Det offentliga driver på förslumningen av arbetslivet genom konkurrensutsättningen av många verksamheter. Upphandlingar av färdtjänsten i Stockholm och Göteborg har pressat ner inkomsterna för chaufförerna. Politikerna sänker skatter med pengar hämtade ur arbetarnas plånböcker. I båda städerna har det nu lett till motstånd från förarnas sida. Ett reportage i Fria Tidningen 1 april 2016.
I NOVEMBER 2013 publicerar Taxi Kurir i Göteborg stora annonser med en antirasistisk infallsvinkel. ”De främlingsfientligas mardröm. Somalier, syrier och iranier som försörjer sig själva”, står det i en av dem. ”Flertalet förare är födda i andra länder, många av dem har akademisk utbildning och de arbetar hårt. De förtjänar vår respekt för det”, säger en företrädare för företaget.
En månad senare får Allonias Sebhatu, välutbildad invandrare från Etiopien, sparken från Taxi Kurir i Stockholm på grund av sitt fackliga arbete.
Han hade börjat köra för bolaget när jobben som tolk och översättare blev alltför sällsynta. När också inkomsterna från det nya arbetet föll blev han arg.
– Jag började jobba klockan fyra på morgonen i hopp om en körning till Arlanda eller något annat som kunde ge en bra dagsinkomst. Jag brukade skriva dikter medan jag väntade. Ibland kom ingen beställning förrän vid åttatiden. Man körde tolv, tretton timmar om dagen och fick ändå en dålig kassa.
Han gick med i facket och började organisera arbetskamrater i en kamp för kollektivavtal och bättre villkor.
Det är inte tillåtet att avskeda någon av denna anledning, men det sker allt oftare ändå. Företagen anför personliga skäl. Det blir rättslig tvist och det slutar ofta med att den fackliga företrädaren mot tystnadslöfte köps ut innan fallet går så långt som till Arbetsdomstolen.
I taxibranschen är det värre än så. Bolagen som genom sina varumärken och telefonväxlar monopoliserat förbindelserna mellan åkerierna och deras kunder är formellt inte chaufförernas arbetsgivare. Likväl har de en diktatorisk makt över förarna. Klagomål från en kund eller skvaller från en kollega kan leda rätt ut i arbetslöshet.
Taxi Kurir hade därför ingen svårighet att med ett svepskäl stänga av Allonias Sebhatu från sin växel och dra in hans legitimation. Han hade ingen möjlighet att driva sin sak rättsligt. Arbetsrättsligt hade nämligen inget skett. Han var fortfarande anställd av åkaren som kör för Taxi Kurir. Olyckligtvis fick han inga körningar mer. Åkaren sade upp honom på grund av arbetsbrist.
Äktenskapet sprack, han fick flytta till en ny lägenhet och söka hjälp hos socialen. Men han gav inte upp. Han fick ny anställning hos en anständig åkare och fortsatte sitt arbete för att organisera taxiförarna i Stockholm. Allt finns skildrat i Taxiklubben, en dokumentärfilm av Johan Palmgren som nyligen hade premiär.
Förhållandena i taxibranschen i Sverige liknar villkoren för det tidiga 1900-talets proletärer. Åttatimmarsdagen är i praktiken avskaffad, lönerna kan godtyckligt sänkas och anställningsskydd existerar inte.
Sverige införde 1990 en av världens mest avreglerade taximarknader. Strax sade Biltrafikens arbetsgivareförbund upp kollektivavtalet. Efter två år av fruktlöst motstånd skrev Transport på ett nytt avtal. Det blev fritt fram för åkerierna att ersätta veckolönen med procent på varje körning. För taxiförare som saknade kollektivavtal var detta då redan praxis.
Avregleringen skapade knapphet på taxibilar på landsbygden, överskott i storstäderna. Antalet bilar minskade med 70 procent i Kronobergs län, ökade med 65 procent i Stockholm. Priserna som skulle sjunka steg, kaos uppstod vid de mest lönsamma stationerna, turister blev uppskörtade och bidragsfiffel och skattefusk bredde ut sig.
Privatiseringar och konkurrensutsättningar av offentlig verksamhet har påskyndat förslumningen av branschen. Kommuner och landsting svarar för omkring en tredjedel av omsättningen för taxiåkarna i storstäderna. I glesbygderna kan de stå för upp till 99 procent. Tidigare svarade det offentliga eller bolag med ordnade arbetsvillkor för skolskjutsar, sjuktransporter och färdtjänst, men nu är det i regel lägsta pris som gäller. Företag som håller sig bortom lagar och avtal expanderar.
Med ett bud långt under det rimliga vann Taxi Kurir och Taxi 020 i början av 2010-talet upphandlingen av färdtjänst i Stockholm – drygt tre miljoner resor om året, den tredje största upphandlingen i sitt slag världen. De två företagen ägs av holdingbolaget Fågelviksgruppen, numera Cabonline. Koncernen är en av Europas största taxiorganisationer, men den har inte många anställda. Bolagen i dess stall är inte mycket mer än varumärken och beställningscentraler. Transporterna utförs av chaufförer vid anslutna mindre taxiföretag och av proletärer med F-skattsedel, egna företagare som kör sin egen bil.
Drygt 5 000 fordon är ute på gator och vägar i Sverige och drar in pengar till gruppens ägare. Koncernen vann upphandlingen i Stockholm med ett mycket enkelt koncept: Taxi Kurir och Taxi 020 sänkte drastiskt ersättningen till chaufförerna för varje färdtjänsttransport. I den senaste upphandlingen sänkte bolagen intäkterna för förarna ytterligare.
För varje bil som är ansluten till taxiväxeln betalar åkarna en fast avgift kring 10 000 kronor per månad. Ju fler anslutna bilar som jagar runt efter kunder, desto högre intäkter till Taxi Kurir och de andra bolagen, och desto högre vinst för HIG Capital, riskkapitalbolaget från USA som förra året köpte koncernen av grundaren Rolf Karlsson för en okänd summa.
I Transports taxiavtal finns en undre, låg gräns för förtjänsten, en garantilön som hos ett företag som Taxi Stockholm ligger på knappt 19 000 kronor i månaden. Hos Taxi Kurir och Taxi 020 finns ingen botten. Bolagen skriver inte på något. De kräver visserligen att underlydande åkare tillämpar kollektivavtal – men bara i den mån det finns något.
Förare som organiserar sig och kräver avtal riskerar att bli avstängda och få legitimationen indragen.
GÖTEBORG
– Det har bara gått neråt.
Erik Johansson började köra taxi i Göteborg när han blev arbetslös på 1990-talet. Han stormtrivdes, ångrade att han inte börjat tidigare. Men på senare år har allt blivit sämre.
– Jag tjänade mer när jag började än jag tjänar nu. Taxi Kurir vann upphandlingen av färdtjänsten med ett uselt bud för några år sedan.
Det betydde sänkta ersättningar till förarna.
– Sedan har färdtjänsten steg för steg pressat tiderna för körningarna. Man får köra som en blå. Ibland, om det är samåkning, kan två resenärer på olika adresser vara uppsatta på samma tid. Du blir försenad och kunden irriterad. Det blir stress och magsår.
De kör på provision. Eriks åkeri har visserligen kollektivavtal, men garantilönen är bara 16 500 kronor i månaden. Han jobbar som många andra taxichaufförer 12 till 13 timmar per dag – minst fem dagar per vecka.
I höstas var det kalabalik i färdtjänsten. Robert Kindberg, ombudsman på De Handikappades Riksförbund i Göteborg, berättar:
– Man stod och väntade på utsatt tid men det kom ingen taxi. ”Vi har inte tillräckligt med bilar”, svarade växeln och lovade att beställa en ny. Två, tre gånger kunde vi få ringa. Ibland tog det en och en halv timme innan det kom någon.
Tidigare ansvarade Göteborgs Spårvägar för färdtjänsten, men på 1980- och 90-talen började privata företag ta över.
– Vi tyckte att bemötandet blev bättre, säger Robert Kindberg. Men för två, tre år sedan började det bli värre. Jag tror att det har med upphandlingsavtalen att göra. Man låter de billigaste köra, och tidspressen har ökat. Förarna är ofta jättestressade när de kommer fram.
Kommunen gick ut med skarp kritik mot Taxi Kurir, och bolaget fick bara under september viten på 1,7 miljoner kronor för förseningar och uteblivna körningar. Företaget fördelar beloppen över varje ansluten bil. Det kan bli över tusen kronor i avdrag på månadslönen. Ett negativt gruppackord.
Förarna undviker färdtjänsten eftersom den ger så låg ersättning och inte går att klara av på beräknad tid.
– Vi håller oss borta från zoner där det är mycket beställningar från färdtjänsten, säger Erik. Man kör hellre med tom bil till Landvetter och står i kö i två, tre timmar än tar en körning för färdtjänsten.
Så fungerar ackordsarbete.
I Stockholm har flera hundra chaufförer hos Taxi Kurir och Taxi 020 strejkat. Något liknande har inte skett i modern tid i branschen. Förarna kräver kollektivavtal och stopp för ett färdtjänstavtal som än en gång sänker ersättningarna för körningarna.
Något liknande har inte skett i Göteborg.
– Många är rädda att förlora jobbet, säger Erik. Särskilt invandrarna som är 90 procent av oss.
Men Johan Federstedt, en kollega till Erik i Göteborg, gläder sig åt en seger över Taxi Kurir. Han och fyra andra ensamåkare stämde företaget för att det godtyckligt debiterat dem avgifter som inte fanns angivna i deras kontrakt. De fick omgående sparken men i höstas gav hovrätten dem upprättelse. Bolaget tvingades punga ut med 1,9 miljoner kronor i skadestånd och rättegångskostnader.
– Nu har de täppt till luckorna i kontraktet, säger han. Och skriver du på riskerar du ett vite på 200 000 kronor om du avslöjar innehållet.
Kommunen har efter förarnas passiva motstånd mot de underbetalda färdtjänstkörningarna gjort en upphandling efter nya regler. Arbetstidslagen ska följas, fast ersättning per timme utgå och inkomster och villkor vara i linje med kollektivavtal.
Det nya kontraktet ska träda i kraft i juli.
– Vi har inte fått någon information om det, säger Erik Johansson.
Det är möjligen ett oroande tecken.
Hans namn är fingerat. Framträder han öppet riskerar han att nästa dag vara arbetslös.
STOCKHOLM
– Förr var det guld att få ett taxijobb. Nu är det en slavkedja runt halsen, säger Allonias Sebhatu.
I flera år har han försökt organisera taxichaufförerna i Stockholm för kollektivavtal och bättre villkor. Han har delat ut flygblad till väntande förare på Arlanda, diskuterat med dem och försökt värva dem till fackföreningen.
Förra året kallade han till en protestkaravan på Essingeleden. Press och TV var där. Det kom tre bilar. Aktionen fick ställas in.
Men nu har arbetet gett resultat. För 14 dagar sedan omringade cirka 200 taxibilar Landstingshuset i centrala Stockholm. Ytterligare ett antal hundra förare runtom i staden loggade ut från Taxi Kurirs och Taxi 020:s datasystem. Företagen släpper inte ut någon information, men de fackliga aktivisterna har fått uppgifter om upp till 1 000 missade körningar under de timmar strejken pågick.
Det var ett fackligt genombrott.
– Jag var rädd att aktionen skulle sluta i våldsamheter, säger Allonias. Så många människor med samma smärta, så många som känner att allt bara blir värre och värre. Om polisen inte agerat klokt kunde det ha slutat illa.
Förarna riktar sin vrede både mot den borgerliga majoriteten i landstinget och mot Taxi Kurir och Taxi 020. Två gånger i rad har bolagen, som tillhör samma koncern, vunnit upphandlingen av färdtjänsten i Stockholm genom att kraftigt sänka priset på körningarna. Förarna, som kör på provision, har sett sina magra inkomster minska ytterligare.
Många jobbar redan elva till tretton timmar per dag sex dagar i veckan för att försörja sig och sina närmaste. En förare fick hjärtinfarkt och dog i garaget en morgon för något år sedan. Allonias var hemma hos hans fru och tröstade. De studerade arbetsschemat: tolv dagar arbete, två dagar ledigt, tolv dagar arbete, två dagar ledigt och så vidare.
– Många taxichaufförer blir sjuka när de är 50 till 55 år. Varför ska människor pressas så hårt? Du har inte råd att gå i pension om du är förare. Du får fortsätta att köra. Varför ska man vara tvungen att jobba vidare fast man gjort sitt för samhället? Det är samma sak för dom som städar. Vi håller på att avveckla det vi har byggt upp i det här landet.
Åkerierna som är anslutna till bolagens beställningscentraler är hårt utsatta ekonomiskt. Somliga fifflar med nystartsbidrag och stoppar delar av anställdas sociala avgifter i egen kassa. De fackliga aktivisterna fruktar att bolagen i större omfattning än tidigare kommer att försöka ersätta normalt avlönade taxichaufförer och med pensionärer och nyanställda med subventioner från det allmänna. Arbetskraft med bidrag och lägre skatt blir enda sättet att få det nya färdtjänstavtalet att gå ihop.
I går mobiliserade de fackliga aktivisterna till en ny strejk med en bilkortege från Bromma flygplats förbi bolagens kontor, landstinget och riksdagen. De som inte följde med kunde som sist delta genom att logga ut eller ta längre rast.
Taxi 020 hotade i ett meddelande åkare och förare som deltog med uppsagda kontrakt och spärrade legitimationer. Det påstods vara olagligt att för förarna att strejka – trots att de förvägras kollektivavtal och därför inte har någon fredsplikt. Bolaget försökte också provocera fram bråk mellan arbetarna genom att sprida rykten om vandaliseringar av strejkbrytares bilar.
– Ingen har gått på det, förklarade Elisabeth Lundblad, en av organisatörerna. Alla är så positiva. Vi räknar med större uppslutning än sist.
Mikael Nyberg, Fria Tidningen Göteborg & Stockholm 1 april 2016
