Privata entreprenörer har på de mest utstuderade sätt berikat sig på USA:s ockupation av Irak, avslöjar tidningen Rolling Stone i ett reportage. Miljarder dollar är försvunna, liksom hundratusentals vapen. Det finns ett mönster i irrationaliteten: i Irak prövar USA en statsmakt utan gränser mellan myndighetsutövning och privat vinstintresse. Aftonbladet 11 september 2007.
POLISHÖGSKOLAN I BAGDAD har en säregen konstruktion. Byggherren från USA har försett den med ett avloppssystem som från de övre våningarna sprider sitt innehåll över byggnaden. Tak och väggar är mättade med skit och piss.
Chefen för byggbolaget, nyss generalmajor vid flygvapnet, kallas till kongressen för förhör. Vart har miljonerna projektet kostat försvarsdepartementet tagit vägen? Utskottets ledamöter får fingret till svar.
Efterräkningar? Inga.
Tidningen Rolling Stone avslöjar hur privata entreprenörer berikat sig på kriget för oljan – härtåget var ”en invasion av den federala budgeten, och ingen ockupationsmakt i historien har någonsin varit så effektiv”.
Paul Bremer, Pentagons förste ståthållare i Irak, lät frakta 12 miljarder dollar, 360 ton sedlar, till Bagdad med flyg. 9 miljarder är spårlöst försvunna. Samma sak med upp till 190.000 vapen, en tredjedel av USA:s leveranser.
Politiker och kommentatorer som välkomnade marschen mot Bagdad talar nu gärna om tillkortakommanden hos president Bush och hans närmaste män. Krigsföretaget misslyckades, heter det, på grund av övermod och misstag.
Men det finns, som Rolling Stone antyder, systematik i dumheterna. I Irak prövar USA en statsmakt utan gränser mellan offentlig tjänst och privat vinstintresse, en nyliberal idealstat där ”skadade soldater tvingas betala marknadspris för nya underkläder” medan ”privata företag är garanterade storvinster hur jävligt de än ställer till det”.
Samma mönster av lönsam irrationalitet går att hitta i nya pensionssystem, i privatiserade vårdinrättningar och i avreglerade transporter och elnät. Lösgjord ur 1900-talets massdemokrati och klasskompromisser lämnar borgerligheten prov på sin företagsamhet. Det luktar skit och piss från polishuset i Bagdad till de privata vårdhemmen i valfrihetens Sverige.
Mikael Nyberg, Aftonbladet 11 september 2007
