Frilansjournalist, författare och clartéist
SJ lanserar sig som ett grönt företag. Till konceptet hör att källsortera soporna från tågresorna. Men allt hamnar till sist i samma binge. Desto ivrigare är bolaget att källsortera sin personal. Äldre och fackligt aktiva städare rensas ut. SJ:s nye styrelseordförande Jan Sundling har lanserat ett nytt motto för företaget: People, Planet, Profit. En artikel i Aftonbladet 1 augusti 2012. Läs mer »
I Norge gör sig världskoncernen ISS av med personal som inte klarar de nya kraven på hotellen: städa 24 rum per dag i stället för som tidigare 15-16. I Sverige lyckades ISS och dess ägare, amerikanska Goldman Sachs och Wallenbergarnas EQT, inte få erforderlig lönsamhet ur sitt kontrakt med SJ. Det statliga aktiebolaget tar därför över städningen i egen regi. Men personalen får inte följa med – trots att många en gång började som städare hos Statens Järnvägar. En notis i Clarté nr 4/2011. Läs mer »
Skitigt på tåget? Det är inte städarnas fel. I anbudskonkurrensen pressas inte bara löner och arbetsvillkor ner. Möjligheten att göra ett bra jobb stängs. Fuskjobb tränger undan yrkeskunnandet. Och nu riskerar städare som jobbat på tågen i 20-30 år att få sparken. SJ återupptar städningen i egen regi i Stockholm, Göteborg och Malmö – men vägrar att återanställa personal som utlämnades till den privata företagsamheten i bolagiseringen 2001. En artikel i Aftonbladet 27 oktober 2011. Läs mer »
Bengt Ericson har skrivit en läsvärd bok om ”den nya överklassen”. Ja, så särskilt ny är den nog inte. Det handlar snarare om en bedagad borgerlighet. Och någon utväg ur den alltmer parasitära kapitalismen känner Ericson inte till. Han försöker till och med göra välfärdsstaten ansvarig för klasskillnaderna. En recension i Aftonbladet 17 september 2010. Läs mer »
Sedan oktober 2008 har regeringen, Riksbanken och Riksgälden försett sviktande banker med nödlån och garantier. Tanken är att det ska gå jämnt upp, förklarar ansvariga politiker. Skattebetalarna ska få igen sina pengar. Men det finns inget tak för statens bidrag till de banker som spekulerat bort sig i Baltikum. Kostnaden kan bli 250 miljarder kronor – netto. öDen dagen, den sorgenö, säger en moderat i finansutskottet. Ett reportage i Flamman 11 juni 2009. Läs mer »
Jacob och Marcus Wallenberg vill inte diskutera direktörsbonusar mer. Nu ska Sverige samla sig till krafttag i krisen i stället. Det gäller att främja forskning och utveckling – och premiera kompetensen. De har anlitat sig själva som konsulter till de skattebefriade stiftelser de leder. Vederlaget är, som det heter, marknadsmässigt. En artikel i Aftonbladet 8 april 2009. Läs mer »
Kris och borgerligt missmod. Då blir det väl Keynes och välfärdsstat igen? Nej, en sådan vändning är svår att spåra. Socialdemokraterna i Sverige är snarare på väg att sälja ut de sista resterna av det som var deras styrka. En artikel i Clarté 1/2008. Läs mer »
Frivilligorganisationerna, de så kallade NGO:erna, har fått en framträdande plats på världsarenan och i det svenska samhället. De förutsätts stå fria från stat och kapital – men lever allt som oftast i symbios med regeringsorgan, storföretag och medieindustri. När sponsorerna finner för gott att strypa anslagen hänger de löst. En artikel i Socialistisk Debatt 2/2006 (tidigare i annan version i Clarté 3/2005). Läs mer »
Ny statistik över inkomsternas fördelning avslöjar ett skov i samhällsutvecklingen. Sedan slutet av 1970-talet har de översta bland de översta i USA sett sina rikedomar växa i enastående omfattning. Samma brott med efterkrigstidens relativa jämlikhet har skett i Sverige. Det handlar om en upprullning av mer än ett århundrade av sociala framsteg. En artikel i Aftonbladet 26 juni 2006. Läs mer »
Sammanbrottet i den svenska ekonomin 1992 utlöstes av avregleringarna av finansmarknaderna på 1980-talet, medger Ingvar Carlsson i sina memoarer. Varför sa ingen nånting, undrar han. Ja, varför sa han inget själv? Arbetaren 2 april 2004. Läs mer »