hemkomsten.

Nu låter det annorlunda. Enligt januariöverenskommelsen med Centern och Liberalerna ska arbetsförmedlingen stöpas om. Redan idag placeras många arbetslösa i händerna på privata operatörer. Nu ska rubbet outsourcas, som det heter på managementsvenska. Föredöme: Australiens privatiserade modell.

– Jag tror att det här går att göra på ett bra sätt, säger Ylva Johansson.[1]

Vad säger de i Australien?

Systemet är ”en hopplös röra”, förklarar David Thompson, chef för en samorganisation för de icke vinstdrivande aktörerna på arbetslöshetsmarknaden.[2]

Peter Strong, chef för småföretagarorganisationen Cosboa, talar om en ”nationell kris”. Den skattefinansierade privata arbetsförmedlingen har misslyckats. Det är inte de privata aktörernas fel, säger han. ”De här företagen gör vad privata företag måste göra, de strävar efter vinst, annars går de under som företag.” Ansvaret ligger hos regeringar av olika färg som i decennier anammat ”de ideologiska föreställningarna hos läroboksfixerade politiska handläggare om att ’den privata sektorn kommer att göra ett bättre jobb'”.[3]

Samordningen har lösts upp i ett gytter av vinstdrivande operatörer. Företagen som söker arbetskraft har svårt att orientera sig i utbudet av tjänster, de får inte tag på kvalificerad personal att rekrytera, de hittar ingen instans att vända sig till för information om missförhållanden och bedrägerier, och de blir överlupna med myndighetsformulär som ska fyllas i och platsansökningar inskickade enbart för formens skull.

De kunskaper som den statliga arbetsförmedlingen förvaltade har skingrats för vinden. Personalomsättningen på de privata enheterna är skyhög, och unga anställda har upp till 300 arbetslösa i veckan att träffa.

De privata arbetsförmedlarna vinstoptimerar bearbetningen av den inkomna råvaran. Långtidsarbetslösa som bedöms vara hopplösa fall tar de emot för att få ut initialersättningen. Därefter lägger de alla resurser på de mer lovande objekten, arbetslösa som de kan förmå något företag att ge en deltid eller en visstidsanställning. Efter sex månader kan maximal ersättning inkasseras. Då är jobbet ofta finito och samma mänskliga insatsvara kan återanvändas för nya uttaxeringar av statlig ersättning.

Efter ett och ett halvt år i arbetslöshet väntar socialbidrag med arbetsplikt.

Disciplineringen av de arbetslösa är liksom allt annat i vinstjägarnas händer. De privata arbetsförmedlarna kan godtyckligt utdela bestraffningar. Vill de bli av med ett hopplöst fall kan de med någon förevändning dra in bidraget.

Bedrägerierna är omfattande. En statlig granskning av nära 3 000 möjligt felaktiga utbetalningar av ersättningar till privata arbetsförmedlare 2013 visade att bara 40 procent var legitima.[4]

Den privata arbetsförmedlingen har ”skapat ett antal miljonärer”, förklarar Peter Strong. ”Slutresultatet har blivit dålig service för målgrupperna och dålig service för småföretagarna.” Liksom många andra i Australien efterlyser han en återgång till den statliga arbetsförmedlingen. ”Inte perfekt men bättre än det vi har nu.”[5]

För arbetslösa och långtidssjuka i Sverige är godtycke, systematisk dumhet och paragrafstyrda trakasserier bekanta fenomen. Den statliga arbetsförmedlingen slussar inte längre arbetare och tjänstemän mellan olika jobb i en ekonomi där politiker lovar arbete åt alla. Huvuduppgiften är liksom i början av 1900-talet att hålla lönearbetarna i Herrens tukt och förmaning.

EU-kommissionen förordade 1995 ”en spridning av lönerna på löneskalans nedre del”, brysselska för lägre löner för lågavlönade. I detta syfte skulle medlemsländerna inleda ”en översyn av de sociala bidragssystem som fungerar som ett underförstått golv för lönerna”.[6] Det är uträkningen i Sverige liksom på många andra håll. Genom att göra livet svårt för dem som söker arbete, drabbats av kronisk sjukdom eller slitits ut i förtid förväntas de anställningsbara skruva ner sina anspråk på inkomster och arbetsvillkor.

Modellen från Australien är att låta den privata företagsamheten göra sig en hacka på hanteringen.

Det blir bra, lovar Ylva Johansson.

Mikael Nyberg, Aftonbladet 12 februari 2019

Noter

[1]  Ekots lördagsintervju 190126, https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1222162?programid=3071

[2]  The Australian 171031, https://www.theaustralian.com.au/national-affairs/industrial-relations/failing-employment-services-program-sites-branded-a-mess/news-story/18d847b7858477721eabd6438790603b

[3]  Council of Small Business Organisations Australia 171030, https://www.cosboa.org.au/single-post/2017/10/31/Change-management-employment-the-economy-and-local-communities-%E2%80%93-bring-back-the-CES

[4]  Australian Government: Job Services Australia Provider Brokered Outcomes, September 2012, docs.employment.gov.au/system/files/doc/other/reportonpbo2.docx

[5]  Council of Small Business Organisations Australia 171030, https://www.cosboa.org.au/single-post/2017/10/31/Change-management-employment-the-economy-and-local-communities-%E2%80%93-bring-back-the-CES

[6]  Europeiska kommissionen: Den europeiska strategin för sysselsättning: nya framsteg och perspektiv, 1995, s 23. Jfr European Commission: Growth, Competitiveness, Employment, 1993, s 85 ff.